Rubriken är något missvisande, det vill säga något. Inte helt. Jag har nämligen läst Dag Sandahls bok En annan kyrka. Min tanke är inte att recensera den utan bara att ge den en tillämpning som den inte direkt har. Själva boken kan jag gärna återkomma till därför att den är läsvärd. Mest läsvärd, nästan nödvändig, för alla oss som har lidit under Svenska kyrkans resa. Men säkert också läsvärd för alla dem som inte varit med på resan eller till och med för dem som har varit med men har en annan infallsvinkel än Dag.
Boken handlar om Svenska kyrkans utveckling framför allt under senare delen av 1900-talet. Det är en fantastisk insats Dag har gjort när han nästan maskinmässigt visar hur det gått till. När vi ser tillbaka på utvecklingen kan vi konstatera två bakgrunder.
Den första, äldre och största är att 1900-talet utgör slutet (?) på den så kallade upplysningstiden. Det är den tid då filosoferna satte det mänskliga förnuftet över Guds uppenbarelse. Det är ju vad som fortfarande gäller. Detta har fått fullt genomslag i Svenska kyrkan.
Den andra är Socialdemokraternas kyrkopolitik som genomförts steg för steg under praktiskt taget hela 1900-talet. Det går att följa den i detalj i Dags bok om än utifrån hans infallsvinkel, det vill säga ur ett kristet perspektiv. Socialdemokraterna lät inte Guds uppenbarelse vara vägledande utan gång efter annan körde de över de stackars biskoparna och prästerna. Om du tycker jag är orättvis ska du definitivt läsa Dags bok. För är det något som står klart är det just det.
När jag skriver att Dag redogör för utvecklingen ur sitt perspektiv menar jag just det. Det går att läsa utvecklingen ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Då har utvecklingen inte varit dålig. Den har varit mycket framgångsrik. Så framgångsrik att vi idag låter (det oomvända) förnuftet helt regera i ett system där majoriteten alltid har rätt. Många biskopar och präster, inte alla, har också ansett detta vara det enda möjliga. Hur ska vi annars ledas om inte genom vårt förnuft. Det kristna svaret är genom Guds uppenbarelse. Så ser du att vi här har att göra med två helt olika, inkompatibla system- Där står vi. Dags historieanalys är mycket klargörande.
Men vad har det här att göra med Värnamo pastorat? Jo, det finns en sak som Dag inte utvecklar eftersom det heller inte är uppdraget. Men som ändå behöver sägas. Och det är att vattnet alltid, säger alltid, rinner neråt. Det är en tidsfråga innan det som har skett också kommer att ske på det lokala planet. Det demokratiska upplägg vi lever med fungerar som en ränna genom vilket vattnet kan rinna och ingen kan hindra det. Ärligt talat tror jag att det redan har skett i de allra flesta pastorat, kanske i en mening i alla. Därför är det inte att förvåna sig över att det blir som det blir i våra pastorat.
Det som är riktigt problematiskt menar jag är att "vanligt folk" inte tycks förstå, inte vilja och därför inte heller har någon kraft att protestera. Det är det riktigt svåra och aktualiserar begreppet "väckelse" på nytt. Men även om det skulle bli väckelse behöver dammar byggas för att beskydda de kristtrogna och nya, det vill säga gamla källor återtas. Nu kanske du förstår vad jag menar med rubriken.
Om någon timme reser jag till Tirana, Albanien och därför återkommer jag först på tisdag i nästa vecka. Ha en god helg!
Boken handlar om Svenska kyrkans utveckling framför allt under senare delen av 1900-talet. Det är en fantastisk insats Dag har gjort när han nästan maskinmässigt visar hur det gått till. När vi ser tillbaka på utvecklingen kan vi konstatera två bakgrunder.
Den första, äldre och största är att 1900-talet utgör slutet (?) på den så kallade upplysningstiden. Det är den tid då filosoferna satte det mänskliga förnuftet över Guds uppenbarelse. Det är ju vad som fortfarande gäller. Detta har fått fullt genomslag i Svenska kyrkan.
Den andra är Socialdemokraternas kyrkopolitik som genomförts steg för steg under praktiskt taget hela 1900-talet. Det går att följa den i detalj i Dags bok om än utifrån hans infallsvinkel, det vill säga ur ett kristet perspektiv. Socialdemokraterna lät inte Guds uppenbarelse vara vägledande utan gång efter annan körde de över de stackars biskoparna och prästerna. Om du tycker jag är orättvis ska du definitivt läsa Dags bok. För är det något som står klart är det just det.
När jag skriver att Dag redogör för utvecklingen ur sitt perspektiv menar jag just det. Det går att läsa utvecklingen ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Då har utvecklingen inte varit dålig. Den har varit mycket framgångsrik. Så framgångsrik att vi idag låter (det oomvända) förnuftet helt regera i ett system där majoriteten alltid har rätt. Många biskopar och präster, inte alla, har också ansett detta vara det enda möjliga. Hur ska vi annars ledas om inte genom vårt förnuft. Det kristna svaret är genom Guds uppenbarelse. Så ser du att vi här har att göra med två helt olika, inkompatibla system- Där står vi. Dags historieanalys är mycket klargörande.
Men vad har det här att göra med Värnamo pastorat? Jo, det finns en sak som Dag inte utvecklar eftersom det heller inte är uppdraget. Men som ändå behöver sägas. Och det är att vattnet alltid, säger alltid, rinner neråt. Det är en tidsfråga innan det som har skett också kommer att ske på det lokala planet. Det demokratiska upplägg vi lever med fungerar som en ränna genom vilket vattnet kan rinna och ingen kan hindra det. Ärligt talat tror jag att det redan har skett i de allra flesta pastorat, kanske i en mening i alla. Därför är det inte att förvåna sig över att det blir som det blir i våra pastorat.
Det som är riktigt problematiskt menar jag är att "vanligt folk" inte tycks förstå, inte vilja och därför inte heller har någon kraft att protestera. Det är det riktigt svåra och aktualiserar begreppet "väckelse" på nytt. Men även om det skulle bli väckelse behöver dammar byggas för att beskydda de kristtrogna och nya, det vill säga gamla källor återtas. Nu kanske du förstår vad jag menar med rubriken.
Om någon timme reser jag till Tirana, Albanien och därför återkommer jag först på tisdag i nästa vecka. Ha en god helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar