Tyvärr har de flesta i det nuvarande kyrkomötet ganska svaga föreställningar (eller vanföreställningar) av mission och missionens betydelse. Att då tro att Svenska kyrkan har en strategi för hur man ska bedriva mission är långsökt. Visserligen har man omdefinierat begreppet missions så att allt kyrkan gör är mission, men då har man lämnat missionens väsen eller reducerat den till socialt arbete.
Leif Nordlander har skrivit en motion där han föreslår att Svenska kyrkan tar initiativ till ett samtal på ekumenisk bas. Förslaget lyder:
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att på ekumenisk bas genom
Sveriges kristna råd och/eller Sveriges Missionsråd ta fram en hållbar strategi för
mission för Sverige.
Vid närmare eftertanke är det svårbegripligt att det inte finns en strategi för hur världens mest sekulära land ska nås med evangelium. Tyvärr är risken stor att det inte finns det eller efter kyrkomötet.
Ett samtal skulle med nödvändighet se väldigt annorlunda ut i jämförelse med hur det startade för 100 år sedan med ärkebiskop Nathan Söderblom. I vår tid kan man höra begreppet polycentrisk mission. För hundra år sedan utgick missionen till exempel från Sverige till Afrika som då skulle "kristnas". I vår tid är situationen den omvända. De flesta i Afrika verkar vara kristna och de sänder missionärer till Sverige. Vi kanske skulle samtala om hur vi tar emot dessa?
Det handlar inte längre om ett sändande land utan det finns många sändande länder. Alla missionerar alla, men hur då? Här borde finnas mycket att samtala om. Därför är jag, tillsammans med Elisabeth Sandlund, Hans Weichbrodt och Berth Löndahl medmotionär till Leifs motion.
Rösta på Frimodig kyrka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar