tisdag, juli 22, 2008

Framtiden tillhör oss


Jag gläder mig när ni kommenterar svensk kristenhet kritisk utan att verka förbittrade. Kanske är det den nya generationens särskilda uppgift. Bakgrunden till denna kommentar är att den kyrkokamp som har pågått så länge jag vetat långt ifrån är avslutad. Under de 30 år som jag varit präst i Svenska kyrkan har min kritik av denna ökat. MEN det har alltid varit besärligt att framföra den eftersom den lätt uppfattas som "gnällig". Eller också tror folk att man är besviken över någonting eller allmänt förbittrad. Den som försöker förklara Kyrkans tro och lära framstår lätt som fundamentalist eller mörkerman. Jag vet inte vilket som är värst. Men saken är ju den att svensk kristenhet befinner sig på mycket låg nivå. Dock kan jag berätta för dig att det sägs ha varit värre i början på 1900-talet. Då växte sig frikyrkorörelsen stark. Och nykterhetsrörelsen. Och arbetarrörelsen. Allt skedde utanför den helt passifiserade folkkyrkan. Inut kyrkan tog liberalteologerna och tro det eller ej, men många trogna präster på den tiden menade sig vara den sista generationen bekännelsetrogna präster. Så blev det inte. Och uppriktigt sagt är läget idag ganska ljust. Linjerna dras upp, inte mellan kyrkan och frikyrkan, utan mellan dem som tror och dem som inte tror. De som vill hålla fast vid apostlarna undervisning, bönerna, nattvarden och gemenskapen med alla de heliga. UNDERBART! I detta skeende ska vi vara frimodiga att kritisera otron. Den har ingen framtid hos oss. Förvisso kommer detta att innebära stora förändringar liknande dem som faktiskt redan har skett i samhället för övrigt. Men den som tror ska inte komma på skam. Låt oss därför när vi krititserar svensk kristenheten dels förstå att vi själva är en del av den och dels göra det frimodigt eftersom VI VET att framtiden tillhör oss. Lovad vare Herren.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är väl så att är det någonstans man ska ha sin identitet och grund så är det i HERREN. Det blir så mycket mer konkret i en sådan situation. Jag tror absolut att vi har framtiden för oss, på så sätt att Kristi kyrka alltid kommer finnas och vi kan alltid vara en del av den.

Men ibland kan jag känna sorg över att svensk kristenhet står så långt ifrån i vissa avseenden. Svensk kristenhet består av människor av kött och blod. en kyrkan kan inte vara kristen bara människorna i den. Ibland måste jag akta mig själv för att göra kristenheten till ett objekt. det handlar ju faktiskt om människorna i den.

Just nu läser jag Jobs bok och det har gett mig ett lite större perspektiv på Gud och livet.

/Cobi