Ett syfte med att jag har återupptagit bloggandet är att fästa den process på papper det innebär att bilda en ny församling. Jag vet inte om det lyckas. Kanske är det onödigt? Kanske retar det upp folk? Kanske kommer jag att beskriva ett misslyckande i slutänden? Jag vet inte, men det är väl en del av poängen med skrivandet just nu.
När jag här hemma på onsdagar, när jag samtalar med andra, när jag undervisar om saken eller försöker kommunicera på nätet inser jag att de flesta (sic) inte har någon större förståelse för vad en församling är i ett bibliskt perspektiv. Tala om förförståelse och fördomar. I mina närmaste lutherska kretsar tror jag de flesta tänker dels på CA VII, dels på territorial församlingen. Kanske blir det anledning att återkomma till det. Men varför talas det så lite om alls om församlingen i ett bibliskt perspektiv.
I helgen som nu ligger bakom oss undervisade jag om qahal, synagoge och ekklesia. Det är de bibliska begrepp vi har att studera. Det är från dem alla möjliga och omöjliga kyrkosyner kom att växa fram. Om dessa inte är uppdiktade. Uppdiktade är de om inte Jesus är i centrum. I bland behöver det självklara sägas. Om inte Jesus får vara i centrum är ekklesiologin meningslös.
När jag tog upp saken i Betlehemskyrkan började med 2 Sam 7 där kung David vill bygga ett hus åt HERREN. Men i stället får han höra att det är HERREN som ska bygga ett hus åt honom. Är det inte underbart? Dessa ord kan jämföras med Jesu ord i Matt 16:18: "och på dig ska jag bygga min församling".
På samma sätt som jag gör i kommentarerna jag skriver Kyrkan, kyrkan eller församlingen. Jag väljer ett av dessa ord för att översätta grekiskans ekklesia beroende av sammanhanget Eller som min kollega och vapendragare Leif Andersson påpekar: det finns bara en (K)kyrka, men många församlingar.
Kyrkan är till sitt väsen en enda. Hon är osynlig. Det är Kyrkan med stort K. Denna kyrka uppträder som de heligas gemenskap, det vill säga alla kristna på en ort. I den syns även ogudaktiga och syndiga människor. Tretton gånger talas det om kyrkan på en ort och då står ordet ekklesia alltid i singularis. Det finns bara en kyrka på orten, men den består i sin tur av många församlingar. Kalla det för hus-församlingar eller vad du vill.
Om jag knyter an till ett utomordentligt föredrag jag lyssnade till av professor Mats Eskhult för några veckor sedan som skulle handla om synagogans ursprung och framväxt. Han sa: Synagoge betyder att samlas och Guds folk har alltid kommit samman.
Att det ska vara så svårt att förstå att Guds folk behöver få komma samman, behöver få vara för-samlade. Människor i alla sammanhang organiserar sig. Varför inte då också de kristna? Inte ska de väl skymfas för att de samlas?
Hoppas detta väcker några tankar hos dig. Så återkommer jag i saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar