Här är allt bra. Jag har just gått igenom min vänkrets eftersom jag planerar ett utskick inom de närmaste dagarna. Här tänkte jag, på förekommen anledning, bara skriva några självklarheter om den stora kyrkan och den lilla församlingen. Det handlar om ekklesio9logi, det vill säga läran om kyrkan.
För det första finns det i grund bara en kyrka. Vi bekänner oss till den varje gång vi stämmer in i trosbekännelsen. Detta är det enklaste av alla ekklesiologiska fakta och ändå finns de som förnekar detta genom att tala om andra på ett ofördelaktigt sätt. I söndags var Kari och jag i Stockholm och besökte Folkungakyrkan som står i en baptistisk tradition. Jag ska nämligen förrätta dop där om några dagar. Plötsligt stod det klart för oss att gudstjänsten skulle avslutas med nattvard. Nu hade vi emellertid stämt möte med dopkandidaten och var därför tvungna att lämna kyrkan för en stund. Men frågorna som är högaktuella är de om nattvardens giltighet.
För det andra tror och bekänner vi i den allmänneliga traditionen att sakramentsförvaltningen hanteras av den som är prästvigd. det är så att säga en del av själva poängen med prästvigningen. Därför firar jag gärna och ofta nattvardsgudstjänst här hemma och på andra platser. Helst skulle jag vilja göra det dagligen och gärna på en offentlig plats som till exempel i Värnamo kyrka.
För det tredje bestod kyrkan till en början endast av husförsamlingar. Jag tror bestämt att vi kommer att få se det på nytt. När svenska kristenhet vaknar och inte längre finner sig i ledningens tvångsåtgärder kommer vi att få se många husförsamlingar. En god tes är därför att det också i till exempel Värnamo finns endast en kyrka, men många församlingar. Enligt biblisk tro kan vi säga att ju fler församlingar, stora eller små, desto bättre.
För det fjärde är det avgörande att varje liten koinonia relaterar till den allmänneliga kyrkan. Varje husförsamling ingår i och bidrar till den lokala församlingen förutsatt att den tillåts det. Tyvärr ser vi hur "överhets-kyrkan" anstränger sig för att bevara och försvara sin egenmäktighet. Den vet att dess tid är kort.
För det femte betyder det att kyrkokampen långt ifrån är över. Den kommer för övrigt alltid att pågå. Det är en del av de kristna livsvillkor i den här världen.
För det sjätte är evangeliet alltid särskiljande. Vi vill naturligtvis hälsa alla välkomna. Vi vill se en öppen kyrka för alla, men den överordnade sanningen i sammanhanget är att somliga tar emot Guds evangelium och andra gör det inte.
För det sjunde, och det kan passa att sluta med sju-talet som fullbordar, talar och beskyller den etablerade kristna överheten, oftast lokalt, alltid de mindre sammanhangen för att vara splittrare, utbrytare eller sekterister. Därför är det bra om du ser upp med sådana tendenser.
