torsdag, februari 11, 2021

Öppet brev till Svenska Kyrkans Ärkebiskop och till Kyrkostyrelsen

 

SVENSKA  KYRKAN  OCH  LÅNGSIKTIG DEMOKRATI

 

Den vanliga bekännelsetrogna kyrkobesökaren behöver göra sin röst hörd i frågan om de s.k. ”avkragningarna”. Många fler kan stämma in!

 I tidningen Världen Idags extra magasin för mars 2020, med temat ”Arvet från Aten, Rom och Jerusalem”, finns en artikel med titeln ”Antiken och kristendom avgörande för demokratin”. Där kan man läsa om hur den kristna traditionen, de kristna värderingarna samt det antika arvet haft betydelse för demokratins framväxt.

Den svenske professorn i statsvetenskap Claes G. Ryn, som sedan flera decennier är verksam i Washington DC, citeras: ” Den klassiska och kristna traditionen har betonat vikten av att sträva efter att bli en bättre människa. Den har betonat laglydighet, omsorg om nästan, att behandla andra med respekt och tolerans”.

Professor Ryn framhåller vad demokrati betyder: ”Att tjäna hela folkets bästa, det allmänna, att höja sig över kortsiktiga särintressen. En god demokrat lyssnar på andra, tar hänsyn till hela samhället,  sammanjämkar, lägger band på egna intressen. För att klara en sådan uppgift krävs skolning och självdisciplin”.

De flesta medlemmarna i Svenska Kyrkan accepterar kvinnliga präster, dock inte alla. Det finns en minoritet, de som har den äldre ämbetssynen. De vill hålla samman och älskar Svenska Kyrkan, och har därför inte gått ur den. Präster med traditionell syn vad gäller ämbete och äktenskap följer sitt samvete och känner sig illa behandlade. I ett omvärldsperspektiv är Svenska Kyrkan diktatorisk som förbjuder dessa präster att inneha tjänst. I de stora kyrkorna, den katolska och den ortodoxa, finns inga kvinnliga präster.

Vår kyrka befinner sig i teologiskt förfall. En känd författare skriver: ”En Herrens tjänare bör vara fri från människofruktan och från behovet att bli populär och värdesatt om han ska kunna se och möta de verkliga behoven – och inte blott de som ligger på ytan”.

I ämbetsbeslutet från 1958 markerades att de som inte kunde acceptera den nya ordningen skulle ha en given plats. Detta var demokratiskt. Det måste betonas, att detta inte bara gällde präster utan också biskopar, prästkandidater, kyrkoråd och vanliga bekännelsetrogna kyrkobesökare. (Bekännelsetrogna = De som har Bibeln och Svenska Kyrkans bekännelseskrifter som rättesnöre.)

Att ”avkraga” präster som inte kan acceptera beslut som upphäver tidigare besluts förutsättningar, (samvetsklausulen 1982) eller att allt ska ses könsneutralt (’oavsett kön’ 2000) är diktatoriskt och kärlekslöst. Vill ni inte att det ska bli en kyrka och en Herre? Ska vi vara ekumeniska i förhållande till andra kyrkor men diktatoriska inom Svenska Kyrkan?

I den Anglikanska Kyrkan har man respekt för minoriteten, här finns två spår, i stället för ett som i Sverige. I norska och danska kyrkorna har man också respekt för dem som har den äldre ämbetssynen.

Förutom att tillåta två spår genom en ändring i kyrkoordningen skulle Svenska Kyrkans Kyrkostyrelse t.ex. kunna uttrycka sin uppskattning av Missionsprovinsens extra biskopar och värna tanken om en   EFS-biskop. De dubbelanslutna EFS-medlemmarna är nu (2016) 36711 personer enligt Erika Willanders bok (Myndigheten för stöd till trossamfund).

Den kristna kyrkan i Europa är i fara. Såväl Charta Oecumenica som Kyrkornas Världsråds Specialkommission av den 26 augusti – 3 september 2002 förespråkar, att de spänningar som de skilda uppfattningarna i ämbetsfrågan innebär bearbetas med ömsesidig god vilja och ett ärligt uppsåt att göra motparten väl.(Ur Bo Branders brev till Svenska Kyrkans Ansvarsnämnd, Svensk Pastoraltidskrift nr 20, 2006.) Det går att med respekt för varandra leva sida vid sida. Det har många av oss upplevt bevis för. 

Med Litanian får vi be till Gud: Bevara oss för uppror och splittring!

 

I november 2020

Med utmärkt högaktning

 

Magdalena Johnsén, adjunkt i franska och engelska, Jörlanda

Jonas Nilsson, doktorand i bibelvetenskap i Åbo/Lund, Stockaryd

Elsie Andersson, pensionär och fyrabarnsmor, Hultsfred

Håkan Sunnliden, präst och författare, Värnamo

Ann Lång, jur. kand., Klippan

Samtliga är medlemmar både i Svenska Kyrkan och i Svenska Kyrkans Fria Synod

 

 

 


2 kommentarer:

En broder sa...

Mycket intressant reflektion gällande biskopsämbetet och dess relation till de inomkyrkliga väckelserörelserna. Jag delar din, och de övriga artikelförfattarnas tanke kring att Svenska kyrkan behöver ytterligare en biskopsstol som är reserverade för de bekännelsetrogna. Anglikanerna har ju lyckats med detta på flera nivåer, framförallt GAFCON är intressant att studera närmare. Vill dra mig till minnes att de har en ambition om att etablera sig även i Sverige!

Men en ny biskopsstol i Svenska kyrkan skulle i min mening vara icke-terriotoriell, församlingar, föreningar och stiftelser får själva besluta om huruvida de vill stå under episkopal tillsyn från biskopen.

Det vore helt förträffligt om denna biskopsstol kunde upprättas i antingen Mariestad eller Kalmar, då dessa städer har var sin vakant domkyrka.

Detta stift skulle ha en egen stiftsordning som förtydligar vem som är valbar till biskopsämbetet. Jag föreställer mig att det bör åtminstone finnas två kriterier, första är att den nominerade är en man. Det andra är att mannen måste komma från något av de sammanhang som står under episkopal tillsyn. Samtliga ämbetsbärare har rösträtt i valet, samt att varje församling, förening eller stiftelse får skicka högst tre lekmän för att rösta. Dessa lekmän väljs genom att församlingen kastar lott om ett antal kandidater som är lämpade att företräda sin gudstjänstfirande gemenskap.

Stiftet skulle självklart ha en egen antagningsprocess för präster och diakoner. Biskopen skulle även kunna ha ansvar för de nyplanteringar som sker inom EFS.

Vad tror du om dessa tankar?

Anders Lundberg sa...

Jag tror att dessa tankar är farliga eftersom de är fullkomligt verklighetsfrämmande. Farliga eftersom människor som tror på dessa tankar kommer passificeras och underlåta att agera på andra alternativ, som har stöd i bibel och bekännelse.