Under kyrkomötet deklarerade en ledamot (S) i ett meningsutbyte med (SD) att kyrkomötet är delat i vänster och höger. Det var i och för sig inte någon nyhet för många av oss, men jag har aldrig tidigare varit med om att det utsagts så tydligt i från talarstolen. Nedanstående tankar är inte uttömmande, men en reaktion på "vänster-sidans" ensidiga agerande i kyrkomötet.
Den nämnde ledamoten i (S) sitter med i samma utskott som jag och vi hade att behandla motionen "fördöm Israels ockupation". Som väntat stod det omedelbart klart att här finns en vänster- och en högersida. Även om politiseringen snabbt blir synlig är det ledsamt och bedrövligt att gång efter annan tvingas konstatera att diskussionen sällan tar fast på terror contra demokrati. Krig är avskyvärt och skaror av människor får lida oförskyllt. Jag har emellertid förvånat mig över att Hamas tydligen är så starkt att man verkar överleva. Hur i all sina dar kan de ha så många soldater och så mycket vapen att de månad efter månad lyckas stå emot Israels försvarsmakt (IDF)? Hur kan folket överleva månad efter månad när vi får höra i Rapport och Aktuellt att de saknar vatten? Ingen kan överleva utan vatten.
Ändå fortsätter kriget. Minns vidare att det är ett försvarskrig vi bevittnar. Det handlar om Mellanösterns enda demokrati som försvarar sig mot pågående terror där 7 oktober var toppen av isberget.
 |
| foto från Ljusdals-posten |
Argumenteringen mot Israel grundas genomgående på den så kallade ockupationen. Jag skriver så kallade eftersom mig veterligt Israel aldrig har ockuperat Västbanken. Det är människor som av egen vilja valt att flytta dit, människor som i och för sig skyddas av IDF eftersom de är israeliska medborgare.
Ockupationen anges även som skäl till den ökade antisemitismen. Utan att tala emot terror läggs skulden på Israel. Det förvånar mig att gång efter annan att så många av oss låter det stå oemotsagt. Tyvärr hör även jag, åtminstone till dels, till den skaran. Det beror i mycket på att (s)-ledamoten är oerhört dominant såväl i sin argumentering som i sin retorik. Det går att säga emot, men i regel utan större framgång.
Nu blev motionen avslagen av plenum, men argumentet som framfördes från (S) var att det inte var politiskt gångbart. "Vänster-sidan" ville ställa sig bakom ICC:s beslut att fördöma Israel, men menade att det förmodligen skulle väcka mer ont blod än nödvändigt. Därför avstod man.
Jag tror vidare att juristen Nils Gårders argument bet ganska bra när han frågade hur det kom sig att man inte godtog ICC:s beslut att fördöma Israel. Han menade att när man godtar ett domslut ska man inte "överklaga" det genom att helt onödigt mena sig veta ännu bättre. Ett sådant beteende säger mer om de klaganden än om domstolen.
Det saknas inte argument för att försvara Israels agerande, men det är inte självklart enkelt när "vänster-sidan" skriker så högt. Därför var det en lisa för skälen att läsa ledaren i SvD häromdagen där skribenten Peter Wennblad skriver att:
Hamas soldater bär civila kläder och blandar sig med befolkningen. Varje mattransport som släpps över gränsen riskerar att hamna i Hamas händer, och stärka fiendens förmåga att fortsätta slåss ... Arresteringsordern mot Netanyahu och Galant visar hur lagstiftningen indirekt kan bli ett vapen för massmördare och diktatorer, i stället för en del i försvaret av frihet och humanism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar