Pingstdagen

Joh 14:15-21

Budskapet: Den helige Ande är tredje personen i gudomen. Det är den helige Ande som gör oss till kristna. Jesus har genom sin död och uppståndelse lagt grunden men det är genom den helige Ande det blir personligt. I dagens evangelium försöker Jesus förklara detta för lärjungarna.

1. Jag ska inte lämna er ensamma

a) Herre, vart går du? frågar Simon Petrus. Jesus är på väg till Jerusalem för att lida och dö. Lärjungarna hade satt sin lit till Jesus, men nu var Jesus på väg bort från dem, eller … en annan Hjälpare. Här ser vi Treenigheten i samverkan. Fader vill ge, Jesus ber och Anden är Hjälparen eller Tröstaren. Ni ska inte lämnas ensamma betygar Jesus i kap 14-16.

b) Världen kan inte ta emot honom men ni kan eftersom ni redan har gemenskap med mig. Gemenskapen ska bara fortsätta på ett annat sätt.

c) Detta är en inomkyrklig text, Jag ska inte lämna er ensamma, Matt 28:20. Genom Anden är Jesus fortsatt hos oss och vi vet det. Vi erfar det.

2. Den dagen skall ni förstå

a) Vad ska de förstå? Jo, att profetiorna från profeterna Jeremia 31, Hesekiel 36 och Joel 2 går i uppfyllelse. Vi skapas på nytt, med ett nytt hjärta och Guds Ande, som det skedde redan med kung Saul. 1 Sam 10:6 ”Herrens Ande skall komma över dig och du skall bli … förvandlad till en annan människa.” Saul fick ett nytt hjärta, v 9. 

b) Många människor kämpar med sin tro, sin relation till Gud och till sig själva. De förstår inte De ser hur kristna lider och till och med dödas utöver världen för sin tros skull och frågar sig var Gud finns. Regerar verkligen Jesus? Har han ”all makt i himlen och på jorden? De ser vad världen ser. Så tvivlar lärjungarna i sina hjärtan.  

c) Det är bara Anden som kan leda oss till Sanningen, 16:13. Det betyder inte att vi ska begripa allt men att vi ska ledas in i Jesus Kristus. Världen kan inte tro, men Anden vill ge oss tron, tron på det som för den naturliga människan kan verka både obegripligt och omöjligt. Tänk på hur det var för Simon Petrus när de var i Caesarea Filippi, Matt 16:16f. Denna uppenbarelse utgör själva grunden för kristet liv och för kristna handlingar. Anden ska vara och kan utgöra grunden också när det gäller kyrkopolitiken. Det må vara kyrkomötet, stiftet eller pastoratet. Det förstår vi av fortsättningen.

3. Den som håller mina bud älskar mig

a) Jesus uppmuntrar sina lärjungar att hålla fast vid honom och allt det han har lärt dem. Det pratas ofta i våra sammanhang om kärleken. Jesus lär oss att kärleken blir synlig och verksam när vi håller hans bud. Det är helt logiskt och riktigt. Om jag älskar honom håller jag hans bud. Men är det verkligen möjligt? Hur?

b) Många tänker att det enklaste sättet är att förklara bort buden, att sänka kraven. Men då är det lätt att gå vilse. Men ofta ställs frågan fel därför att den riktar blicken på oss själva. Och inte på Anden. Det är den helige Ande som gör oss till kristna, föder oss på nytt och lär oss att se på Jesus. Att se på, hålla sig till och leva med Jesus är detsamma som att ”hålla buden”. Det är nämligen vad buden syftar till.

c) Vi kan lyssna till Evangeliets ord om hur Gud blir människa, lider, dör och uppstår, hur Gud delar liv med oss, men det är Anden som ger oss nya hjärtan och låter evangeliet bli personligt. Därför är Pingsten lika viktig som Julen eller Påsken. Det är tack vare Pingstens Ande som julen och påsken blir levande för oss!

Hjälmseryd - centrum i en gammal väckelsebygd

Hjälmseryd – centrum i en gammal väckelsebygd. En kort bakgrund

Hjälmserydssjukan var en av de benämningar som gavs en rörelse som gick fram i delar av Småland, Västergötland, Värmland och Närke under 1840-talet. En annan beteckning var roparrörelsen. Förete-elserna beskrevs med uttryck som ”krampaktig extas” och ”svavelosande predikningar”. Av de patienter som 1842 var intagna på Växjö lasarett med diagnosen ”religiös extas” eller liknande var 30 kvin-nor och 15 män med en medelålder på 20-21 år. Den kvinna som ses som den första roparen kom från Alsarp i Hjälmseryds socken. Hon började predika vid 16 års ålder 1841. Rörelsen varade fram till 1843 och så många som tre tusen ropare kan ha varit aktiva, många av dem uppträdde i trakten kring Hjälmseryd.(5)

Hjälmseryd ligger i det så kallade bibelbältet som löper från Halland över södra Västergötland och Småland mot Öland. Under mina besök i Hjälmseryd och andra orter i Sävsjö kommun har jag fått höra många berättelser om väckelserörelser under olika tider. ”Saliga Emma” Zackrisson (1869-1955) är en av de legendariska personer som nämns.(6) I slutet av 1800-talet var det en lång period då det var så kallade väckelsepräster i Hjälmseryd och kyrkan var öppen för den inomkyrkliga rörelse, Svenska alliansmissionen, som växte fram vid denna tid. Enligt Saliga Emma så tog alla utom 15 av socknens 1500 innevånare emot frälsning i hennes ungdom.(7)

Rörelserna har sedan återkommit under åren. Informanterna har berättat om rörelser under i stort sett varje decennium ända in i 2000-talet, även om de delvis efter hand har fått förändrade former. En av informanterna säger:

Men det finns en öppenhet. Och det är ju så här med att när man slår an tonen i den här bygden – inte minst nere i Hjälmseryd – […] väckelsetonen – så finns det alltid folk, som på något vis känner igen det här och vill ha det. Och det har ju bildats små rörelser hela tiden.*

Gränsen mot Kronoberg

Hjälmseryds socken sträcker sig från gränsen mot Vrigstads i norr och gränsar i söder mot Kronobergs län. När Hjälmseryds nya kyrka byggdes 1853 blev den ett centrum för en utpräglad landsbygds-socken. Det nya läget motiverades med att kyrkan skulle ligga mer centralt i socknen – inte nära dess norra gräns, där Hjälmseryds gamla kyrka ligger.* Tätorterna Rörvik och Lammhult tillkom först i och med järnvägsbygget några år senare, så de påverkade inte lokaliseringen av kyrkan. I Rörvik byggdes senare ett församlingshem för att betjäna tätorten.

I Hjälmseryds socken fick den ursprungligen inomkyrkliga rörelsen Svenska Alliansmissionen tidigt fäste. De byggde missionshus. Efterhand tillkom Svenska Baptistförbundet, Svenska Missionsförbun-det och Pingströrelsen. Det sägs att socknen som mest hade 17 missionshus. Avstånd på högst två mil från socknens norra till dess södra gräns och drygt en mil från öster till väster, ger bilden att missions-husen låg tätt. Fram till 1947 gick länsgränsen rakt igenom Lammhults samhälle, men då drogs den i stället någon kilometer norr om tätorten. Den har tydligt utgjort en gräns mellan olika kyrkliga tradit-ioner. I Lammhult blev gränsen tydlig också när det gällde fromhetstraditioner: de tre frikyrkliga miss-ionshus som byggdes ligger alla norr om den gamla länsgränsen och enligt en informant bodde ännu på 1970-talet de flesta av dem som var frikyrkliga på den sidan. Genom nybyggnation i de södra delar-na av tätorten och inflyttningen dit har gränsen numera blivit mer luddig.*

Hjälmseryds gamla kyrka

Sedan den nya kyrkan i Hjälmseryd tagits i bruk underhölls inte lägre den gamla 1100-talskyrkan, utan den förföll. Taket föll in och man började ta sten från kyrkan. Kyrkoherdarna bodde kvar i den gamla prästgården, granne med Hjälmseryds gamla kyrka. Kyrkoherde Karl Niklasson hade svårt att se för-fallet och startade omkring 1930 en insamling till en restaurering av kyrkan. Arbetet engagerade män-niskor i socknen, även frikyrkliga från de olika samfundens missionshus, så att kyrkan kunde återinvigas. Kyrkoherde Niklasson bodde kvar i den gamla prästgården tills han dog i mitten av 1940-talet.*

