Så har Värnamo koinonia hållit sin tredje årshögtid. Jo, jag vet att det låter högtidligt och kanske lite för stort, men det är verkligen roligt att få möta bröderna och systrarna under bekväma former. Vi började dagen med att fira högmässan i S:t Johannes kyrka. Martin Fredh predikade och celebrerade mässan. Han talade över ämnet "Vad Jesus är av naturen , blir vi genom nåden". Han hade tonsatt strofen så den skulle fastna bättre hos oss. Han undervisade om Jesu dop genom att jämföra det med vårt dop.
Efter högmässan fick vi kyrkkaffe och pepparkaka i "Glashuset" på Rydgatan där vi samlas då och då. Vi fick tid att prata med varandra och vänta in alla. Någon firar gudstjänst i Missionskyrkan och några går till den Romersk-katolska mässan så vi anlände allteftersom.
Jag passade på att berätta lite mer om hur vi tänker oss detta med löftena. Vi hade ju löftesförnyelse och det tar nog lite tid att förstå innebörden av detta. Jag försökte stryka under att vår gemenskap är en hjärtanas gemenskap. Det är utifrån var och ens bidrag som gemenskapen uppstår och hålls vid liv. Det är en förhoppning att gemenskapen ska förbli levande, att den inte ska bli en konsumenternas eller kotteriernas gemenskap. Jag vet sedan tiden med Cellkyrkan hur kampen ser ut. Frånsett motståndarna djävulen, världen och mitt eget kött är det viktigt att gemenskapen får vara öppen och att vi får självbestämmande och växande strukturer på plats. Sedan var det dags för lovsång och tillbedjan.
Till denna högtid, får vi ändå säga, var f Leif inbjuden att dela med sig från sitt rika och innehållsrika liv. Han kom tillsammans med sin hustru och berikade gemenskapen. f Leif är på sitt 89:e år och har mycket att berätta för oss om. Jag ville emellertid att han skulle säga något om husförsamlingen i NT och det gjorde han med den äran. Tänk, jag har aldrig förstått att de till exempel i Kolosse hade åtminstone två sådana, en hemma hus Nymfas och en hemma hos Filemon. Ekklesian i Rom höll sannolikt mellan tio och 15 husförsamlingar. f Leif lyfte särskilt fram familjens betydelse och lät oss förstå att vi knappast förstår hur stor och viktig den var och är. Familjen i NT bestod inte av man, hustru, ett barn och en hund utan av uppskattningsvis 10-15 personer, kanske än fler. De första kristna levde kollektivt och när ett hushåll kom till tro döptes alla 15! Men så var också tillväxten fenomenal. På 250 år undergrävde de hela Romarriket!
Efter föredraget bjöds på en mycket god lunch bestående av fläskytterfilé, potatisgratäng och sallad. Bröd och smör för den som ville. S Christina hade lagat denna måltid och Kari hade gjort efterrätten, en citronfromage som verkligen kom till sin rätt. Också lite kaffe - igen. Kari hade försökt uppskatta hur många efterrätter hon skulle göra. Kunde det bli så många som 36 personer? Jo, det, blev det, men det blev en efterrätt över på grund av att en broder tvingades avstå.
Efter måltiden reste vi alla oss upp, sjöng en lovsång till Gud och stämde in i den allmänneliga Kyrkans tro. När den klingade ut frågade jag: Vill ni med Guds hjälp leva i denna tro och visa den i kärlek till Gud och era medmänniskor? Genom att regelbundet gå till Mässan och närvara vid våra sammankomster? Till dina bröder och systrar i Värnamo koinonia och till dem som kommer i din väg? Tre gånger kunde jag höra ett samfällt JA. Det var som i Apostlagärningarna"ett hjärta och en själ". Underbart!
Som avslutning sjöng vi Vår Fader, nedkallade och tog emot Guds välsignelse. Ja, det var en välsignad dag.
Varför är det inte så i vår församling,? undrar någon. Av det enkla skälet käre vän att en sådan dynamik inte kan beställas fram på offentlig nivå. Den hör hemma i husförsamlingens sammanhang. När alla husförsamlingarna möts på söndagens förmiddag råder en annan, förhoppningsvis välsignad, nivå.
