Jag har nyss kommit hem från en fantastisk predikoresa ifrån Larsmo, Finland. Där har jag undervisat om lärjungaskap och grundläggande är naturligtvis lydnaden mot Läromästaren, Herren.
Så kommer jag hem, pratar med Kari, kollar lite på OS och tittar vad som har hänt på bloggarna jag följer, -
om än oregelbundet. Så ser jag att Dag Sandahl har blivit prickad av Domkapitlet i Växjö stift. Jag förundras över vad jag läser eftersom jag inte kan hitta argumenten. Jag förstår allteftersom att denne frimodige och frispråkige man anses ha brutit mot prästvigningslöftena. Jag förmodar att det är det löfte som lyder så här:
"Viljen I ock troget efterleva kyrkans lag och ordning, bevisa edra förmän skyldig lydnad och villigt efterkomma vad eder varder ålagt" och lovat "inför den Allvetande Guden och med den stora räkenskapsdagen för ögonen att redligt och samvetsgrant med Guds nåd och hjälp efterkomma?"
Det var det löftet jag själv prickades för när jag vänligen hade sänt tillbaka mitt vigselförordnande till Kammarrätten och sedan blev prickad för att ha brutit mot löftet ovan. Brottet sades vara "illojalitet". (Jag undrar naturligtvis fortfarande vad som kan falla under eller inte falla under en sådan luddig rubrik. I mitt fall var Domkapitlet fullständigt ointresserat av mina teologisk skäl och förde mig bakom ljuset. Nåja, det är sådant man får ta som en Jesu Kristi lärjunge. Men visst är det underligt!? Den som vill läsa min blogg i samband med detta skall ska klicka här. Och nu är vi tydligen där igen och snart igen och igen och igen, - förmodligen. Såg precis att Axel W Karlsson anmält sig själv till Domkapitlet. Frågan verkar gälla huruvida man får röra sig i vissa sammanhang. Det blir till att följa det ärendet också med andra ord.
Ska jag behöva vara ängslig för att skriva denna blogg? Jag skriver den på min fritid. Och jag skriver den spontant. Det är ju en blogg, att jämföra med dagboksanteckningar. Jag kan ju ändra mig om jag vill. Får jag skriva vad jag vill eller har Domkapitlet synpunkter på vad jag skriver? Jo, jag har ögonen på mig. Jag får inte skriva vad jag vill. Det visar Dag Sandahl-ärendet även om det nu överklagas till allmän domstol. Men hur ska vi veta var dessa uppenbarligen godtyckliga gränser går? Jag förstår att en anställd måste rätta sig efter sin arbetsgivare, men är inte detta att vara präst något annat? Tänk om en profet skulle tala obekväma ord i eller till Svenska kyrkan som organisation. Vad händer då? Och bygger inte prästvigningslöftet ovan på Bibel och Bekännelse? Vad bygger det annars på? Jag ansåg och anser inte att jag har varit "illojal" mot Bekännelsen genom att skicka tillbaka statens vigselförordnande. Och det ansåg inte staten heller. Svenska kyrkan har problem.
Och Dag Sandahl - har han verkligen brutit prästvigningslöftet? Har han inte under en hel prästgärning, mer än 40 år, hållit sig till Bibeln och Bekännelsen? Och så ger sig Domkapitlet på en stackars pensionär! Det är till att vara nitisk i sin tjänsteutövning!
Nu ser jag att Dag Sandahl har överklagat till ... inte Överklagandenämnden, utan till Åklagarkammaren, det vill säga världslig domstol. Smart. Man lär så länge man lever, fast lite obibliskt är det allt. Men glöm inte skälet till detta. Om det än inte är bibliskt är det angeläget eftersom Svenska kyrkan verkar hålla sig med egen domstol och egna lagar. Vad jag vet är det bara Hells Angels och Svenska kyrkan som kan göra det. Nä, detta måste prövas. Tyvärr är jag inte alldeles säker på att Dag Sandahl kommer att få rätt ens i världslig domstol eftersom staten och Svenska kyrkan fortfarande håller varandra bakom ryggen. Men vi får se.
Och vi får se hur det går för stackars Axel W Karlsson som tydligen har rört sig i fel sammanhang. Rätt eller fel enligt Svenska kyrkans domstol vill säga. Jag lär få återkomma i saken.
Så kommer jag hem, pratar med Kari, kollar lite på OS och tittar vad som har hänt på bloggarna jag följer, -
om än oregelbundet. Så ser jag att Dag Sandahl har blivit prickad av Domkapitlet i Växjö stift. Jag förundras över vad jag läser eftersom jag inte kan hitta argumenten. Jag förstår allteftersom att denne frimodige och frispråkige man anses ha brutit mot prästvigningslöftena. Jag förmodar att det är det löfte som lyder så här:
"Viljen I ock troget efterleva kyrkans lag och ordning, bevisa edra förmän skyldig lydnad och villigt efterkomma vad eder varder ålagt" och lovat "inför den Allvetande Guden och med den stora räkenskapsdagen för ögonen att redligt och samvetsgrant med Guds nåd och hjälp efterkomma?"