1946 skänktes prästgården till den nybildade Hjälmserydsstiftelsen. Idag fungerar den som ett kyrk-ligt gästhem med retreater och konferenser. Dagligen hålls bön och/eller mässa i den gamla medel-tidskyrkan.*

Några hundra meter norr om Hjälmseryds gamla kyrka ligger gården Björkelund, där träsnidaren Eva Spångberg (1923-2011) verkade fram till sin död. Hon var en tid medarbetare i Hjälmserydsstiftelsen och ledamot av kyrkoråd och kyrkofullmäktige i Hjälmseryds församling under många år.*


(5) Aronsson, Peter (1990:26, 28-29, 53) Ropande pigor och läsande bönder Malmö: Team Offset AB
(6) Stjärna (*) i texten står för dolda referenser med tidsangivelser till en eller flera informantintervjuer.
(7) Nilsson, Lennart (1999:31) Saliga Emma Skillingaryds Tryckeri AB

Prolog

Prolog

När jag kommer med tåget till Sävsjö den grådisiga onsdagsmorgonen 27 november 2013 är det bara en kort promenad till församlingshemmet. Jag blir väl mottagen av kyrkoherden som just firat födelsedag och vid fikat bjuder på tårta. Det är en god stämning i arbetslaget och jag får tillfälle att presentera det forskningsprojekt, som jag just startat. Efter en intervju med en pensionerad pastor och lunch tar en av informanterna mig med på kombinerad intervju och guidning i Hjälmserydsbygden. Både Hjälmseryds gamla och nya kyrka ligger utefter väg 30 mellan Jönköping och Växjö, där jag åkt många gånger under åren utan att reflektera närmare över bygdens historia. Vi stannar vid gamla kyrkan med den tidigare prästgården som nu hyser Hjälmserydsstiftelsen, vid missionshuset ett stenkast därifrån, vidare till Betelkapellet och sågverket i Söndra. Under bilfärden och vid de olika stoppen får jag höra bitar ur socknens kyrkohistoria. Berättelsen om saliga Emma och hennes pingstkapellbygge, om återuppbyggnaden av den gamla kyrkan där socknens folk – även de frikyrkliga – ställde upp, om kyrkoherden som för 70 år sedan nekade tillträde till Hjälmseryds gamla kyrka för begravningen av en av de gamla baptisterna som hjälpt till att återuppbygga kyrkan och annat som vi skall återkomma till.

När jag tar farväl vid stationen i Stockaryd efter sex timmar i Hjälmserydsbygden har jag fått en inblick i bygden och idéer om vilka jag skulle vilja intervjua vid de återbesök som jag sedan har fått göra.

Inledning

Detta är en berättelse om gemenskapen och relationerna mellan församlingarna i Hjälmseryd och samhällena runt omkring sedan 1970-talet och deras relationer till olika revitaliseringsrörelser. Kyrkan som Kristi kropp är en av de allegorier som har lyfts fram i de teologiska samtalen sedan mitten av 1900-talet, särskilt i den ekumeniska dialogen för en gemensam förståelse av kyrkan. I en kropp hålls en mångfald av former och funktioner samman för att kunna fungera i samspel med varandra. När spänningar uppstår och banden mellan delarna brister blir kroppen dysfunktionell.

I en kropp förenas bestående struktur och ständig förändring. Om en gemenskap skall fortleva behöver den ständigt revitaliseras, menar många teologer och beteendevetare. Det gäller också den kristna gemenskapen.(3) Det kan ske genom en process som långsamt förändrar kyrkan, men gång på gång under kyrkohistorien har människor ansett att genomgripande förändringar behövts. Antropologen Anthony Wallace (f. 1923) kallar det som då uppstår för revitaliseringsrörelser. De kommer plötsligt och förändrar en struktur under några få års tid.(4)

