Hela Israel ska bli frälst

I lördags undervisade jag i Ljungby. Det var föreningen Nehemja som hade årsmöte och ämnet var Hela Israel ska bli frälst. Det är nu tror jag fjärde gången jag talar över det ä,net och det ska bli åtminstonen en gång till i slutet på februari. Då i Linköping.

Hela Israel ska bli frälst, skriver Paulus i Rom 11:25 och jag frågar då hur ska det gå till? Och svaret är det vet vi inte. Men det finns tre alternativa tolkningar. Det är kanske inte nödvändigt att spela ut dem mot varandra. Kanske överlappar de varandra. Som sagt vi vet inte. 

Den första och i de här sammanhanget vanligaste tolkningen bygger på den så kallade darbyismen. Det handlar om vedermödan, tusenårsriket, Jesu återkomst och så ska hela Israel bli frälst. Kanske det, men det finns ingenting hos Paulus som pekar i den riktningen. Måste Israel vänta till dess? Jag tror inte det.

Den andra tolkningen har blivit vanlig med den judiska-kristna dialogen. Den säger att Israel blir frälst genom att Gud frälsar, inte att folket nödvändigtvis behöver omvända sig och tro på Jesus. Detr är nog den linjen Svenska kyrkan skulle förespråka. den kallas för two-covenant theology och innebär att det finns två frälsningsvägar. En för judarna och en för de kristna. Synnerligen o-paulinskt med andra ord. Men den passar ändå Svenska kyrkans religionsdialog som bygger på respekt för varandra oavsett om det handlar om judar, buddister eller hinduer.

Den tredje tolkningen är den Paulus ger i Rom 9-11. Jag begränsar mig till kapitel 11 på följande sätt.

11:1-10         Inte alla har snubblat/fallit

11:1               Gud har inte förkastat sitt folk, v 11. Vem har förkastat vem, v 15? De har ställt sig själva offside och blivit förhärdade, v 7.

11:11-24       Israels fall är tillfälligt och meningsfullt

11:12             Gud vände Israels fall till välsignelse för folken, jämför Gal 3:13f

11:15             Vad skall då deras upptagande innebära, frågar Paulus. Att Israel blir upptaget betyder att det omvänder sig, blir frälst och upprättas. De får del av Guds fullhet, förmodligen också i fullt antal. Några hävdar att Paulus menar att Gud ska acceptera Israel. Men eftersom Gud aldrig har förkastat Israel behöver Han inte heller ändra sig för att acceptera Israel. När och hur hela Israel ska bli frälst återkommer Paulus till i v 25f.

Men vad betyder orden om inte liv från de döda? Några menar att hela mänskligheten ska förnyas i en stor väckelse, men orden bör tillämpas på Israel. Det är Israel som ska få ”liv från de döda”. Orden liv och död används då på samma sätt som Jesus använde orden i Joh 5:24 när han talade om dem som övergått från döden till livet, se också 4:17.

11:25-32       Hela Israel ska bli frälst

11:25             Förhärdelse har drabbat en del av Israel och så ska det förbli till dess att …

Hela Israel = kol Yisrael 148 ggr (Jes 60:21, 45:17, 25) Så sänder Gud Jesus för att försona och fullborda förbundet, Jer 31:31-34. Detta har skett och ska inte ske igen. Men vad med Israel? När och hur blir de frälsta?

Jo, genom tron på Jesus Kristus. "Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk". Israel har en stående inbjudan, Ef 2:14f. NF finns redan, 1 Kor 3:11.

Det går inte att tillskriva Paulus två frälsningsvägar och inte heller kyrkofäderna. Paulus ville hålla ihop Israel och den växande kyrkan. Problemet blev att kyrkan drog fel slutsats. I stället för att säga ”utanför Kyrkan ingen frälsning” borde de sagt ”utanför Kristus ingen frälsning”.

Den enklaste förståelse var och är att Paulus hänvisar till den historiske Jesus Kristus. Paulus erbjuder därför Guds evangelium ”först till juden, sedan till greken”. 

Detta var ett utdrag och ett smakprov. Förklaringen innehåller mer, men kanske får jag återkomma vid annat tillfälle.

