Kyrkomötet, dag 7

 Så har det gått ännu en dag. Nja, inte riktigt. Klockan är visserligen snart 22.00, men "de" håller fortfarande på. I går blev kl 23.45. Det är lite för sent för mig.

I dag hade vi omröstningen av motionerna 71 och 83. De av er som är intresserade har sannolikt redan läst nyheten någonstans. Jesper Eneroths förslag att sådan som jag ska avkragas avslogs med siffrorna 135 emot, men med 112 för (2 avstod). Det var en oerhört lång diskussion i går med ett femtiotal talare och det var osäkert hur det skulle gå i omröstningen. Jag har hela tiden trott att "vi" skulle segra, men med liten marginal. Så blev det nu. Resultatet är logiskt och riktigt. Det motsatta hade varit helt fel och föga att gära med en kristen kyrka. Hela diskussionen kom tyvärr att handla om moral. Att diskriminera är dålig moral. Det är vi emot. Men i sak handlar det om läran om äktenskap, om prästernas löfte att hålla sig till den och om biskoparnas rätt att själva bestämma. Allt detta var som bortblåst på det hela taget. Det sades, men ingen verkade höra. 

(S) kan naturligtvis inte finna sig i detta utan kommer att hålla på tills det blir som dem vill. Jag tycker många av dem uppträder respektlöst och arrogant. Det gick att se ett liknande beteende när det kom till motionen om "omvändelse-terapi". Den skulle bara igenom och den gick igenom med överväldigande majoritet. 208 röstade för den, 34 emot och 7 avstod. Jag hörde själv till dem som avstod. Det kändes lite fegt, men ärligt. Jag har aldrig hört talas om begreppet "omvändelse-terapi". Vad är det? Det sades att man, vilka de kan vara, försöker omvända folk med våld, genom omprogrammering. Var sker det någonstans? Det är klart att man är emot det, men är det vad som menas? Eller syftar begreppet på själavård och förbön på begäran? Jag vet inte ens vad som menas ... Av debatten framgick hur som helst att det inte fanns någon riktig definition av begreppet. Vad gör en sådan motion på kyrkomötet?

Under eftermiddagen har vi diskuterat ett antal motioner, några ganska intressant. Till exempel den om att häva förbudet mot svensk-kyrkliga begravningsbyråer. Här visade det sig att Frimodig kyrka var oeniga. Tveksamheterna till kyrkliga begravningsbyråer är frågorna om skattemedel, huvudmannaskapet och konkurrenssituationen. Jag hör till dem som tycker att vi ska häva förbudet och låta de pastorat som vill bilda aktiebolag, det vill säga starta begravningsbyråer. Av pastorala skäl. När folk vänder sig till kyrkan och prästen ska vi kunna tillhandahålla alltihop. Det gör vi ju nästan ändå. De som inte vill det kan vända sig till andra byråer.

En annan motion som uppfattades som angelägen är den om Svenska kyrkans engagemang mot kärnvapen. Svenska kyrkan har tydligen drivit linjen mot kärnvapen sedan 1968, men för något eller några år sedan avvecklat sitt engagemang något. Då finns det en broder Peter Weiderud som envisas med att fortsätta den linjen. Och det nu - i en tid då Rysslands diktator vill splittra Europa! Ska Svenska kyrkan i dag samverka med andra kärnvapenmotståndare inom EU och så medverka till att förverkliga Putins vilja att se oss splittrade. Det var en ganska intressant diskussion. Själv hade jag (tack och lov) reserverat mig i utskottet. Vi ska stå enade tillsammans med de andra i NATO, men det finns skl att tänka igenom saken både en och två gånger.

Nu går jag och lägger mig. Sov gott.