Revitaliseringsrörelser inom kyrkan har fått namn som herrnhutismen, pingstväckelsen och Jesusrörelsen. En rörelse är dock komplex och kan innehålla strävanden efter förändring på flera områden, t.ex. diakoni, dogmatik, fromhet, ekumenik, karismatik, liturgi eller gemenskapsformer. Var för sig kan sådana förändringar av olika människor betraktas som önskvärda eller inte önskvärda. Det som synliggörs mest i en rörelse behöver heller inte nödvändigtvis vara dess kärnvärde. En teologisk stridsfråga kan t.ex. ha dominerat bilden av en rörelse, medan en betydelsefull ecklesiologisk fråga kommit i bakgrunden. Rörelser kan därför ha avvisats eller välkomnats på delvis felaktiga grunder. Den ekumeniska rörelsen under 1900-talet har på många sätt varit framgångsrik i att föra de historiska kyrkorna närmare varandra. Under samma tid har nya kyrkobildningar tillkommit, möjligen med ökad mångfald som följd, men ibland på bekostnad av enheten när försoningsansatser misslyckats eller uteblivit.

Denna historik om den ekumeniska utvecklingen i Hjälmserydsbygden är en del av ett forskningsprojekt, Försoningsstrategier i brytningstider, som inleddes hösten 2013. Projektet har till syfte att beskriva, analysera och utvärdera revitaliseringsrörelser (i fortsättningen också kallade enbart rörelser) i deras möten med de strukturer som lokala kristna församlingar enskilt och i ekumenisk samverkan utgör. Texten är i huvudsak skapad ur intervjuer och protokollstexter. Den är avsedd att vara ett underlag för samtal mellan församlingsledare och andra intresserade för att utvärdera det relationella nätverket mellan församlingar och rörelser, och därmed den ekumeniska utvecklingen från 1970-talet in i 2010-talet. Liknande texter har skapats för Borås, Halmstad, Oskarshamn och Uddevalla.

Att beskriva konfliktsituationer är en grannlaga uppgift. För det första är det vanskligt att försöka klarlägga vad som hänt, annat än i stora drag. Det jag kan återge är informanternas egna upplevelser och ställningstaganden kompletterade med protokollstexter. Den berättelse som jag skapar är också färgad av min egen förförståelse. Även om jag inhämtat information från informanter på de olika ”sidorna” kommer det ändå att finnas läsare som ser situationen på ett annat sätt. Mitt syfte med berättelsen är att påminna om de brytningstider som varit – eller pågår – för att skapa en dialog om dessa och utvärdera vart en sådan dialog leder. Min förhoppning är att min skildring kan användas att ta spjärn mot i en sådan dialog och jag välkomnar respons med uttalanden som: ”Så upplevde jag (eller någon jag kände) inte alls situationen! Hur kunde de som berättat se det på det sättet?”

Texten berättar bland annat om personer som haft nyckelroller i utvecklingen. De är kända i bygden. För att undvika gränsdragningar mellan så kallade offentliga personer och dem som inte är det, har jag valt att i regel inte namnge nu levande personer. De benämns istället t.ex. kyrkoherden i Hjälmseryd. De kommer att kännas igen av dem som känner bygden, men namnen blir inte sökbara på internet.

(3) Exempelvis Boff, Leonardo (1986:6) Ecclesiogenisis: The Base Communities Reinvent the Church Maryknoll, N.Y.: Orbis, Starkloff, Carl F (1997:659,667) Church as Structure and Communitas: Victor Turner and Ecclesiology in Theological Studies 58 (643-668), Turner, Victor (1969:129/1995) The Ritual Process: Structure and Anti-Structure Transaction Publishers (1969: London: Routledge & Kegan).
(4) Wallace, Anthony (1956:264-270) Revitalization Movements in American Anthropologist, 58 (2), 264-281

Försoningsstrategier i Hjälmseryd

Nu var det länge sedan jag skrev något. Det har varit fullt upp. Men nu ska jag lägga ut en längre text. Men jag ska göra avbrott med annat också eftersom den text jag ska lägga ut är ganska lång. Det är doktoranden Arne Olsson som skriver om Försoningsstrategier. Han studerar fem olika väckelseskeenden och ska sedan försöka få något resultat. Han är inte klar och jag är inte ens säker på att att nedanstående text är klar men den föreligger som färdig.

