Vilka spelregler gäller?

Nästa vecka är det dags att färdigställa motionerna till kyrkomötet. Synpunkter levereras och bearbetningar görs varje dag av Frimodig kyrkas ledamöter. De som röstat på Frimodig kyrka får sannerligen "valuta för pengarna". Det är knappast troligt att vi får igenom våra motioner eftersom dem som är flest bestämmer. Det är inte alltid goda förslag väger tyngst. Det är dem som är flest som utövar makten. Och de kräver politisk lojalitet av sina representanter.

Innan jag själv blev dömd för att lojalitetsbrott visste jag inte ens att detta brott existerade. Jag trodde det räckte med prästvigningslöftena. Och inte trodde jag att de kunde tolkas lite hur som helst. Jag vet förresten  fortfarande inte om det finns något brott som heter illojalitet. Finns det i Svea rikes lag? Står det om det i Kyrkoordningen? Ni som vet? Om inte hur ska vi då kunna veta vem som är illojal, vilka gärningar som räknas som illojalitet och vem avgör det? Domkapitlet! Det är kanske inte så konstigt att anmälningarna till Domkapitlet ökat med mer än 400 %. Och det finns ingenting som tyder på att de kommer att minska. Tvärtom tycks det vara ett bra sätt att komma åt folk. Den som vill kan alltid göra en motanmälan.

Jag läste i dagens SvD om en liknande problematik. Här handlar det om yttrandefriheten. Det visar sig inte minst i Frankrike att aktivismen använder sig av just domstolarna och att metoden fungerar. Som exempel anges hur en person som uppmanat till bojkott av israeliska varor anmäldes för att ha "uppmanat till diskriminering på grund av nationalitet, ras eller religion". Personen i fråga fälldes. I slutet av maj i år slog Frankrikes högsta domstol fast att en kvinna hade gjort sig skyldig just ovan nämnda brott. Hon hade klistrat etiketter på en juiceförpackning med med uppmaning att bojkotta israeliska varor. Det får man inte göra.

Just Frankrike är det land som på grund av sin lagstiftning (?), sin inskränkning av yttrandefriheten, plågas mest av så kallade hatbrott. Det är förbjudet att förneka förintelsen, folkmordet på armenier, diskriminering på grund av funktionshinder och så vidare. Kolumnisten Paulina Neuding syns mig förespå en liknande utveckling i Sverige. Hon skriver under rubriken Vi vill kanske ha det som i USA? Där finns inte tillstymmelsen av liknande lagstiftning. Där råder en annan, en frihetens politik. Det finns naturligtvis fördelar och nackdelar vilken väg lagstiftarna än slår in på, men vilken väg slår vi in på?

Kommer det en dag när någon predikant fälls av domkapitlet för diskriminering? Eller kanske ska jag i stället fråga: Kommer det en dag när någon anmäler en predikant till domkapitlet för diskriminering? Hur kommer en sådan dom att falla ut? Hör den för övrigt inte hemma i världslig domstol? Kommer det en dag när någon anmäler en präst eller diakon för brott mot jämställdhetslagen? Har det kanske redan hänt, men tystats ner? Är det en tidsfråga innan antalet anmälningar till domkapitlet gått upp med 700 %?

I morgon inleds en vecka i kyrkoåret under rubriken Efterföljelse. Kanske den kan ge oss några anvisningar? Kan sådana anvisningar vara gångbara i kyrkomötet eller i domkapitlen? Tror inte det om jag ska vara ärlig. Där är det andra spelregler som gäller. Fråga mig inte vilka.