Nya församlingsmodeller

 Vi lever verkligen i en brytningstid, men det är märkligt att få uppleva en sådan på så nära håll som vår kristenhet gör just nu. I helgen som nu ligger bakom oss hade jag förmånen att få fira högmässan först i Linköping och sedan i Stockholm. På den första högmässan närvarade fjorton personer och i den andra fyra. Det är i och för sig ingenting märkvärdigt. Människor står inte längre i kö för att lyssna till Herrens ord eller för att ta emot honom i brödet och vinet. 

Forskarna har sedan länge talat om att den konstantinska eran i det närmaste är slut. Jag vet, men det är ändå en mycket märklig upplevelse när man har varit med om andra tider - om än för trettio år sedan.

Vi är ganska många som som samtalar om läget, har synpunkter och olika förslag. Victor som själv är en bekännande kristen, men inte regelbundet firar gudstjänst menar att nya tider kommer. Numera är jag böjd att tro honom. Kanske är det så att å ena sidan ljusstaken är flyttad (från våra kyrkor och samfund) och å andra sida allt fler finner nya former. Då menar jag nya former, sådana som vi aldrig tidigare har sett.

Ser det inte lite ensamt ut?

En tanke som verkar alltmer realistisk är att bekännare möts på nätet. Jag hinner inte skriva meningen förrän jag hör stora protester eller åtminstone en rad invändningar. Kan det vara så att unga kristna kommer att föredra att ta del av evangeliet via nätet framför att "gå till kyrkan"? Att de helt enkelt tänker sig andra modeller. Inte nödvändigtvis ett annat budskap, andra sätt att ta emot Guds ord eller en annat sätt att be, men allt via nätet i stället för att traska i väg till eller vara lojal mot något kyrkosamfund? 

Victor berättade om att det nu går att ladda ner en app vid namn Hallow. Jag har inte studerat den särskilt ingående, men där lär allt finnas som en kristen behöver. Enkelt och lättillgängligt dygnet runt. Gå till kyrkan när helst det passar!

Nu har jag funderat vidare på detta och förstått att gemenskapen kan vara lika ärlig och uppriktig på nätet som i en kyrkolokal. Under pandemin lärde vi oss att ha gudstjänster på zoom. och när jag tänker efter på församlingsplanteringen i Stockholm så har vi träffats på nätet varje tisdag i mer än två år! Sedan har vi möts i Stockholm varannan vecka för högmässa. I regel har vi varit fler på nätet än IRL.

Slutsats: Församlingen St Filippus är redan  nu nätbaserad.

Hur ska jag gå vidare med den insikten?