Nu slänger jag iväg en blogg. Ska vara på annat håll om 45 minuter. Men saken är den att jag har läst Biskoparnas dopbrev i nyårshelgen och jag tyckte det i stora delar var bra. Klassisk dopteologi, men med lite öppningar. Då tänkte jag att jag ska skriva några bloggar om detta eftersom det kommer att diskuteras framöver och eftersom dopet är så viktigt för församlingsbygget.
Men för 10 minuter sedan upptäcker jag att Kyrkans Tidning har hunnit före. Och tro det eller ej, - men tidningen fokuserar praktiskt taget helt och hållet på de odöpta. Vi får inte hålla de odöpta utanför. Kan vi verkligen tro att de kan gå förlorade om de inte är döpta? Vi måste ta bort arvssynden ...
Jag ser en dopstrid blossa upp framför mig. Förutsatt att åtminstone några präster vågar engagera sig. Sedan om det hjälper är en annan sak. Det är ju inte teologin som styr Svenska kyrkan, utan politiken. Framåt Kristi stridsmän!
Men för 10 minuter sedan upptäcker jag att Kyrkans Tidning har hunnit före. Och tro det eller ej, - men tidningen fokuserar praktiskt taget helt och hållet på de odöpta. Vi får inte hålla de odöpta utanför. Kan vi verkligen tro att de kan gå förlorade om de inte är döpta? Vi måste ta bort arvssynden ...
Jag ser en dopstrid blossa upp framför mig. Förutsatt att åtminstone några präster vågar engagera sig. Sedan om det hjälper är en annan sak. Det är ju inte teologin som styr Svenska kyrkan, utan politiken. Framåt Kristi stridsmän!
3 kommentarer:
Men du, kan du inte skriva något mer om hur vi lekpersoner kan bli Kristi stridsmän i denna fråga?
Tack Carolina. Jag ska gärna skriva om detta även om det är jättestort och förutsätter praktiska erfarenheter. Men först måste jag skriva om dopet i fem bloggar. Låt mig bara säga att striden alltid börjar i mitt eget hjärta och fortsätter där också för den delen. Sedan handlar det om Kyrkans sammanhang. Vi behöver stå tillsammans med andra och det är denna samordning som jag emellanåt efterlyser. Men som sagt jag återkommer.
Du har den praktiska erfarenheten och jag ska följa det du skriver. Visst börjar striden i ens egna hjärta, men när den blir på riktigt vill man ju ta den någonstans. Jag skrev själv om KT:s artiklar idag - inte utifrån ngn teologisk akademisk position - saknar den - men utifrån det som är mitt dop. Min slutkläm var:
"Jag tror att dopet frälser, att det på riktigt gör något med oss. Detta sagt tror jag att man ska undvika att spekulera alltför mycket om vad som sker med de odöpta, eller de med annan, eller ingen tro. Ibland får jag själv frågor när jag föreläst som: Måste man vara kristen? Måste man vara döpt? Jag vet faktiskt inte. Men jag tänker att mitt uppdrag som Kristen, som kyrka, handlar om att lyfta fram det som jag tror på, och som gör mig salig – dopet, mässan – i hopp om att inspirera andra, inte om att uttala mig om de med icke-tro, eller annan-tro. Någonstans bottnar jag ju endast i den erfarenhet som är min. I mitt eget dop. Vad som sker efter detta liv vet jag ingenting om, men jag tror som Kristen på det löfte som räcktes till mig i dopet, på ett evigt liv hos Gud som börjar redan här och nu."
Skicka en kommentar