Prästvigningsdagen 1978

Idag är det min prästvigningsdag! Det har gått 39 år sedan jag vigdes till präst i Göteborgs Domkyrka och därför fick jag anledning att plocka fram ett gammalt fotoalbum. I det fanns förutom lite kort också ett tidningsklipp från Göteborgs-Posten (GP). I det fanns ett kort på oss 13 män som det stod i artikeln. Biskoparna som vigde oss var Bo Giertz, Bertil Gärtner och Jonas C. Shirt från kyrkan i Rhodesia. När jag läser namnen på kamraterna är det flera jag fortfarande har kontakt med även om det inte blir så ofta, Olle Fogelqvist (grattis förresten till vigseln!), Anders Paradis, Staffan Grenstedt, Arne Selander ...

Min biktfar på den tiden var Sven Carlsson från Jacobs kyrka i Stockholm. Han var med och assisterade. Andra assistenter var bland andra Per-Olof Sjögren, Torsten Josefsson, Sven-Arne Svenungsson, Ulf Grenstedt och Gustav Börjesson, Ja, det var tider. Det var en helt annan kyrka än den vi ser idag även om den just detta år 1978 hade börjat få fart i nerförsbacken genom biskop Ingmar Ströms olyckliga nyårspredikan några veckor innan. En predikan som till stor del riktades mot oss. En predikan som kom att publiceras i sin helhet i Dagens Nyheter. Jakten på kvinnoprästmotståndarna eller kvinnomotståndare sattes i full gång. Jodå, den har jag levt med under hela min tid nu på 40:e året.

Tidningsartikeln i GP refererade från biskop Bertils tal till oss. Jag citerar:

Och biskop Gärtner blickade mot höjden och takvalvets milda ljusramp, mönstrade sedan de tretton och sade: - Kyrkan är som ett skepp, som kastas kring på opinionens vatten. Framtiden ter sig oviss och oroande, men håll er tätt intill Kristus. Herren uträttar stora ting. Kom ihåg att niu genom prästvigningen betros att predika ett evangelium för att vara honom, icke människor till behag. Nu går ni Guds ärenden och slipper gå andras, och ni skall inte predika efter tycke och smak, endast följa evangeliet. En sådan underbar upplevelse att till andra människor förmedla hans ord och kärlek, en sådan härlig kallelse. Gå nu åstad, men inte av egen kraft utan av Herrens.

Därefter lästes prästämbetets löften och tretton nya prästmän svarade i korus: Allt detta lovar jag.

Kyrkofäder, mystiker och evangelium

Kyrkofäder, mystiker och evangelium är titeln på en bok jag nyss avslutat, Jag talade med en god vän som beklagade sig över utvecklingen hos Peter Halldorf och Bjärka Säby. Han försökte förklara attt det finns starka influenser av grekisk filosofi (främst gnosticism) och mysticism hos många av kyrkofäderna och numera också hos Halldorf, Stinissen och Lönnebo. Det slutade med att han skickade mig boken. Den är skriven av Christer Svensson och utkom på XP-media 2013. Jag läste den igår och har avslutat den idag. Jag tycker den är läsvärd.

Om mitt intryck var att boken var ett angrepp på de nämnda kan jag nu i stället säga att det snarare är Svenssons vånda som kommer till uttryck. Jag ser av innehållet att boken bygger på hans avhandling av något slag. Han har gjort en tydlig research, brottats med materialet och skrivet noggrant. Tack för det. Boken är inte lättläst för den som inte har några förkunskaper eftersom den förutsätter en viss förståelse för grekisk filosofi och kyrkans framväxt. Men då kanske boken i stället kan tjäna som en översikt eller introduktion.

Min avsikt är inte att recensera boken. Men kanske kan jag peka på att "problemet" som oroat författaren. När urkyrkan växte fram, växte den fram i en grekisk miljö präglad av en begynnande gnosticism. Den som är insatt kan märka det redan genom att läsa NT. Paulus använder sig av grekiska tankar, tar upp dem och fyller dem med Jesus Kristus. Men i Kolosserbrevet varnar han också för änglasyner och uppenbarelser. Aposteln Johannes varnar mycket tydligt för gnosticismen när den förnekar att Jesus är Gud.

Kyrkofäderna tvingas förklara hur Jesus kan vara sann Gud och sann människa. Och de tvingas förklara att Gud är Treenig. Hur lätt är det? För att lösa uppgiften använder de sig av grekiska filosofi, ett språk som den tidens lärda förstod. De vägde orden på guldvåg och formulerade noggrant till exempel den apostoliska trosbekännelsen. Även om de använde grekisk filosofi var de noga med att hänföra materialet till apostlarna och Jesus. Jag tycker att Svensson uttrycker sig tveksamt när han skriver att de kristna knöt an till filosofin. Jag skulle hellre säga att den använde sig av filosofin, om ni förstår hur jag menar.

