Tänkte skriva några rader om vuxenmobbning. Inte därför att jag varit utsatt för det eller sett andra utsättas för det utan därför att SvD haft några artiklar i ämnet, Och då fick jag lära mig två nya ord.
Det första ordet är passiv aggressivitet. Kolumnen var skriven av Torbjörn Elensky den 14 mars så det är ett tag sedan. Han menar att i ett samhälle som det svensk där man helst undviker konflikter frodas den passiva aggressiviteten. Han nämner inte Svenska kyrkan i sammanhanget men exemplifierar med att någon skriver en anonyma budskap på tvättstugans anslagstavla. Men den passiva aggressiviteten eller den passivt auktoritäre finns också på arbetsplatser och i fikarummet. De är mästare på att manipulera sin omgivning. Utan att egentligen säga någonting undviker personen i fråga alla känsliga diskussioner. Taktiken är helt enkelt att tiga, att inte bemöta kritik, ha synpunkter som kan uppfattas som kan verka besvärande och inte besvara några frågor. Det går så länge det går. Om det behövs kan den passivt aggressive däremot ifrågasätta eller misstänkliggöra den frågande. Det är också vanligt att skambelägga andra oftast kritiska personer och så försöka vinna över personer på sin sida. Handlar det om en chef som ärt passivt aggressiv ska alla veta att det gäller att ställa in sig i ledet.
"I den svenska kulturen är den internaliserade disciplinen helt central, vilket jag antar är en del av vårt protestantiska arv. Du ska tro, tänka och tycka det rätta. Du ska dela vår värdegrund. Men det räcker inte att lyda, att inordna sig och hålla med om det rätta är det goda muntligen, utan du måste faktiskt själv lära dig att vilja tycka det rätta.", skriver Elensky och fortsätter:
"Avvikelser straffas med tystnad, utfrysning, ogillande - och i bästa fall skall även detta internaliseras, till s det bränner bort allt tvivel och all kritik och du inser att det rätta och det goda är det enda, och att du faktiskt vill vara del av det, utan diskussion." Jo, jag känner igen det.
Det andra nya ordet kom så i en artikel i söndags. Det är ordet aktiv exkludering. I söndags följdes en tidigare artikel om utfrysning upp genom en artikel om önskan att tillhöra och om mekanismerna bakom utfrysning. I en faktasammanställning angavs fem viktiga faktorer. Varje människa behöver
1. inkludering. Det hör till det mest grundläggande för en människa att hon får känna att hon tillhör ett sammanhang. Får jag vara med?
2. acceptans från gruppen. Människan har ett behov att bli lyssnad på, få bekräftelse på att andra litar på mig och att jag kan lita på dem och deras välvilja. Finns jag?
3. att få bidra till gruppen. Det finns ett behov av att få bidra till gruppen, att vara duktig och att få vara till nytta. Det gör vardagen meningsfull. Vad kan jag göra?
4. trygghet. Det handlar om behovet av att få känna mig långsiktigt säker på min plats i gruppen. Får jag vara kvar?
5. Respekt och status. Behovet av att känna mig uppskattad som medarbetare. Har jag et värde?
Artikeln handlar sedan om en kvinna som varit utsatt för direkt vuxenmobbning. Genom att chefen och arbetsledarna använde sig av punkterna ovan lyckades de bryta ner henne på några månader. Kvinnan säger i rubriken: Utan vännerna hade det kanske slutat illa"
Det är inte roligt att veta att sådant här är vanligt i Svenska kyrkan, Sveriges farligaste arbetsplats. Det behöver vi hjälpas åt med att ställa tillrätta.
Det första ordet är passiv aggressivitet. Kolumnen var skriven av Torbjörn Elensky den 14 mars så det är ett tag sedan. Han menar att i ett samhälle som det svensk där man helst undviker konflikter frodas den passiva aggressiviteten. Han nämner inte Svenska kyrkan i sammanhanget men exemplifierar med att någon skriver en anonyma budskap på tvättstugans anslagstavla. Men den passiva aggressiviteten eller den passivt auktoritäre finns också på arbetsplatser och i fikarummet. De är mästare på att manipulera sin omgivning. Utan att egentligen säga någonting undviker personen i fråga alla känsliga diskussioner. Taktiken är helt enkelt att tiga, att inte bemöta kritik, ha synpunkter som kan uppfattas som kan verka besvärande och inte besvara några frågor. Det går så länge det går. Om det behövs kan den passivt aggressive däremot ifrågasätta eller misstänkliggöra den frågande. Det är också vanligt att skambelägga andra oftast kritiska personer och så försöka vinna över personer på sin sida. Handlar det om en chef som ärt passivt aggressiv ska alla veta att det gäller att ställa in sig i ledet.
"I den svenska kulturen är den internaliserade disciplinen helt central, vilket jag antar är en del av vårt protestantiska arv. Du ska tro, tänka och tycka det rätta. Du ska dela vår värdegrund. Men det räcker inte att lyda, att inordna sig och hålla med om det rätta är det goda muntligen, utan du måste faktiskt själv lära dig att vilja tycka det rätta.", skriver Elensky och fortsätter:
"Avvikelser straffas med tystnad, utfrysning, ogillande - och i bästa fall skall även detta internaliseras, till s det bränner bort allt tvivel och all kritik och du inser att det rätta och det goda är det enda, och att du faktiskt vill vara del av det, utan diskussion." Jo, jag känner igen det.
Det andra nya ordet kom så i en artikel i söndags. Det är ordet aktiv exkludering. I söndags följdes en tidigare artikel om utfrysning upp genom en artikel om önskan att tillhöra och om mekanismerna bakom utfrysning. I en faktasammanställning angavs fem viktiga faktorer. Varje människa behöver
1. inkludering. Det hör till det mest grundläggande för en människa att hon får känna att hon tillhör ett sammanhang. Får jag vara med?
2. acceptans från gruppen. Människan har ett behov att bli lyssnad på, få bekräftelse på att andra litar på mig och att jag kan lita på dem och deras välvilja. Finns jag?
3. att få bidra till gruppen. Det finns ett behov av att få bidra till gruppen, att vara duktig och att få vara till nytta. Det gör vardagen meningsfull. Vad kan jag göra?
4. trygghet. Det handlar om behovet av att få känna mig långsiktigt säker på min plats i gruppen. Får jag vara kvar?
5. Respekt och status. Behovet av att känna mig uppskattad som medarbetare. Har jag et värde?
Artikeln handlar sedan om en kvinna som varit utsatt för direkt vuxenmobbning. Genom att chefen och arbetsledarna använde sig av punkterna ovan lyckades de bryta ner henne på några månader. Kvinnan säger i rubriken: Utan vännerna hade det kanske slutat illa"
Det är inte roligt att veta att sådant här är vanligt i Svenska kyrkan, Sveriges farligaste arbetsplats. Det behöver vi hjälpas åt med att ställa tillrätta.
2 kommentarer:
Varför lever vi inte som vi lär? visst är vi alla bristfulla, men.... Bibeln har så många kloka pragmatiska riktlinjer att praktisera. Läste just i dag 2 Tim 20- 26. Lära och liv är långt från varandra. Äkta utlevd tro väcker respekt och är attraktiv. Vem vill inte ha äkta vara, inte fejk! Tyvärr vet jag att det inte går - alltid- av egen erfarenhet.AT
Hej Astrid, som du vet kallar vi problemet, svaret på din fråga, för synden. Synden bor i vår köttsliga natur, men jag håller med dig om att det är en kristen människas kallelse och uppgift att sätta gränser för sin egen synd. Inte bara att bekänna den utan att kontrollera den. Kanske är vi särskilt dåliga på att prata om det här i våra lutherska sammanhang.
Skicka en kommentar