Jag har just kommit hem från en mycket god kväll. AnnSofi Björhag och Camilla Liljekvist presenterade arbetet med De Glömda Barnen i Värnamo som numera är ett både erkänt, etablerat och uppskattat arbete. Också långt utanför Värnamo gränser. Salen var inte fullsatt men det är kanske inte så konstigt om man vet att den tar 800 personer. Kanske var det 3-400 (?). Det är svårt att säga när man som jag sitter mitt ibland dem alla. Här var folk ifrån Socialtjänsten, många från Värnamo Sjukhus, från Kvinnojouren och skolorna.
Jag tror det var 2006 som jag kom med i styrelsen på riksnivå. Då hade Hela Människan just fått igång projektet De Glömda Barnen. Visionären och pådrivaren och en enastående sådan var Greger Walve
Vi anordnade en dag i Kupolen, Värnamo. Jag tror det var samma år, kanske året därefter. Till den inbjöds folk från alla möjliga håll och intresset var stort. Sedan anordnades kursen Vara vettig Vuxen och jag vill minnas det var ett 20-tal som gick kursen, en kurs som handlar om att upptäcka och stå med barn med krångel i familjen. Själv samlade jag rektorerna på skolorna och berättade om projektet och om vår önskan att få sprida information bland eleverna. Jag kan bara säga att det föll inte i god jord. Vi försökte på olika sätt under ett par år utan att lyckas. Det var trist.
Så anställdes AnnSofi Björhag, en entrepeneur av Guds nåde och arbetet har mer eller mindre exploderat. Det som är extra intressant är att hon har lyckats engagera inte bara skolorna och socialtjänsten utan också företagen i Värnamo med omnejd för att inte tala om IFK Värnamo. Här skänks mat, kläder, hotellet sponsrar med julbord och med övernattningar för tonårsgruppens utflykter. Det är faktiskt helt otroligt vad som pågår i dessa dagar.
Samtidigt känner jag hur den lokala styrelsens ansvar blir allt tyngre. Här gäller det att ingen bränner ut sig. Här gäller det att säkra marktjänsten. Här gäller det att ge plats och utrymme för ett växande arbete. Ärligt talat tror jag att vår organisation i Värnamo är för liten för att hålla ett så stort arbete. Vi skulle behöva en konsult som vet hur man agerar i en växande organisation. Arbetet håller på att växa oss över huvudet.
Samtidigt kan jag inte förneka att det är roligt med angenäma problem. Inom Svenska kyrkan har vi ganska många problem, alltid något att skryta med, men mycket få angenäma sådana.
Ja, det har varit en god dag på många sätt. Efter högmässan hade vi en liten samling här hemma med celledarna. Vi har medvetet trampat vatten under några år, men upplever att det strax kan vänta nya tider. Behovet av de små gemenskaperna kommer knappast att minska och det är sorgligt att Svenska kyrkan inte har något program för att uppmuntra vanliga människors tjänst i vardagen. Det är inte konstigt om Svenska kyrkan allt som oftast blir ointressant, - särskilt för den av tron intresserade.
Såg en rapport, jag tror det var i Svensk Pastoral Tidskrift av alla tidskrifter, att Hillsong, Stockholm samlar uppemot 1000 unga människor varje söndag till gudstjänst. Upplägget liknar närmast en rockkonsert, men Jesus sägs vara i centrum. Det blir allt svårare att se hur dessa 1000 unga människor i framtiden kommer att sitta i Svenska kyrkans kyrkbänkar. Men räcker det verkligen med en sådan gudstjänst, frågar någon. Nej, naturligtvis inte. Men församlingen är uppbyggd med hjälp av celler, så kallade connectgroups. Om jag är förvånad - knappast.
Nu går jag ner och tittar på TV4Sport. Zlatans PSG spelar hemma mot Lille. Jag behöver lite avkoppling ibland. Imorgon bitti reser jag till Stockholm för att möta styrelsen för Hela Människan. Hoppas du får en bra dag idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar