tisdag, februari 15, 2011

Skytte missriktad

En god vän berättade för mig om Skyttes krönika och den debatt som sedan uppstått. Den handlar om att präster inte går till kyrkan när de är lediga. Jag känner naturligtvis igen debatten. Mer än en gång har församlingsbor skällt på mig när jag varit ledig och inte gått i kyrkan. Det är något tröttsamt. Men tänk att ta så billiga poäng på andras bekostnad. Jag tycker definitivt att Skytte är fel ute. Det tyckte visst en viss herr Jaktlund också. Jag länkar till hans svar och vill du läsa Skytte har du en länk hos Jaktlund. Men Skytte är väl bra? Jovisst, är han det, en verklig gåva till vår arma kristenhet, men här missar han målet, menar jag. Särskilt av tre skäl.

För det första firar de flesta präster gudstjänst i princip varje dag, inte så sällan flera gånger per dag. Det är sant att de har bra betalt för det, men också sant att de kan bli trötta. Istället för att kritisera dem borde vi fråga oss vad som är det egentliga felet.

För det andra berör Skytte utan att själv förstå det själva begreppet gudstjänstfirande församling. Om inte prästen går varför ska då andra gå? Bra fråga. Om andra inte går för sin egen salighets skull - varför ska det då gå alls? De går väl inte för prästens skull? Tänk om de går för prästens skull och prästen inte är där - vilken besvikelse. Dumma prästen.

För det tredje kanske prästen inte går därför att där saknas en gemenskap värd namnet eller för det är så tråkigt. När han har betalt är det en sak. Då vore det tjänstefel om han inte gick, men när han är ledig måste han väl få bestämma själv om han ska orka eller vill gå. Är det så illa? Det är möjligt att det är. Det kanske till och med är så illa att prästen stannar hemma för att överhuvud taget överleva i tron! Då ska vi inte skälla på prästen utan be Gud om förändringar.

Skytter siktar in sig på fel måltavla. Det är i allmänhet inte prästen det är fel på. Det är församlingen det är fel på om prästen inte orkar vara där. Sedan kan man säga att det är prästens fel att församlingen är så dålig. Det tror jag inte. Det är nog andra saker som bestämmer det, men det ryms inte i den hör bloggen.

För den som undrar kan jag meddela att jag själv går till Högmässan också när jag inte tjänstgör, men det är för att jag älskar den församling Gud har satt mig i. Det kunde ha varit annorlunda.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det kan ju också hända att prästen går men till en annan församling. För att få vara ledig och ta emot ordet och sakramenten.

sven-åke nilsson

Anonym sa...

Jag har inte läst Skytte, men när jag läser ditt blogginlägg så tänker jag att en präst är en ledare och en ledare går före. Om ledaren inte går före med gott exempel så finns det heller ingen att följa.
Problemet är väl att många av oss upplever att många präster inte har behov av Ordet för egen skull, utan har det bara som ett arbete. Om man bara läser Bibeln "på jobbet" och bara går i kyrkan när man "jobbar" så har man ett trovärdighetsproblem, trots det du skriver, tänker jag.
MVH
Johannes Hellberg, Göteborg

K sa...

Håkan,
Tidigare skribenten Johannes H fångar precis mina tankar. Den grundläggande frågan, inte bara i detta specifika ämne, utan i alla frågor som berör gudstjänsten är varför går vi till Kyrkan. Går vi till Kyrkan bara för att göra Gud glad eller går vi dit för att låta Gud genom sitt Ord och sakrament få ge oss kraft? Jag menar det senare alternativet.

Jag menar inte att en kristen lagiskt måste gå till Kyrkan varje söndag. För det finns anledningar till att man inte kan gå till Kyrkan en viss söndag. Däremot bör det väl ligga i en kyrkokristens intresse att så ofta som möjligt besöka gudstjänsten? Jag förstår inte varför prästen inte skulle behöva gå dit för att han/hon arbetar i kyrkan och kanske firar gudstjänst någon gång i veckan (Kan man be och lyssna till Guds Ord för mycket?). Förvisso behöver vederbörande inte gå i den församling han tillhör, men det bör ändå ligga i en prästs intresse att också när han/hon är ledig få bli betjänad av Gud.

Du skriver:
"För det andra berör Skytte utan att själv förstå det själva begreppet gudstjänstfirande församling. Om inte prästen går varför ska då andra gå? Bra fråga. Om andra inte går för sin egen salighets skull - varför ska det då gå alls? De går väl inte för prästens skull? Tänk om de går för prästens skull och prästen inte är där - vilken besvikelse. Dumma prästen."

Det är ju inte annat än att jag förundras över din argumentation. Prästen är genom sin kallelse och vigning ett föredöme. Om då inte prästen besöker kyrkan på söndagen för att han/hon är ledig är det lätt att den gudstjänstfirande gemenskapen börjar tänka liknande. Konsekvensen av det blir snart att det inte finns någon gudstjänstfirande gemenskap.

Vi måste lära oss att Jesus Kristus, och ingen annan, ska vara grunden för vårt liv. Och en frukt av det tar sig uttryck i att fira gudstjänst. Såväl för präster som för lekfolk.

SigridL sa...

Skytte talar inte bara om präster, utan om anställda. Åtminstone hos oss lyser anställda i stort sett helt med sin frånvaro. Man vill vara ledig på söndagen, säger man. Anställd utan medveten kristen tro kanske inte behöver en gudstjänst, en undervisning, gemenskap med Kristi kropp, men ändå skulle jag önska att anställd - med eller utan tro - skulle känna ett behov. Att bara ge ut utan att fylla på tycker jag personligen skulle vara väldigt jobbigt.

Håkan Sunnliden sa...

Intressant. Självklart tycker också jag att prästen ska vara ett föredöme och gå till Högmässan också när han inte är i tjänst. Men tänk ett varv till. Det är flera ingredienser i en gudstjänstfirande församling. Prästen orkar lite lite som lekmännen gå till kyrkan om det bara är för syns skull. Glädjen av att gå i kyrkan beror på tron som finns i hjärtat. Det borde diskussionen handla om. Bara den som tror att han får möta Jesus i gudstjänsten borde vara motiverad att gå, - för sin egen skull som de säger inom AA och först i andra hand för andras skull. Inte först för andras skull. Här missar tydligen inte bara Skytte poängen. Det finns faktiskt präster som inte tror, tror lite eller fel. Då ska man inte skjuta på prästen utan försöka uppmuntra prästen att bättre lära känna Jesus och/eller förstå gudstjänsten. Här har högkyrkligheten mycket att lära oss.

En präst kan inte gå före med gott exempel om han inte ÄR ett gott exempel. Då hjälper det inte heller med att kritisera honom, förmodligen stjälper det honom.

Därför menar jag att vi hellre ska skjuta på det som är större. Hur lyssnar vi till Guds Ord? Hur sker mötet med JEsus? Vad betyder brödet och vinet? Hur viktig är gudstjänsten och gudstjänstens form? och så vidare. Här finns mycket att ta i.

Kyrkliga Betraktelser sa...

Öm tå?

Söndagen är ju Herrens dag. Jag kan inte förstå varför man öht inte vill gå i kyrkan varje söndag. Är inte jag i kyrkan på söndagen, känns allt bara fel...

Visst, präster går i kyrkan mer ofta än kreti och pleti, men det är verkligen ingen ursäkt. Prästen är vigd för att göra tjänst, dygnet runt, år ut och år in. Det är väl det vigda ämbetets "nackdel"?

Sedan är väl Skyttes underförstådda mening att detta är ett tecken på en sekularisering av kyrkans ämbete. Prästämbetet har blivit ett "yrke", 9-17. Om man ser så på sin vigning, DÅ är man FEL UTE.

Johan sa...

Skyttes text är väl i första hand en allmän reaktion på den allmänna "sekulariseringen" och "liberaliseringen" och fjärmandet av kyrkan från "klassisk kristen tro" - jag har svårt att läsa hans texter annorlunda nuförtiden.

Sådana reaktioner har en tendens att just allmänna, svepa över sammanhangen och generalisera i onödan. På så vis kan ju de som har motsvarande känsla av att allt har blivit sämre få lov att hålla med och uppleva gemenskap med Skytte och varandra.

Dock - de verkliga problemen kan därmed hamna på en plats där man inte tar itu med dem utan där de de ligger orörda så att man kan gotta sig i att skaka på huvudet åt dem.

Varför går inte prästen i kyrkan (till allmän beskådan)? Det finns sannolikt lika många olika anledningar som det finns (frånvarande) präster.

I en församling där jag verkade för några år sedan fanns fem distriktskyrkor, och minst lika många grannförsamlingar på bekvämt avstånd. Om nu inte prästen dyker upp där just JAG firar gudstjänst, varför utgår jag ifrån att han inte besöker någon av de andra kyrkorna. Vad vinner jag på att utreda detta? Vad vinner jag på att se prästen i bänken brevid mig? Är det verkligen ett problem? Och i så fall är det prästens problem...?

Det blir lite som när somliga oroar sig för om De Andra går fram till nattvarden rätt förberedda, eller grunnar över hur det står till i hjärtat hos dem som sitter kvar i bänken.

Emma igen sa...

Bra reflektion kring det Skytte skrev, Håkan, tycker jag.

Kanske det handlar om en glömska om att vi alla tjänstgör i högmässan, och att var och en borde bli uppmärksammad såpass att man märker om hon eller han uteblir...?

Också Skytte borde utifrån sitt eget resonemang saknas då han inte är i "sin" församlings Högmässa...