Jag har jut slagit av TV:n efter att ha sett intervjun med Mats Odell, kandidat till ny partiledare för KD. Jag blev lite upplivad av det hela även om jag inte såg hela inslaget.
Det är nu kanske 15 år sedan Kari och jag blev tillfrågade om att engagera oss lite mer politiskt. Kari blev efter valet ordförande i Socialnämnden i Sävsjö och vad jag erfarit gjorde hon riktigt bra ifrån sig under två mandatperioder. När jag kom upp på vallistan kom TV 4 Jönköping farande och ställde frågor om homosexualitet. Ärlig som jag är försökte jag svara efter bästa förstånd, men några dagar senare ringde nuvarande äldreministern Maria Larsson och skällde på mig. Hon bad mig att fortsättningsvis vara tyst. Jag är inte helt säker på att det bara berodde på mitt uttalande. Det var ju faktiskt också så, vill jag minnas, att jag fick nästan lika många personkryss som hon. Om jag hade stått högre upp på listan hade jag kanske varit äldreminister. Kanske lika bra att det inte blev så. Skämt åsido var det första gången jag förstod vad partipiskan innebär. Den passar inte mig. Så mycket kan jag säga.
Sedan dess har KD ändrat inriktning alltmer bort från den kristna tron. Och nu tydligen så mycket att alla siffror pekar rakt ner. Det finns egentligen bara en sak att göra om KD ska kunna få en nystart och det är att ställa upp de två inriktningarna mot varandra, representerade av Göran Hägglund och Mats Odell. Bara på det sättet kan KD:s väljare få en ny chans. Nu är det dags att bestämma sig för vilken inriktning som ska gälla framöver. Avgörandet ska ske vid partiets stämma i Västerås den 28 januari. Det verkar på intervjun som jag såg att det kommer att bli ett spännande val. Tyvärr är det kanske så att vilken inriktning som än vinner innebär det en ytterligare försvagning av partiet. Visserligen menade Mats Odell att han kommer att göra vad han kan för att läka partiet efter den 28 januari. Lätt att säga men förmodligen svårare att förvekliga.
Hursomhelst är det som sker bra. Den inriktning och hållning partistyrelsen visat upp så här långt är meningslös. Birger Schlaug kommenterade förslaget om att införa stämpelklocka på dagis i TV-soffan denna morgon med orden: "Är det det som är kristen politik betackar jag mig". Alla som satt i soffan tyckte det var jätte roligt.
Jag har hört till kritikerna under senare år genom tystnaden. Tänk om det blir ändring på det framöver? Det är en spännande tid vi lever i - ideologiernas tid.
6 kommentarer:
Den stora möjligheten att den interna spänningen skall kunna påverka väljarnas önskan att se KD kvar i Alliansen. Förefaller mig vara en "Schlingmann" för att undvika minoritetsrisken 2014.
Detta bekräftar min fundering om att det inte lönar sig att rösta på KD. Jag har röstat på partiet i ett antal val!
Jag är beredd att hålla med den anonyme. Det är just därför det som nu sker blir så spännande. Tänk om vi kunde få till en kursändring som rimmar bättre med den ursprungliga tanken. Det är ju den vi vill stödja.
Jag hörde dock att man, även om valet blir Göran Hägglund, ska ge akt mer på det kristna budskapet. Men det är väl risk för att detta bara är fernissa som inte ger någon mer djupgående och bestående förändring.
Det behövs inget mer liberalt parti i mitten utan man bör istället våga profilera sig som värdekonservativt..i och med att man inte har gjort det har ju Sverigedemokraterna tagit upp denna tråd och tyvärr är det ju risk för att de lockar med sig några röster..
@Jonas
Som med politikens gränsvakter och verklighetens folk då? Man ser ju verkligen vilket genomslag dessa begrepp fått i den praktiska politiken...
Eftersom Hägglundarna nu gör så tydligt att man avser rensa ut alla oppositionella och alla med eget mandat återstår bara att splittra partiet om Odell förlorar. Om det effektivast sker genom ett nytt parti eller spränglistor i nästa väl kan diskuteras.
Hägglund låtsas bara värna om de kristna kärnväljarna nu för att han är utmanad för tillfället... Annars jobbar han hårt för att minimera alla med kristen bakgrund i partiets ledarskikt.
Skicka en kommentar