9 mars 1952

Kvällen är sen och den har gett mig mycket gott att fira. Jag får berätta mer vid ett annat tillfälle. Men jag ville få med det redan i kväll därför att:

• Idag, den 9 mars 1952 döptes jag i Katarina kyrka. Det skedde i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn och plötsligt var hela Guds verk, hans ord och löfte, knutet till min person, - helt utan min förskyllan eller förtjänst. Det gavs mig som en ren gåva. 

• Denna blogg är min 1000:e blogg! 

• Två fotbollsmatcher har i kväll gett önskade resultat. Svenska damlandslaget tog sig till OS. Och PSG besegrade Chelsea med 2-1 och tog sig till kvartsfinal i Champions league.  Vem som gjorde avgörande målet? Gissa - Zlatan var namnet.

Efter aftonbönen får jag nog sova gott.

Kanal 10, TV16 och TV2020

Det blev inte så många kommentarer denna morgon på gårdagens EU-beslutet att skicka tillbaka flyktingar som anländer Grekland till Turkiet. Det lilla jag läste var mer allmänt ifrågasättande liknande mitt eget. Ursäkten, vad jag förstår, är den att "detaljerna" beslutas först nästa vecka. Däremot beklagade sig en av flyktingarna med orden att "detta är politik, inte humanism." Det har han alltför rätt i. Det är nästan jag hoppas att Stefan Lövén får rätt när han  idag i sitt EU-tal sa att de EU-länder som inte tar emot syrianer framöver borde inte heller få tillhöra Schengen. Det finns tydligen en bortre gräns också för politikers dubbelspel och tydliga hyckleri. Det faktum att politiker i allmänhet talar om och hyllar jämlikhet, frihet och broderskap samtidigt som de med lätthet kompromissar bort sådana värden gör  mig illa. De som vet något om världen, djävulen och vårt eget kött vet att jämlikhet, frihet och broderskap endast kan vara ideal, aldrig verklighet. Så, snälla politiker; sluta tala om idealen som vore de verkligheter.

För övrigt mötte  jag Anders Wisth i Stockayd här om veckan. Den käre brodern förestår numera TV 2020 och samarbetar regelbundet med tidningen DAGEN. Jag tittade på några av de program han producerat och tycker de var välgjorda. Så nu har jag lagt länken bland Mina hemsidor i spalten till höger. Vi har sedan tidigare en kristen kanal i Sverige, Kanal 10 och jag inser att det kristna TV-utbudet blir allt större. Sedan några år bidrar jag själv med högmässan från Värnamo. Den kanalen går under namnet TV16. Också den ligger på Mina hemsidor så nu finns där ett antal kanaler att titta på.

Jag fick information om att TV16 snart ska hålla årsmöte. En av dem som responderade var Clas Knutsson. Nej, jag känner inte honom. Har aldrig hört om honom men förstod att han producerade musik och att hans bolag SprucePoint fanns tillgängligt. Det faktum att TV16 är evangelisk-luthersk, till dels gammalkyrklig, och att Clas Knutsson producerar lovsångspop väckte min nyfikenhet. Jag fann hans hemsida och tyckte så mycket om den att jag länkade också till den. Så nu har du lite nytt att se och höra på.

EU gör nytt bottennapp

Det är tisdags kväll och nu sänds ett ovanligt intressant Aktuellt. Det beror på att EU enligt min mening ännu en gång visat sin inkompetens. Jag börjar första Englands folkomröstning och det skulle inte förvåna mig om fler länder vill ompröva sitt medlemsskap. Jag har alltid varit för EU men måste ge sättet att hantera flyktingarna klart underbetyg. EU visar upp sin inkompetens för oss alla och samtidigt försvarar man sin passivitet med bortförklaringar. Det är som om egoismen betyder oändligt mycket mer än flyktingar. Men sluta då att prata om mänskliga rättigheter!

Jag får intrycket av att höga löner, arvoden, traktamenten och andra förmåner kan få människor att ge upp all moral. Detta att makten korrumperar vet vi men det gör ont att se. Och trots att jag inte är socialdemokrat skäms jag när jag lyssnat till statsministerns svammel. Hör han inte sig själv? Är han beredd att för att dölja sin egen brist tvinga grekerna skicka tillbaka flyktingar till Turkiet undan att deras asyl prövas! Jag förstår att reportern ställde frågor men det är obegripligt att grundläggande frågor besvaras med svammel. "Detaljerna är inte klara än".

En detalj däremot som tycks vara klar är att Turkiets önskan att få medlemsskap i EU snarast ska omprövas. Den detaljen kan enligt kritikerna innebära att 1 miljon turkar får fritt tillträde till Europa. I morgon får vi flera masdmediala kommentarer. Men redan såg jag i SvD att "flyktingarna är inte oroliga. De är livrädda."

Europa hade mått bra av att integrera några miljoner flyktingar. På många sätt. 

Pastorsutbildningen i Nepal

I februari månad var Hans Sundberg i Nepal tillsammans med Hans Lindholm för att ta nästa steg för pastorsutbildningen i Nepal. Här om dagen fick jag följande rapport från Hans Sundberg och jag återger den här med tanke på det intresse som många av er har visat oss, inte minst från Värnamo pastorat,

Vi har haft flera sessioner i Hetauda, Nepal sedan vi startade vårt arbete 2012. Här har över sextio pastorer och församlingsledare deltagit. Vi har undervisat de historiska böckerna i GT, evangelierna, Apostlagärningarna, Paulus liv och brev samt läroutvecklingen i den första kyrkan. Vi har varit noga med grupp-reflekterande tid och vi har alltid avsatt mycket tid för bön och lovsång.

Nu har pastor Raju Sundas, som är apostolisk ledare för Hosanna med alla dess förgreningar (t.ex. Barnhemmen där bl.a. Out of Ashes och Love Nepal ingår som två av sju-åtta olika samarbetspartner mot sexslaveri), meddelat att de avbryter bibelutbildningen som vi arbetat med tillsammans. Detta sker för övrigt också med det "Bible College" som bedrivits tillsammans med Touching Asia. I Hosanna har man istället valt att fokusera på de elever som gått Bible College och samla dem from hösten 2015 till åtta olika regionala träffar med intensiv bibelutbildning.Vi kommer att sakna samarbetet men inser att Raju och Hosanna måste välja väg mitt i ett brinnande väckelsearbete med många öppna dörrar.

PLT har valt att fortsätta arbetet, men med nya deltagare och nygamla medarbetare! Vi har bett Saritha och Mankaji Tamang,som vi tidigare haft ett mycket gott samarbete med, att leda projektet i Nepal.

I februari 2016 reste Hans Lindholm och undertecknad till Dhulikhel, cirka tre mil öster från Kathmandu där den nya träningen startat. Vi har förstås även inbjudit de pastorer/församlingsledare som deltagit i Hetauda, men som inte är en del av Hosannas församlingsrörelse. Ett antal har visat intresse att delta och göra färdigt sin bibelkurs. Tyvärr kom ingen av dessa att delta i denna kurs, men vår inbjudan står kvar.

Av de 58 pastor, församlingsledare och ledare som nu deltog är de flesta församlingsledande. De kommer från olika platser i Nepal bland annat från: Sirlai, Gorkha, Surkhet och Kathmandu. Dessa pastorer leder glädjande nog flera församlingsplanteringar utifrån olika kristna sammanhang.

Vår undervisning var detta kurstillfälle inriktat på Johannes författarskap i Nya Testamentet, det vill säga i första hand Johannes evangelium och Uppenbarelseboken. Vi berörde Johannes brev också men behöver lyfta dessa mer framöver för att göra dem rättvisa.

Som förberedelse inbjöds alla deltagare att läsa Johannesevangeliet och Uppenbarelseboken tre gånger vardera med penna och anteckningsbok. Så kunde de förbereda kursdagarna.

Vi började söndag e.m. med introduktion, middag och ordentlig presentation av var och en. Glädjande nog utgjorde kvinnorna en tredjedel av deltagarna.

Tyvärr var det väldigt kallt på nätterna men vi var väl förberedda och därför köpt in extra varma sovsäckar till alla deltagarna.Varje dag började sedan med en varm kopp te och något att äta. Måndag till och med fredag föreläste Hans och jag. Särskilt viktigt har Johannes skildring av Jesus varit. Jesus är "Ordet", "Guds Lamm", "Vägen, Sanningen och Livet" och så vidare. Föreläsningar varvades med frågor och samtal om dessa.

Varje dag har vi haft cirka två timmars gruppreflektioner och personlig förbön. Här har vi sökt hitta en form i vilken kunskapen enkelt kan föras vidare genom studium, dialog och bön. Enkelt uttryck så arbetar varje grupp med ett textavsnitt. De läser detta, ställer minst två frågor till texten: "vad sa texten till dem som hörde den första gångerna?" Och ."vad säger samma text till oss idag". Vi hade också kompletterande frågor som vi lät varje grupp arbeta med. Till exempel fick deltagarna en dag arbeta med frågan om vilken församling i Uppenbarelseboken 2-3 beskriver den kristna kyrkan idag i Nepal. Kvinnor och män arbetar tillsammans och söker fördjupad kunskap och förståelse.

Denna enkla modell fungerar mycket väl, både på vår kurs och ute i fortsättningsarbetet. Vår vision är ju nämligen inte bara att ha detta projekt för de som deltar utan att varje kursdeltagare samlar, till exempel femton andra ledare och undervisar dem. Då sker en snabb multiplicering av fördjupad bibelkunskap. Och det är vad vi önskar ska ske!

Vi kommer att ha dessa kurstillfällen ungefär var fjärde månad i några år tills hela Bibeln, ledarskapskurser och pedagogiken är genomgången.

Hans S.

4 veckan i Fastan

Mitt i fastan stärker Gud oss med bröd från himlen. Sådan är verkligheten. 

1. Ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken

a) Jesus hade på ett mirakulöst försett människorna med bröd. Han vill visa den omsorg Fadern har om oss. Men det förstod de inte. Nu letar de efter Jesus för att få se ännu fler underverk.

b) Vi människor är likadana idag. Vi vill att Gud ska göra så mycket för oss. Vi söker tecken och bönesvar från Honom. Några går för långt när de anklagar Gud för att inte bry sig om dem.

c) Människans grundproblem blir synligt. Vi är förblindade. Gud vill att vi ska bli lära känna Honom. Att vi ska se igenom. Att vi ska lära oss att förtrösta på Honom oavsett vad vi ser eller inte ser. Jesus förklarar detta för dem, men deras självupptagenhet går inte att dölja. 

2. Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?

a) Så försöker de bjuda till men utan att förstå att tron på syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet är en gåva. Det är Guds vilja och verk att vi, tillsammans med Jesus, lär oss att tro på Gud.  

b) Människor vill ha tecken, men de behöver tro. De behöver klarsyn.

c) Alla har ett visst mått av tro, en förmåga, men vår text gör klart för oss att Gud själv vill komma in i denna tro, fullkomna den och regera.

3. Guds bröd kommer ner från himlen och ger världen liv.

a) När Gud skapade människan gjorde Han först en kropp. Sedan blåste Han in sin Ande och så blev människan en levande varelse. Det finns två ord för liv på grekiska, bios och soe. I vår text används soe som anger kvalitet, mening och mål. Evigt liv och salighet med andra ord.

b) För övrigt var det inte Moses som gav dem mannat från himlen, utan Gud och i

v 33 står det: min fader ger er … Guds bröd är den/det som kommer ner från

himlen. Jesus är brödet från himlen.

c) När Han får vara brödet i ditt liv kommer du aldrig att hungra eller törsta. Då

finns det alltid någon att komma till, tala med, lyssna till …

Jesus lärde oss att be: ”Vårt dagliga bröd giv oss idag … Den bönen syftar inte bara på bröd i fysisk mening utan på allt det vi behöver. Mitt i fastan stärker Gud oss med bröd från himlen och allt vi behöver finns hos Honom som kommer till oss nattvardens bröd. 

Hemma igen

Operationen gick bra. Men vilken pärs. Det är för väl att det bara sker undantagsvis och bara när det är nödvändigt eller när där finns en vinst att hämta ut.

Kari och jag anlände till inskrivningen 15, nästan 20 minuter för tidigt. Jag började med att ursäkta mig och sa att jag egentligen skulle vara här kl 13. Då reste sig sköterskan upp och brast ut i ett "Nämen, då måste du vara Håkan. Välkommen. " Det värmde långt in i själen.

Senare på eftermiddagen blev det provtagningar och narkosbedömning. Läkaren, en begåvad, välutbildad och språkkunnig man från Ukraina. Jag tror inte att han var stolt över sitt land för han var var så snabb med att berätta att han är gift med en grekiska. Han talade vänligt med mig och föreslog bedövning i form av en nervblockering. Det finns tre stora nerver från halsen genom armen och ner i handen. Det går med andra ord att bedöva bara vänsteramen och då behöver inte värken bli så svår efteråt även om det behövs starka och långtidsvärkande tabletter under tre veckor framåt. Efter bedövningen söver jag dig, sa den vänlige invandraren. Det är väl att vi i Sverige tar emot sådana människor.

På torsdagen blev det väckning kl 06. Väckning blev det egentligen inte eftersom jag redan var vaken. Bedövningen sattes 08.30 och tog mer än en timme. Läkaren satte först en bedövning innan han med en beydligt kraftigare nål letade sig fram till nerverna. Jag har aldrig förstått att nerverna i armen bara är tre och så stora men nu kunde jag följa allt på en bildskärm. Vid 10-tiden kom två doktorer varav den var specialiserad på just nerver. Sedan somnade jag.

Operationen tog nästan fyra timmar. De fick frilägga en av nerverna, rensa de kortändar av benet som inte har vuxit ihop, skrapa och lägga på nytt för att sedan lägga  på en gissningsvis 15-20 centimeter lång platta av lättmetall. Och så lite skruvar.

Jag vaknade vid 15-tiden men fick ligga kvar på uppvaket eftersom pulsen var för hög och hjärtat slog lite extraslag. Inget farligt, försäkrade narkossköterskorna. Jag var tillbaka på rummet vid 19-tiden. Det blev en ganska lång dag, inte minst för Kari. Och det blev ingen hemresa den dagen. Men nu är jag hemma igen.

Tack till alla er som  har varit med mig i anden.

93 veckor

När du läser det här är jag på väg till Linköpings Universitetssjukhus. Det är dags att inleda slutbehandlingen efter olyckan. Åtminstone hoppas jag att det är slutbehandlingen.

Det har gått 93 veckor sedan olyckan då också min vänstra arm bröts på två ställen. Det ena har läkt bra men det andra har inte läkt. Läkarna har hoppats att det skulle läka naturligt. De har sannolikt också varit rädda för de multiresistenta bakterier jag fick och därför inte velat operera. Det är så jag förstår det även om de varit tystlåtna.

Det går att leva med och fungera bra med bruten arm. Jag har inte heller haft ont i den mer än undantagsvis. Faran är om jag ramlar omkull. Då är risken stor att benbiten kommer genom huden. Inte heller har jag vågat lyfta tungt, som barnbarn eller tyngre matkassar. Om, säger om, jag då ska leva 20 år till är det rimligt att de skruvar ihop armen, tyckte jag. Och då tyckte läkaren i Linköping också det.

Nu är det alltså dags. Kl 13 är det inskrivning och imorgon torsdag, på dagen 93 veckor efter olyckan, blir det operation, om allt går som planerat. Det är inte självklart utan återstår att se. Inget är självklart utan allt det ligger i Guds händer.

Min bön är att jag efter operationen ska bli bättre och starkare, att jag inte ska bli sämre. Vidare att jag ska få med mig en remiss så jag efter operationen får hjälp av en sjukgymnast.