Häromdagen recenserades boken Läsarna - 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet. Boken är skriven av Gunnar Hallingberg. Jag har inte hunnit införskaffa den ännu, än mindre läsa den, men av recensionen att döma är den väl värd att läsa. Hallberg visar att av de tre rörelser som uppstod vid förra sekelskiftet arbetar-, nykterhets,- och väckelserrörelserna, var det väckelserörelserna som uppstod först och i den meningen ligger till grund för de övriga två. Frikyrkligheten är ett resultat av denna 150-åriga rörelse, men nu är tiden förbi, enligt postmodernisterna och jag tror de har rätt. Vi kan inte längre tala om någon arbetarrörelse eller någon nykterhetsrörelse och inte heller om någon frikyrkorörelse. De har alla stagnerat. Modernismen har nått en slutgräns och det samhälle som nu växer fram kommer inte att återvända till det gamla.
Problemet för frikyrkligheten, som jag ser det, är främst att den inte har hittat tillbaka till den historiska kyrkan, lika lite som den har funnit nya former, medel eller metoder. Och de som springer i förväg, ivrarna, trampar på det gamla, misstolkar Bibeln och förkastar dogmerna. Det är just där det går fel. De har blivit gnostiker som i sin stora andlighet talar om "bara Jesus". Jo, vi känner igen det.
2000-talets stora fråga tycks vara kyrkosynen. Vi borde kunna återupptäcka själva grundvalen. Till grundvalen hör att Jesus är hörnstenen, apostlarna och profeterna hör också till grunden och till byggnaden, för att använda en av de bibliska bilderna, hör också alla dem som har låtit sig infogas i det givna. Jesus har avslöjat Kyrkans himmelska mönsterbild för oss och sedan dess har generation efter generation fogats in. Kyrkan består av människor som låtit sig infogas i det givna. De utgör en en odelbar organism som uppträder varhelst människor samlas "i Jesus namn", i hemmet, i husförsamlingar eller i den gemensamm gudstjänsten.
Frikyrkligheten kom att i mångt och mycket arbeta emot den historiska kyrkan. Den ville nystarta med den bibliska församlingen som föredöme. Hur de kunde glömma att det gått 1800 år sedan dess är för mig en gåta. Det går inte att bortse från att den Helige Ande verkat i 1800 år innan frikyrkligheten ser dagens ljus. Den nya unga frikyrkliga generationen, de postmoderna kristna, gör nu om frikyrklighetens misstag, - fast långt värre. De bortser inte bara från de historiska kyrkorna utan bortser också från sina egna föräldrar. Det finns all anledning att vara orolig.
Jag känner att jag vågar kritisera de frikyrkliga eftersom jag tidigare och än grundligar har kritiserat Svenska kyrkan. Men till oss alla skulle jag vilja säga att det finns hopp. Vi kanske kan backa tillbaka till mitten av 1800-talet, med brinnande hjärtan samlas i hemmen, men denna gång utan att förneka vår tillhörighet till Kristi kyrka såsom Bibeln vittnar om henne och som dogmerna uttrycker så underbart. Är det att hoppas för mycket? Eller lär vi aldrig av historien?
8 kommentarer:
Alla väckelser dör när de får ett egenvärde och tappat fokus. Inget konstigt med det. Historien har upprepat sig många gånger. Ofta brukar en pastor med kontrolltvång slå spiken i kistan. Jo jag känner till ganska mkt kyrkohistoria om dumskallar som startar nya samfund och hittar på annat dumt. Sedan läser jag bibeln och har där hittat massor som kyrkan till förbannelse förnekar, men som samtidigt är centralt i försoningen och kring vilka vi är skapta till.
Vad menas med gnostiker och bara Jesus? Ser inget samband där!
Vet nog var skon klämmer och vad som skrämmer. "Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Är det inte lite anmärkningsvärt att just de som tuggar på fel träd ska vara präster och pastorer? Så ska man ställa sig mellan folk och Gud för att vara någon slags andlig familjerådgivare.
1a Joh 2:20-27 och Jeremia 31:33-34
När Arsenio utbildat sig till pastor så försvann Gud och han fick omvända sig från att vara just pastor. Den berättelsen glömmer jag adlrig...
Vi tillhör alla Kyrkan i ett avseende. Men det som kallas kyrka är ett satans påfund. Tack och lov gräver den sin egen grav!
Postmodernismen är en sak. Men att folk är trötta på kyrkan är ngt helt annat.
//Johan
Gnosticismen är ett samlingsnamn påden religiösa kultur som rådde i antiken. Den var till stora delar byggd på Platons tankar. Här följer tre exempel med anknytning till vad jag skrivit. Gnosticismen innebar bland annat att man skiljde mellan ande och materia. Det innebar för det första att man förnekade inkarnationen och därför blev den en dogm i Kyrkan. Jesus var "andlig" och det Jesus sa var det enda som behövdes. Därför, för det andra, behövdes inte Israel och dess Skrifter och inte heller apostlarnas skrifter. Det gjorde att Kyrkan kanoniserade Bibeln, inklusive Gamal Testamentet. Gnostikerna kunde iinte tänka sig Treenigheten utan hade de mest fantasifulla utläggningar för att förklara Gud. Kyrkan visste, och det är ett tredje exempel, att Gud övergår vårt förstånd och fastställde läran om Treenigheten.
Det finns ingen tid i Kyrkans historia som varit mer gnostisk än vår, särskilt som den uppenbarar sig i postmodernismen och dess tal om New Age.
Backa 350 år till! Då kan vi snacka om kontinuitet och tolkningsURgrund!
Allt gott
Jodå nog har vi en massa gnostiker i kyrkorna. Den gnostiska dualismen har nog under flera hundra år satt sin prägen på kyrkans sätt att se på det goda och onda, himmel och helvete.
Vad är det som gör postmodernisterna värre än t.ex. liberalteologer?
Vad är det som hindrar att vi gör just som du säger Håkan och samlas i hemmen med brinnande hjärtan, utan att förneka vår tillhörighet till Kristi kyrka och både hämtar kraft ur Kyrkans mångtusenåriga erfarenheter och det Gud uppenbarat genom sitt Ord och syskongemenskapen i hemgruppen.
Är det inte just där som vägen framåt går?
Jag skrev några rader om postmodernism som finns tillgängliga på min egen blogg från onsdag kl 8.
Tack Thomas för ditt inlägg. Jag har inte riktigt tid känner jag att fortsätta debatten, men vill bara säga att jag tycker dinn blogg var informativ och jag rekommenderar er andra att läsa den. Ni hittar den på www.riddervik.se. Ska nu försöka skriva nästa blogg innnan jag glömmer för mycket.
Frågan är ju om inte SvK gick i samma dike på 1500-talet. Hur välvilliga många av reformatorerna än var så är lutherdomen minst lika mycket teologisk innovation!
Skicka en kommentar