Det är förmiddag och solen skiner. Det är varmt i solen. så varmt att jag föredrar att ha min morgonbön inomhus. Jag befinner mig i Branäs där Kari och jag njuter av Guds underbara natur. Vid den hör tiden på året är vi inte så många här. Har på en dryg vecka bara sett enstaka personer promenera nere på vägen. Annat är det under vinterhalvåret då Branäs fullkomligt exploderar av mänsklig närvaro. Branäs har blivit ett populärt ställe för skidentusiaster. Kanske beror det på att stället är så familjevänligt. Här finns något för alla. Jag föredrar ändå den här tiden med tystnad, läsning, bön, goda samtal och meditation.
I läsningen ingår också att följa vad som sker i kyrka och församling. Det är med andra ord inte bara njutbart att leva. Jag läser om hur kyrkopolitikerna ämnar tvinga biskoparnas och prästernas samveten. Men det är värre än så eftersom de hänsynslöst våldför sig på kyrkans tro. I ljuset av vad som faktiskt sker är den tilltänkta och onödiga försäljningen av Mariakyrkan i Värnamo en liten sak. Men den är stor för dem som firar gudstjänst där. Och den är negativ ur pastoral synpunkt. I området bor ungefär 6 000 personer som nu ska stå utan Mariakyrkan. Det sägs att pastoratet menar att barnen ska skjutsas av sina föräldrar till verksamheten i Johanneskyrkan. Jag frågar: Hur blind får man vara?
Nu är det emellertid så att jag lovat mig själv att åtminstone försöka vara konstruktiv i mina bloggar. Jag ägnade ett antal år åt att visa på kyrkokampen. Det var uppskattat av många och inte alls av andra. Också det gäller både lokalt och nationellt. Men nu ser jag att kyrkopolitikernas handlande är så synligt för allmänheten att jag inte längre behöver skriva om detta. Det är som i Gamla testamentet att fienden gör ner sig själv.
I stället vill jag försöka visa på vad som faktiskt kan göras framöver. Då tänker jag naturligtvis på vad vi kan göra inom de kyrkopolitiska spelregler som faktiskt existerar, men än mer på hur vi ska kunna sprida de goda nyheterna till våra medmänniskor och hur vi snart - äntligen - ska kunna få fler biskopar och präster av kyrklig sort och hur vi ska kunna organisera nya församlingar på bästa sätt. Förmodligen hänger de två ihop.
Men är inte detta att underkänna Svenska kyrkan som kristen kyrka? Det korta svaret är: Jo, men då får man inte förväxla organisationen med de kristna människor som idag hålls fångna där. Kunde Gud befria ett helt folk ur Egypten kan Han säkert göra detsamma med svensk kristenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar