torsdag, november 06, 2014

Den lokala visionen, del 3

Lennart Schön, professor emeritus i ekonomisk historia uttalade sig i SvD, 31 oktober, om sänkningen av räntan till 0 %. "Om vi har en kris i Sverige är det i vilket fall inte en kris som kan lösas med hjälp av en nollränta", sa han. Professorn menar att det snarare handlar om en strukturkris som skapar osäkerhet om vart hela samhället är på väg. De enda som kan ta oss ur den krisen är politiker med visioner om hur vi ska gå oss vidare, säger han. Och återigen hör jag vad jag vill höra nämligen att vi är så beroende av visioner.

Sedan några år tillbaka brottas jag och andra med mig med visionen och särskilt med den lokala visionen och dess förverkligande. Det måste höra till ett av organisationen Svenska kyrkans riktigt stora problem att den saknar identitet, vision och därmed sammanhängande strategier. Och lika säkert som vattnet alltid rinner neråt tar sig förvirringen, håglösheten och likgiltigheten ner i organisationen. Det ska därför ganska mycket till för att bygga församling lokalt.

För att det ska vara möjligt att bygga församling behöver jag till en början definiera själva begreppet församling. Den kristna Kyrkan och församlingen är Kristus själv tillsammans med alla de som tillhör honom. Den är till sitt väsen osynlig men blir till dels synlig genom människor som tar emot Kristus. Det är avgörande att Ordet förkunnas och blir mottaget i trogna hjärtan.

Tidigare och fortfarande menar många att det räcker med att vara medlem i organisationen
eller åtminstone med att vara döpt och helst konfirmerad. Men i det bibliska perspektivet handlar det om att leva sin vardag med Kristus vilket förutsätter att vi äger det livet. Eftersom begreppet församling används på flera olika sätt gäller det att förstå vad vi menar när vi använder det. Det kan inte vara någon nyhet för er som läser denna blogg att jag tror på de många små gemenskapernas förening och tillhörighet till den lokala församlingen och den ena, heliga, allmänneliga och apostoliska Kyrkan. Men kanske det förvånar någon om jag slår ett slag för den territoriella församlingen.

Kanske är det till och med så att den territoriella församlingen mer eller mindre sammanfaller med begreppet den lokala församlingen? På detta territorium ingår alla människor som bor där oavsett trosuppfattning. Om vi placerar Jesus Kristus i centrum har alla människor, döpta eller inte, en relation till Kristus. Och det tänkvärda blir plötsligt att människor i periferin som inte känner honom ändå kan vara på väg mot honom. Samtidigt kan det motsatta vara sant att människor som är nära honom kan  vara på väg bort från honom. Min fråga bli då: Vart är du på väg? Och frågan blir densamma oavsett om min medmänniska kallar sig muslim, ateist eller kristen. Och frågan till mig själv blir om jag på något sätt kan bidra till att min medmänniskas vandring genom livet.

Den gemenskap jag längtar efter är en gemenskap som består av människor som till vardags delar livet i och tron på Jesus Kristus. Denna gemenskap är inte långt borta.  Den är närmast ett faktum där jag lever,  men jag önskar att den blir än mer synlig, - som husförsamlingarna under de första århundradena. Detta kunde vara en grundläggande uppfyllelse av den himmelska synen. Först därefter tycker jag vi ska tala om uppdraget och strategierna. I en del 4 ska jag närmare presentera vad jag menar med husförsamling.

5 kommentarer:

Anonym sa...

En fråga är ju om vi talar om en organisation eller en organism??? AT

Anonym sa...

Jesus höll sig inte med strategier, utan var närmast fullkomligt irrationell i sina bedömningar och vandringar. Uppenbarelseboken har något att säga om församlingar. Båda infallsvinklarna lyser med sin frånvaro i ditt resonemang. Det är beklagligt. / Magnus Olsson

Håkan Sunnliden sa...

Nja, det kan man fundera på. Tror du inte han visste hur han skulle göra lärjungar som gör lärjungar?
Men kanske är det bättre att förlägga den planen hos Gud Fader själv och sedan säga att Jesus var lydig. Är det så du menar?

Anonym sa...

Att gå ut har han uppmanat till, och då delvis hur, men detta hur har mycket tydligt angetts i Joh 3, om pånyttfödelse, och detta verk är Guds Andes verk, vilket några strategier inte finns för, utan strategier kan bara betyda att inte ställa sig i vägen för Guds Ande och inte gå Guds Ande i förväg, vilket ger en grannlaga uppgift om självrannsakan, och därmed också lagens bruk, internt, i kyrkliga grupper. Det perspektivet tycker jag du ofta glömmer och istället för snabbt förfaller till metoder, planer och teorier. Det är ett i mitt tycke evangelikalt drag som jag hyser stark misstro mot. Det draget finns också i mycken högkyrklighet. / Magnus Olsson

Håkan Sunnliden sa...

Absolut rätt. Jag håller med dig helt MEN sin kallelse kan Gud inte ångra. Det är människans plikt att eftersom Gud är känd genom sin skapelse att söka och att ära Honom. Jag tror jag fortsätter lägga ut texten i en ny kommentar på nästa blogg och planerar redan skriva en ny blogg på måndag. Tack för dina kommentarer som får mig att tänka ett varv till.