Det var det löftet jag själv prickades för när jag vänligen hade sänt tillbaka mitt vigselförordnande till Kammarrätten och sedan blev prickad för att ha brutit mot löftet ovan. Brottet sades vara "illojalitet". (Jag undrar naturligtvis fortfarande vad som kan falla under eller inte falla under en sådan luddig rubrik. I mitt fall var Domkapitlet fullständigt ointresserat av mina teologisk skäl och förde mig bakom ljuset. Nåja, det är sådant man får ta som en Jesu Kristi lärjunge. Men visst är det underligt!? Den som vill läsa min blogg i samband med detta skall ska klicka här. Och nu är vi tydligen där igen och snart igen och igen och igen, - förmodligen. Såg precis att Axel W Karlsson anmält sig själv till Domkapitlet. Frågan verkar gälla huruvida man får röra sig i vissa sammanhang. Det blir till att följa det ärendet också med andra ord.
Ska jag behöva vara ängslig för att skriva denna blogg? Jag skriver den på min fritid. Och jag skriver den spontant. Det är ju en blogg, att jämföra med dagboksanteckningar. Jag kan ju ändra mig om jag vill. Får jag skriva vad jag vill eller har Domkapitlet synpunkter på vad jag skriver? Jo, jag har ögonen på mig. Jag får inte skriva vad jag vill. Det visar Dag Sandahl-ärendet även om det nu överklagas till allmän domstol. Men hur ska vi veta var dessa uppenbarligen godtyckliga gränser går? Jag förstår att en anställd måste rätta sig efter sin arbetsgivare, men är inte detta att vara präst något annat? Tänk om en profet skulle tala obekväma ord i eller till Svenska kyrkan som organisation. Vad händer då? Och bygger inte prästvigningslöftet ovan på Bibel och Bekännelse? Vad bygger det annars på? Jag ansåg och anser inte att jag har varit "illojal" mot Bekännelsen genom att skicka tillbaka statens vigselförordnande. Och det ansåg inte staten heller. Svenska kyrkan har problem.
Och Dag Sandahl - har han verkligen brutit prästvigningslöftet? Har han inte under en hel prästgärning, mer än 40 år, hållit sig till Bibeln och Bekännelsen? Och så ger sig Domkapitlet på en stackars pensionär! Det är till att vara nitisk i sin tjänsteutövning!
Nu ser jag att Dag Sandahl har överklagat till ... inte Överklagandenämnden, utan till Åklagarkammaren, det vill säga världslig domstol. Smart. Man lär så länge man lever, fast lite obibliskt är det allt. Men glöm inte skälet till detta. Om det än inte är bibliskt är det angeläget eftersom Svenska kyrkan verkar hålla sig med egen domstol och egna lagar. Vad jag vet är det bara Hells Angels och Svenska kyrkan som kan göra det. Nä, detta måste prövas. Tyvärr är jag inte alldeles säker på att Dag Sandahl kommer att få rätt ens i världslig domstol eftersom staten och Svenska kyrkan fortfarande håller varandra bakom ryggen. Men vi får se.
Och vi får se hur det går för stackars Axel W Karlsson som tydligen har rört sig i fel sammanhang. Rätt eller fel enligt Svenska kyrkans domstol vill säga. Jag lär få återkomma i saken.
5 kommentarer:
Själva poängen är just att du inte ska veta var gränserna går. Utan klara regler om vad som är tillåtet finns endast en överlevnadsstrategi: att inte ta egna initiativ utan ägna tiden åt ett ängsligt lyssnande på och hyllande av överheten. Det är så totalitära system fungerar.
/Populisten
Mitt i prick populisten! Det obehagliga är att det sker under sken av både demokrati och gudsfruktan...
Tack för en sund lärorik undervisning.
Hälsningar en Larsmobo
För ordningens skull - och för att ingen ska bli beskylld för "att bära falskt vittnesbörd om sin nästa" - Dag har vänt sig till BÅDE åklagarkammaren och till Överklagandenämnden. Säkert det bästa att göra!
Jag i Halland
Jo, jag såg att Dag har lämnat in en överklagan till Överklagandenämnden. Det är bra. Jag skrev ändå bloggen innan det var känt.
Men det som Populisten skriver är skrämmande och förmodligen riktigt. Jag läste någon som skrev att de som har makten gör som de vill. Det är allvarligt, men lika allvarligt tycker jag vårt ansvar att reagera är-
Vi har frågat föräldrar vad de gjorde när nazisterna regerade och mötts av tystnad. Nu skrev någon någonstans en framtida version. Barnbarnet frågar dig och mig: Levde ni när kriget i Syrien ägde rum? Vad gjorde ni? Tänkvärt. Det är viktigt att reagera i det yttre. I det inre ska vi behålla friden!
Skicka en kommentar