I januari månad och framöver publicerade jag den djupintervju som gjordes med mig angående väckelsen i Hjälmseryd. Du hittar början på den genom att klicka här. I dagarna har jag fått det färdigskrivna materialet och publicerar detta med tillstånd. Det blir väl några delar. Materialet är på 21 A 4 -sidor. Här kommer inledningsvis innehållet.

Prolog
Inledning
Hjälmseryd - centrum i en gammal väckelsebygd

• Gränsen mot Kronoberg 
• Hjälmseryds gamla kyrka 

Nya rörelser skapar spänningar 
Revitaliseringsrörelser under 1980- och 90-talen 

• Väckelsen i Hjälmseryd
• Fortsättning i Hjälmseryds nya kyrka 
• Bibelskola  
• Missionscenter  
• Karismatisk rörelse eller traditionell väckelserörelse? 
• Rörelse i Rörvik  
• Rörelse i Stockaryd  

Nya församlingsbildningar  

• Guds kraft  
• Rörvik
• Stockaryd
• Hjälmseryd  

Försoningsarbete, relationsbyggande och ekumeniska initiativ 

• Ekumeniska utmaningar  
• Gemensamt konfirmandarbete 
• Präst- och pastorsgemenskap  

Relationell ekumenik 
Epilog  

Så ser innehållet ut. Jag lägger ut detta i omgångar med början redan i kväll.

Elenas dop

Vårt äldsta barnbarn heter Elena och har denna dag blivit döpt, en stor dag med andra ord. Dopet ägde rum på morgonen kl 09, sedan blev det frukost på Stigs café och högmässa i Värnamo kyrka kl 11. Därefter var vi tillsammans med barnen och deras familjer och grillade. Ett bra sätt att fira Kristi Himmelsfärd.

Här har vi förberedelse i går kväll. 

Nu har Victor anlänt från Skövde och vi väntar bara på hon som ska döpas

Så gör vi de sista förberedelserna

Vi tro på Gud Fader Allsmäktig ... Vill du döpas till denna tro?

Jag döper dig i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.

Livets Gud, uppfyll Elena med din helige Ande ...

Kristi Himmelsfärds dag

Kristi Himmelsfärds dag                         Apg 1:1-11                         II årg

1. Gav dem många bevis på att han levde … då han talade om Guds rike

a) Det finns nio olika berättelser om hur Jesus visade sig, en gång visade han sig för fler än 500 personer. Han visade sig för dem och talade om Guds rike … De kände igen honom i det han sa, på sättet han bad och bröt brödet. De uppfattade gemenskapen

b)Hur ska vanligt folk kunna känna igen Jesus? Det går inte på annat sätt än genom tron men vi kan som lärjungar umgås med honom genom undervisningen, bönerna, brödsbrytelsen och gemenskapen.

c)Vi som regelbundet lyssnar till Bibelns texter, läser Ordet ska veta att vi kan fördjupa vår gemenskap med Herren genom att fördjupa oss i Skriften. Bibeln är som ett hav där bokstaven är ytan och djupen Anden. Den som inte känner Skriften, känner inte Kristus, sa kyrkofadern Hieronymus.

2. Är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel?

a) När de nu övertygats om att Jesus är uppstånden, att han är Herren och han talar om Guds rike är frågan oundviklig. Och Jesus avvisar den inte helt. Han säger att de inte kan få veta vilka tider och stunder Fadern har bestämt, men att den helige Ande ska komma över dem, det vill säga som ett förskott.

b) Israel väntade på befrielse och upprättelse konkret men kunde inte förutse Pingstdagen

c) Jesus hade talat med dem om Guds rike och säkert citerat Jer 31 och Hes 26. Den helige Ande är Guds sätt att ge oss nya hjärtan och så göra att vi får del av allt Jesus är och har gjort för oss

3.     De såg hur han lyftes upp i höjden

a) Det är viktigt att de såg Jesus. Han inte bara försvann utan de såg att han lyftes in i Guds härlighet. Och även om de inte kunde se igenom molnet visste de att Ps 110 nu gick i uppfyllelse. I evangeliet heter det att ”de föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. De såg inte att han försvann utan hur hans regeringstid börjar. De förstod att Han nu fick platsen på Faderns högra sida.

b) Även om människor idag inte vare sig ser eller förstår, sitter Jesus på Faderns högra sida och regerar genom evangelium, manar gott för oss alla och lider med oss. Det är bara genom att ta emot Jesus som Herren genom tron vi kan ”se” honom.

c) Som kristna vet vi att Han regerar eftersom han regerar i våra hjärtan. Han talar till oss, tröstar, renar våra samveten, ber för och leder oss på rätta vägar. Vi kan dagligen och stundligen känna igen honom och tala med honom, lyssna till honom och idag ta emot honom helt och fullt i den måltid vi strax ska duka upp. 