Jag tror bestämt att gemenskapen, grekiska koinonia, har framtiden för sig. Det jag har varit med om idag är profetiskt. Vi kan inte bli fler i just denna gemenskap, men vi kan formalisera flera gemenskaper på denna gräsrotsnivå. Härtill give Gud sin välsignelse!
Efter högmässan fick vi kyrkkaffe och pepparkaka i "Glashuset" på Rydgatan där vi samlas då och då. Vi fick tid att prata med varandra och vänta in alla. Någon firar gudstjänst i Missionskyrkan och några går till den Romersk-katolska mässan så vi anlände allteftersom.
Jag passade på att berätta lite mer om hur vi tänker oss detta med löftena. Vi hade ju löftesförnyelse och det tar nog lite tid att förstå innebörden av detta. Jag försökte stryka under att vår gemenskap är en hjärtanas gemenskap. Det är utifrån var och ens bidrag som gemenskapen uppstår och hålls vid liv. Det är en förhoppning att gemenskapen ska förbli levande, att den inte ska bli en konsumenternas eller kotteriernas gemenskap. Jag vet sedan tiden med Cellkyrkan hur kampen ser ut. Frånsett motståndarna djävulen, världen och mitt eget kött är det viktigt att gemenskapen får vara öppen och att vi får självbestämmande och växande strukturer på plats. Sedan var det dags för lovsång och tillbedjan.
Till denna högtid, får vi ändå säga, var f Leif inbjuden att dela med sig från sitt rika och innehållsrika liv. Han kom tillsammans med sin hustru och berikade gemenskapen. f Leif är på sitt 89:e år och har mycket att berätta för oss om. Jag ville emellertid att han skulle säga något om husförsamlingen i NT och det gjorde han med den äran. Tänk, jag har aldrig förstått att de till exempel i Kolosse hade åtminstone två sådana, en hemma hus Nymfas och en hemma hos Filemon. Ekklesian i Rom höll sannolikt mellan tio och 15 husförsamlingar. f Leif lyfte särskilt fram familjens betydelse och lät oss förstå att vi knappast förstår hur stor och viktig den var och är. Familjen i NT bestod inte av man, hustru, ett barn och en hund utan av uppskattningsvis 10-15 personer, kanske än fler. De första kristna levde kollektivt och när ett hushåll kom till tro döptes alla 15! Men så var också tillväxten fenomenal. På 250 år undergrävde de hela Romarriket!
Efter föredraget bjöds på en mycket god lunch bestående av fläskytterfilé, potatisgratäng och sallad. Bröd och smör för den som ville. S Christina hade lagat denna måltid och Kari hade gjort efterrätten, en citronfromage som verkligen kom till sin rätt. Också lite kaffe - igen. Kari hade försökt uppskatta hur många efterrätter hon skulle göra. Kunde det bli så många som 36 personer? Jo, det, blev det, men det blev en efterrätt över på grund av att en broder tvingades avstå.
Efter måltiden reste vi alla oss upp, sjöng en lovsång till Gud och stämde in i den allmänneliga Kyrkans tro. När den klingade ut frågade jag: Vill ni med Guds hjälp leva i denna tro och visa den i kärlek till Gud och era medmänniskor? Genom att regelbundet gå till Mässan och närvara vid våra sammankomster? Till dina bröder och systrar i Värnamo koinonia och till dem som kommer i din väg? Tre gånger kunde jag höra ett samfällt JA. Det var som i Apostlagärningarna"ett hjärta och en själ". Underbart!
Som avslutning sjöng vi Vår Fader, nedkallade och tog emot Guds välsignelse. Ja, det var en välsignad dag.
Varför är det inte så i vår församling,? undrar någon. Av det enkla skälet käre vän att en sådan dynamik inte kan beställas fram på offentlig nivå. Den hör hemma i husförsamlingens sammanhang. När alla husförsamlingarna möts på söndagens förmiddag råder en annan, förhoppningsvis välsignad, nivå.
Jag tror bestämt att gemenskapen, grekiska koinonia, har framtiden för sig. Det jag har varit med om idag är profetiskt. Vi kan inte bli fler i just denna gemenskap, men vi kan formalisera flera gemenskaper på denna gräsrotsnivå. Härtill give Gud sin välsignelse!
1 kommentar:
Kom att tänka på orden från Psaltaren 133, när jag läste det här inlägget. Var välsignade!
Skicka en kommentar