Modéus avhandling

Värnamo koinonia formaliserades 1 söndagen efter Trettondagen 2015 genom att vi gav varandra löften. Samma år i april månad doktorerade biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus, på en avhandling som gränsar till vårt ämne. I den konstaterar han tillsammans med Ola Sigurdsson och biskop Sven Thidevall att det har skett en förskjutning i synen på territorialförsamlingen. Det så kallade clearingsystemet och vistelsebegreppet anges som exempel på bakomliggande orsaker. Till dessa går också att hänvisa till den strukturförändring som nyligen genomförts.

När det gäller spänningen mellan statskyrka och frikyrka konstaterar Modéus att läget är låst, men att det är helt nödvändigt att ta sig ur denna otidsenliga fadäs. I sin avhandling försöker Modéus visa vägar samtidigt som han håller sig inom de ramar staten bestämt. Däri ligger avhandlingens begränsning. Tänk om den Helige Ande inte håller sig inom de lagar staten har bestämt?

I avhandlingen använder sig Modéus av en bild hämtad från Biskop Ragnar Persenius bok Nådens budbärare: Persenius talar om folkkyrkan som en öppen famn men fortsätter att säga att när någon går in genom dörren ska denna person tas emot, omfamnas och inneslutas. Det är ett sätt att på en och samma gång tala om öppenhet och avgränsning. Inom folkkyrkan har betonats att erbjudandet ska räckas alla. Bra, så långt. Men sedan, något mindre betonat, har det talats om att det ska tas emot. Och då bli det svårt. Sigurdsson tar ytterligare ett steg när han skriver att nåden också ska gestaltas.

Modéus talar om sex kärnvärden. Med mina ord handlar de om 1) att budskapet ska räckas alla, 2) att vi ska ha en inkluderande ambition, 3) men också att vi förväntar oss ett gensvar och 4) att vi respekterar människors ställningstaganden. 5) Vi ska gestalta en synlig gemenskap samtidigt som 6) vi bevarar öppenheten.

Denna gemenskap är Guds folk, Kristi kropp och Andens tempel. Dess kännetecken är att den är en, helig, allmännelig och apostolisk. När det gäller dessa klassiska kännetecken vill jag göra ett förtydligande, detsamma och självklara som gäller begreppet sakrament. Kännetecknen liksom sakramenten förutsätter nämligen att Gud är verksam i och genom dem. Det är med andra ord inte möjligt att använda dessa kännetecken eller ord i apologetiskt syfte, i syfte att styra bort andra. Vi får aldrig glömma eller ta för självklart att Jesus Kristus personifierar det vi talar om och att det är med honom vi är förenade.

När koinonian lever efter budskapet, i gudstjänsten, vittnar med sina liv och har andras bästa för ögonen är den en fullvärdig församling, menar Modéus. Biskopen formulerar sig på följande sätt:

De som samlas är en gemenskap av heliga (koinonia) 

som har sitt centrum i gemenskapen i heliga ting (leitourgia), 

utrustas genom förkunnelsen (kerygma) 

och sänds med uppgiften att vittna (missio/martyria) 

och att tjäna (diakonia).

Nu undrar jag bara om det är vetenskapsmannen eller biskopen som vurmar för nya församlingar, husförsamlingar eller koinonior. Men det får jag veta tids nog.