torsdag, december 26, 2013

Tro inte ...

Annandag Jul och jag hade lovat mig själv att ta upp detta med vår tids martyrer. Det gjorde jag också men inte så mycket jag först hade tänkt. Dagens evangelium från Matt 10:32-39 fordrade sin förklaring. Förklaringen blev att Matt 10, det andra av de fem tal kring vilka Matteus byggt sin berättelse, riktar sig till apostlarna. Det är apostlarna som får en förvarning om och förklaring av vad som väntar i form av motstånd och förföljelser. De varnas för att komma på fall.

1. Tro inte att jag har kommit med fred till jorden ... Det var tydligen många som väntade sig en politisk fredsfurste och Jesus menar att det är ett missförstånd. Hans rike är inte av denna världen. Hans rike, den nya tidsålderns rike, kommer för att ersätta den gamla tidsålderns. Inte underligt att makthavare intar försvarsställning när Jesus och hans efterföljare talar om en ny ordning. När Herodes fick höra att ett barn fötts i Betlehem och som utpekats som kung sände han sina krigsmän för att döda alla gossebarn under två år. Makten var hotad.

2. Den som älskar far eller mor mer än mig ... Profeten Mika, se GT-texten, talar om hur familjemedlemmar vänder sig mot varandra. Så ska ske i den yttersta tiden. Jesus stryker under att den yttersta tiden kommit i sitt tal, den tid när hushållen hotas av upplösning.

Den som älskar mor eller far mer än Herren är inte värdig. Det lilla ordet värdig förekommer åtminstone sex gånger i kapitlet och står i sammanhanget för vår gemenskap med Herren. Den som tar emot Herren förklaras värdig. De som står emot honom är i sammanhanget ovärdiga.

Men säger inte det fjärde budet att vi ska hedra mor och far på det att det må gå oss väl? Förvisso, men lagen kan inte vara grundvalen för det nya livet. Jesus är ensam Herren och ingen kan jämföras med Honom. När vi älskar Herren mer kommer vi att få det andra också. Sök först Guds rike så ska det andra tillfalla er. Det gäller nu att få saker och ting i rätt ordning.

3. Den som mister sitt liv ... han skall finna det. Apostlarna mötte inte bara motstånd. De fick också ge sina liv som sedan tusentals och åter tusental efter dem har fått göra. Senast igår fick vi höra på nyheterna om de irakier som firat sin julmässa och som utsattes för bombanfall efter gudstjänstens slut. 40 döda. De andliga principerna har inte förändrats sedan apostlarna tid. Det gamla kan känna sig hotat av det nya. Det går att begripa. Det är svårare att förstå att att det nya ger liv åt det gamla, uppståndelseliv! Var därför inte rädd för att mista din egen vilja, din egenrättfärdighet, din synd och dö din död för Hans skull, ty när det sker blommar det nya livet.

Det folk som vandra i mörkret skall se ett stort ljus. Nu har Jesus fötts. Vi har hört och förstått att det blir motstånd, trakasserier och kanske till och med förföljelser och död, men också börjat ana det nya livets förverkligande. På söndag talas om att vi blir Guds barn. Jag kan knappt vänta.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Observera också att Jesus går till deras städer, apostlarnas ursprungsmiljö, för att förkunna och att detta dels innebär att dessa "medelklassmiljöer" ( vars släkter inte behövt gå så långt vid skattskrivningen som Josef med hantverkarbakgrund) anses av Jesus VÄRRE än Sodom och Gomorra, dels föranleder en fråga från döparen som besvaras med hänvisning till vad de ser och hör, inte en förklaring om vem han är. Apostlarna är ännu inga apostlar, de har inte låtit sanden släppa taget om fötterna, de har ännu ej gått./ Magnus Olsson

Anonym sa...

Jag blev djupt berörd av baronessan Caroline Cox föredrag/vittnesbörd den 3/11 på livets Ord Play. Hon åker just till de områden i världen där våra bröder och systrar, barn och vuxna är martyrer idag. Burma, NordkaKorea, Sydsudan m fl. Hon reser och har nyligen varit personligen i dessa länder för att ge"voice for the voiceless" .skrivit en del böcker också. Låt oss inte glömma be för dom som lider för sin tro i dag. Utan martyrium i kyrkohistorien- hade vi haft någon kyrka alls?
At