torsdag, september 05, 2019

Gästblogg av Jacob Sunnliden

Beskedet ”Vi vet inte varför det är färre diakoner i kyrkan” kom nyligen. Men jag vet!

Befria diakonerna från organisationen Svenska kyrkan och låt dem ta sin rättmätiga plats. I Kyrkans Tidning rapporteras det om att Järna och Vårdinge pastorat sagt upp sin diakon av ekonomiska skäl. De var av nöd tvungna, meddelar kyrkorådets ordförande, men tillägger samtidigt att de nu har en budget i balans tills nästa år. Lösningen är att försöka engagera fler ideella och ”en erfaren präst kan täcka upp ganska mycket av diakonens arbete”.

Här finns flera anledningar till att reagera kraftfullt. Mot Järna och Vårdinge pastorat i allmänhet men mot Svenska kyrkans organisation i synnerhet. Inom Svenska kyrkan talar man om det treledade ämbetet. Det är biskop, präst och diakon. Ämbetet är ett men rollerna är olika. I den unga kyrkan var det biskopen som ensam ägde ämbetet.

Men snart blev det nödvändigt med en roll inom ämbetet som på ett mer praktiskt sätt kunde tjäna människorna. Diakonrollen tillsattes. Efter ytterligare en tid behövde biskopen hjälp med förvaltandet av sakramenten och prästrollen uppstod.

Således består ämbetet av rollerna biskopen, diakonen och biskopsassistenterna. Att med detta som bakgrund säga upp en diakon av ekonomiska skäl är att bita sig själv i svansen.
Om man ska se ekonomiskt på saken är det en bättre investering att anställa en diakon än en präst. Diakonen är rörelsen från altaret, ut i världen och in igen. Den rörelsen är vital för Svenska kyrkans överlevnad. Och det är en rörelse som inte finns i prästrollen. Det är heller inte tänkt att lägga ansvaret på ideella. Däremot tror jag allt fler församlingar behöver befria människor till att utföra diakoni, då det är församlingens uppgift.

Analyschefen vet inte varför det är svårt att rekrytera diakoner och det är givetvis svårt att ge något exakt svar på. Jag tror dock att den styvmoderliga behandlingen av diakonerna under det senaste århundradet har bidragit till detta. Det är ett strukturellt bekymmer som är tätt ihopkopplat till ämbetssynen. Vill man få fler medlemmar i kyrkan bör man lösgöra diakonerna från deras organisatoriska bojor och sätta dem som strategiska ledare för det diakonala arbetet.Om man ska se ekonomiskt på saken är det en bättre investering att anställa en diakon än en präst.





1 kommentar:

Anonym sa...

Vi har ju belägg i den Heliga Skrift redan i början av Apostlagärningarna där den helige Stefanos och sex andra män vigs till diakoner så att de kan bistå de tolv apostlarna (biskoparna). Deras uppgift var att predika Guds ord och bistå med karitativa sysslor. De hjälpte också till under mässan. Det är väldigt illa om man nu säger upp ämbetsbärarna; är de så dålig ekonomi får man vidta andra åtgärder och i så fall säga upp någon "civilanställd" istället..eller minska på kostnaderna i allmänhet och fokusera på vad som är huvuduppgiften: fira mässan och se till flocken.

Det ska dock sägas att Svenska kyrkans diakonat inte är som det var tidigare då diakonen som sagt även har till uppgift att predika, kan viga och förrätta begravningar, döpa..förutom de liturgiska och karitativa uppgifterna. Det har tyvärr mer reducerats till att bli en socialarbetare och då kanske man tänker att det går bra med andra förmågor också.

Jonas M