I den grekiska miljön fanns också mysteriekulter av olika slag. Där förekom filosofin, spekulationer och tankar som inte alls var bibliska. Här offrades det, festades och utfördes riter av olika slag. En del av detta fanns också hos de första kristna, som till exempel dop och nattvard. Det gällde med andra ord att veta vad man gjorde. För innehållet i och syftet med dopet och nattvarden var annorlunda. Det var kopplat till personen Jesus Kristus och ingen annan. Här finns en balans att upprätthålla mellan det grekiska och det kristna. Om jag förstår Svensson rätt är han orolig för att det ibland blir lite obalans hos Halldorf, Stinissen och Lönnebo. Han ger flera exempel på det. Men hur mycket av oron är befogad?

Det finns en urskiljning som är viktig för mig. Jag tycker Svensson missar den när han spelar ut "den Outgrundlige Guden" som bor i tystnaden ... ni vet hur det kan låta, mot den historiska Jesus Kristus. Oron gäller att det sker en förskjutning från det historiska till det outgrundliga. Många av mystikerna menar som bekant att när den kristna tron fördjupas kommer man "bortom" det synliga, att det till och med finns en bergsklättring (vi kallar det för helgelseprocess) till Gud. MEN vad jag förstår är förutsättningen att jag först lever i Gud för att sedan upptäcka mer och mer, kanske också ana det outgrundliga. Det kan inte vara så att det är ett sätt för att nå fram till Gud. Paulus skriver att vi arbetar PÅ vår frälsning, inte för. Jag håller med Svensson att det här gäller att se upp, - särskilt för de som ännu inte kommit till tro på Kristus Jesus. Men även för oss som undervisar så att de som inte kommit till tro inte vilseleds.

I det teologiska tänkande får man använda olika språk när man talar om relationen till Gud Fadern och när man talar om relationen till Gud Sonen. Inte alltid så lätt att komma ihåg. Jag minns så väl när f Christian sa till mig: "Håkan, teologi är en precisionsvetenskap. Ett litet fel i början blir ett stort fel på slutet."

Det går naturligtvis inte att göra rättvisa åt boken i en blogg. Men den som är intresserad av kristen tro i vår tid kan gärna läsa den!

Resan till Israel uppskjuten till oktober

Det var tänkt att jag skulle resa till Israel i april, men den resan har skjutits upp till oktober.

Jag ber att få återkomma efter sommaren med mer information. För övrigt ska jag nu på tre olika platser tala över ämnet Hela Israel ska bli frälst. Jag ger i det föredraget en alternativ tolkning till darbyismen eftersom jag håller mig till Romarbrevet 11. Det är späänande att forska i Bibeln.

Tala om djävulen

Nu har jag inte bloggat på ett par dagar men nu kommer tre i rad. Den första inspirationen fick jag när jag idag läste tidningen Kyrka & Folk, en tidning jag rekommenderar. I senaste numret skriver Fredrik Sidenvall en mycket upplysande artikel för oss som har barn och barnbarn. Ledaren bär rubriken Gammal är äldst och du kan läsa den genom att klicka här.

Det finns en rörelse som kallas för progressivismen. Jag gissar att det är ett samlingsnamn på flera postmoderna företeelser. Den har plockat upp den gamla gnostiska villfarelsen att "människan" är en ande som bor i en kropp. Det är anden som ska kontrollera kroppen. Nu har rörelsen kommit till uttryck på Facebook som kan erbjuda de unga 38 olika kön!? Det hela verkar framställas som ett vänligt tillmötesgående av de ungas osäkerhet, brist på rötter, på identitet. När jag läser ledaren får jag intrycket att här gäller det bara att sätta kryss på vilket kör eller vilken identitet jag vill ha och sedan beställa tid hos kirurgen. Jag citerar: Inom

... rörelsen finns det förstås ingen som ställer frågan vem det är som i strid med våra faktiska biologiska kroppar har konstruerat idén om att vi själva ska välja vår mest grundläggande identitet och sedan med hjälp av kirurgin tvinga kroppen till lydnad och med hjälp av politiska och kulturella krafter tvinga omgivningen att acceptera våra idéer eller annars straffas.