Bönsöndagen

Bönsöndagen                                          Luk 11:1-13                                             II årg

Inledning: I Jesus Kristus har vi tillträde till den nåd i vilken vi nu står i och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet, Rom 5:2. Det är en bra beskrivning av Kyrkans bön. Det handlar om gemenskap, nåd och glädje. Jesus använder en bild för att vi ska förstå bättre.

1. Tänk er att någon av er går till en vän

a) Bilden är enkel och lätt att förstå. Bön är att tala med en vän. Paulus lär oss att Jesus sitter på Faderns högra sida och ber för oss och i Hebr 4:6 heter det att vi frimodigt ska gå fram till nådens tron. Där sitter Herren Jesus och vinkar fram oss till Fadern, 1 Mos 3:24. Nu är vi försonade med Gud och vägen till paradiset ligger öppen. Vi är inte Guds fiender, utestängda utan försonade och återförenade i och genom Jesus Kristus.

b) Bön är inte prestation. Människors bön utgår från hjärtat och är en del av hennes andning. Alla människor ber och Gud hör allas böner. Men lärjungarna förstår att Jesus har en särskild relation till Fadern och att all bön ska gå genom honom.

c) Därför när ”någon av er ber” gör vi det i Jesu namn. Bön är vänskap och vi visar den inte bara genom frimodig bön utan också genom att lära av honom, genom att lyssna och genom att i förtröstan och tillit ansluta oss till Jesu bön för oss. Han är den store bedjaren. Men bilden säger också något om när vi kan be.

2. mitt i natten och säger

a) Bönen utgår från hjärtat och vänskapen med Gud pågår dygnet runt, HV 5:2. Så ber Kyrkan böner dygnet runt med hjälp av Psaltaren eller med sina egna ord. Martin Luther säger på ett ställe: ”Be i ert hjärta och ibland med läpparna, eftersom bönen uppehåller världen, annars skulle det se annorlunda ut."

b) Människor får visst ropa till, klaga eller begära att Gud ska göra som de vill, men lärjungarna hade kommit längre och fick på egen begäran lära sig att be Kyrkans bön Vår Fader, som utgör grundmönster för bönen. 

c) Det viktigaste är att vara vän med Gud, att inte stanna kvar under syndens makt, den makt Jesus har besegrat. Låt Jesus vara Herren och låt honom förvandla ditt inre. Det är i och genom Jesus Kristus vi frimodigt går fram till nådens tron och kanske ber vi som mannen i liknelsen.

3. Käre vän, låna mig tre bröd

a) Frimodigt kom han mitt i natten, såsom man bara kan göra med en riktigt god och nära vän. Det heter i texten att vännen svarar ”därför att den andre är så påträngande”. Det tyder på att vår bön ska vara trägen, men det är en av två tolkningar. I andra översättningar kan det stå ”för att han (som sov) inte vill bli utskämd”, det vill säga att han inte vill vara ogin. Gud är generös och förser oss med allt vi behöver. Den poäng jag vill lyfta fram är vänskapen och frimodigheten som utvecklas i gemenskapen. 

b) Det finns stora löften knutna till bönen. Genom tron på Jesus blir vi inte bara vänner med Gud utan får också tillträde till paradiset och dess skattkammare. En människa som är vän med Gud kan tala med Gud om allt, men kommer allt oftare att be ”Ske din vilja”. 

c) Herren Jesus säger: ”Be och ni ska få” därför är bönen också en lydnadshandling. Vi ber frimodigt därför att han säger det. Och vi gör det när helst på dygnet. Vi säger: ”Käre vän, låna mig tre bröd” och han ger oss bröd som mättar för tid och evighet, - sig själv.