Om du och jag inte ställer upp på idén ska vi straffas. Jo, jo, jag vet. Det räcker med att man har en bibliska syn på skapelsen av människan för att sedan kallas homofob eller något annat otäckt. Men det som tog särskilt tag i mig som har åtta barnbarn är följande ord:

Det är idéer som slår stenhårt mot mot barnens möjlighet att växa upp till trygga och harmoniska vuxna. Kampanjen drivs av krafter som är ute efter att både ekonomiskt och sexuellt dra nytta av de ungas säkerhet och förvirring.
Du som är farfar eller morfar eller farmor eller mormor du behövs för dina barnbarn. Du har en fortsatt kallelse från gud att vara salt och ljus när laglöshetens hemlighet hotar det goda livet för dina barn och barnbarn,

Jag gick genast in och läste de för Kari. När jag får tillfälle vill jag prata med barnbarnen. Läs artikeln och lyd!

Jag vill också citera från sidan 6 eftersom också där skymtar en av gnosticismens gamla villfarelser fram. Det är Mats H Giselsson som berättar i inledningen av sin artikel:

Jag hörde professor Carl Fredrik Wislöff i en predikan tala om djävulen. Han berättade om en altartavla. Konstnären hade tänkt måla Jesus, men det blev djävulen, för Jesus hade inga sår i händerna och fötterna.

Jo, det gäller att se upp i vår tid, den mest gnostiska av alla tider sedan 200-talet, enligt professor Gustaf Wingren.

3 veckan efter Trettondagen

I morgon är det dags för en ny vecka eftersom den nya veckan enligt Kyrkans År börjar med söndagen. Det blir nog Högmässa i Mariakyrkan i morgon. Evangeliet är hämtat från 

Joh 4:46-54

Betoningen ligger på Jesus, hur han i sin kärlek och barmhärtighet väcker anden/tron till liv. Denna vecka får vi ett exempel. 

1. Jesus kom tillbaka till Kana i Galiléen

a) vatten till vin, ryktet hade gått ut, (han blev väl mottagen, v 45), en man i kunglig tjänst hade hört om Jesus. Han sökte inte Jesus för egen del utan för ville ha förbön som en sista utväg, sonen var döende. Han var i nöd, Gud använder nöd och elände.

b) Nöd och elände kan vara en början att söka honom, att bli en lärjunge. Lärjungen söker, läser, ber, kommer till kyrkan …

c) Vi har alla kommit till tro på olika sätt. Motiven kan ha skiftat men kanske är det just sökandet som förenar oss. De själviska motiven är otillräckliga. Då sker ingen frälsning och Jesus vill inte vilseleda mannen. Därför säger han:  

2. Jesus sa till mannen: Om ni inte ser tecken och under tror ni inte

a) mannen var ute efter hjälp, inte efter att lära känna Jesus, Jesus tar ifrån honom de falska föreställningar som säger att Gud måste göra som vi säger.

b) I vår tid finns en mängd märkliga föreställningar. Även om sekulariserade svenskar tycker sig ha lämnat den primitiva nyttoreligionen med offer (blodiga eller oblodiga) finns det många som tror att det hjälper att tända ljus eller idka välgörenhet. Det finns få som tänder så många ljus och ger bort så mycket pengar som svensken. Det är inte fel att göra så men det frälsar inte. Vacker musik kan säkert vara en väg men inte heller den framkallar annat än vackra känslor. Andra förväntar sig tecken och under, men Hebr 11:1.

c) Tron är en förtröstan. I den finns inga orena motiv. Den kräver inga bevis och kräver inte tecken & under, syner eller uppenbarelser. Den går direkt till Jesus och förlitar sig på honom. Detta är något vi ska vara tacksamma för. Det kristna livet handlar inte om dig eller mig utan om Jesus. Så blev det också för mannen.

3. han kom till tro liksom alla i hans hus

a) förklaringen: mannen trodde på vad Jesus sa. Mannen förstod att undret kom från Jesus eftersom det hade hänt vid sjunde timmen. Bönesvaret låg i Ordet, det Ord som en gång skapade världen, det livgivande Ordet. Det var och är en sådan potentiell kraft i Ordet att inte bara mannen utan hela hans hus kom till tro, de fick alla en relation till Jesus själv. Säkerligen var flera av dem senare hemma hos Jesus som ju bodde i Kapernaum.

b) Men inte alla lärde känna Jesus. Mannens arbetsgivare var ingen mindre än Herodes Antipas. Vi läser om honom i Luk 23:6-9. Han blev glad när Jesus kom till honom för han ville se tecken och under.  På samma sätt som mannen får vara vårt exempel och föredöme får också Herodes Antipas vara vårt avskräckande exempel.

c) Hebr 11:1. Kanske är det så att våra sinnen inte tillför något till vår tro utan i stället begränsar vår tro. Men Jesus vill i sin kärlek och barmhärtighet väcka anden/tron till liv.

Om missionen i Nepal

Nu har jag just läst om än som hastigast om Mikael Alvéns arbete med sexhandeln i Nepal. Alvén drabbades av nöd för småflickorna i samband med ett besök i Nepal (eller om det var i Indien han mötte pastor Raju Sundas). Så sjösatte han organisationen Love and Hope och har gjort ett jättebra arbete som har fått stor betydelse för småflickorna. Genom att grunda flera flick- och barnhem i Kathmandu har de tagit emot 100-tals barn, åtminstone 700. Jag har själv varit där. Problemet?

De skulle samarbeta med pastor Raju Sundas. Nu är det sällan den ene partens fel när två inte kommer överens. I regel är ingen av de två fullkomlig. Vi lutheraner skyller det den köttsliga naturen. Aposteln skriver att i min köttsliga natur bor inget gott. Där bor synden. Detta är med andra ord något vi som kristna bör vara medvetna om och också ha med i beräkningarna. I missionens sammanhang brukar det tyvärr stanna vid att vi talar om att två olika kulturer krockar. Det ligger naturligtvis något i det men problemet går djupare än så.

När missionen renodlades och sköt fart i slutet på 1800-talet och sedan under hela 1900-talet var det de utsändande som ägde missionen. Det var vi som kom med goda nyheter till dem. Jag tror inte att det går att se missionen på det sättet längre och får intryck av att Love and Hope byggt upp en organisation som äger projektet med småflickorna i Nepal. Detta ägande består i mycket av pengamakt. Men pastor Raju Sundas, som mer än gärna tar emot pengar, tycker att han äger projektet. Han har dessutom goda kontakter med den nepalesiska regimen som godkänt och godkänner hans verksamhet. Om det nu är hans verksamhet.

Skälet till att jag skriver detta med viss insikt är inte att jag varit med i det arbetet men i ett liknande. När Hans Sundberg flera år tidigare kom i kontakt med pastor Raju Sundas ville han erbjuda honom hjälp i form av en utbildning av blivande pastorer. Organisationen som nu har namnet Pastoral Leadership Training (PLT) och som du kan besöka genom att klicka här har gjort och fortsätter att göra ett mycket bra jobb i Nepal. Det är i det uppdraget som jag har undervisat och som Värnamo Pastorat sponsrat om de än avbröt sponsringen. Samarbetet med pastor Raju Sundas gick inte bra.

Pastor Raju Sundas har många hänsyn att ta i en situation som kräver helt andra färdigheter än vi är vana vid. Som i praktiskt taget alla fattiga länder råder en utbredd korruption. På grund av kastsystemet som i och för sig avskaffats på papperet men inte i praktiken tvingas de som hantera makt ta vad vi anser vara falska hänsyn. Det som har hänt pastor Raju Sundas är dessutom att den västerländska kyrkan nu väller in med sin kunskap och makt. Och min poäng är; i alltför hög grad med sitt gamla missionstänk. Då tänker jag inte på budskapet utan på metoderna.

Nu har Love and Hope avbrutit sitt arbete i Nepal och vad som händer med 100-tals småflickor är för mig oklart. Kanske kommer andra västerlänningar att ta över sponsringen.

När det gäller PLT:s arbete fortsätter det trots att samarbetet med pastor Raju Sundas avbrutits. Bland dem vi hann utbilda finns pastorn Mankaji Tamang. Du kan läsa om hans syn på vårt arbete genom att klicka här. Som jag förstår det drivs Hans Sundberg av att ge bibelkunskap till blivande pastorer och stötta pastorer. Det handlar inte om att bygga upp en egen organisation. Det kommer alltid att finnas människor likt Mankaji som vill lyssna till Guds Ord, särskilt i länder som Nepal. Som missionärer kommer vi aldrig att bli sysslolösa.

Det jag skriver här är inte ett debattinlägg. Jag ville bara visa att det inte längre går att bedriva mission som de gjorde på 1900-talet. Jag vill, som Paulus skriver, inte att någon "ska vara okunnig" om vad det är att bedriva mission på 2000-talet. Den diskussion som nu förs i tidningen DAGEN avslöjar enligt mitt tycke en sådan okunskap eftersom den inte pekar på de verkliga problemen.