Kyrkoherden Magnus Lind har 55 år gammal flyttat hem till Herren efter en tids sjukdom. Vi är många som sörjer honom. Han var präst i Mariakyrkan i Värnamo och jag hade glädjen att samarbeta med honom under femton år. Tillsammans med sin hustru Mimmi gjorde de ett fantastiskt arbete i Mariakyrkan. Det hände ofta att den utbyggda kyrkan i det närmaste var fullsatt. Kyrkan ingick i en våg av småkyrkor som byggdes i vårt land för att möta sekulariseringen och komma närmare människorna där de bor. Mariakyrkan byggdes 1977 och Magnus hade företrätts av två mycket goda präster och fick fortsätta det goda arbetet.
Magnus var en god präst i apostolisk anda. Han var en mycket omtyckt själasörjare samtidigt som han bar på evangelistens gåva. Han hade ett brinnande hjärta och var en influenser av Guds nåde, om uttrycket tillåts.
Magnus var en oerhörd tillgång när vi utvecklade de cellstrukturerade smågrupperna i Värnamo. Vi talade så gott som dagligen med varandra om våra pastorala utmaningar. Under hans tid fick vi se människor komma till tro på Herren Jesus. Inte så få inspirerades av Magnus och hans folkliga sätt. Såg just i kommentarsfälten i media att många delat med sig av sina minnen. Jag förstår det.
Under några år visade Värnamo församling intresse av mission i Albanien. Värnamo församling låg bakom ett bibelläger i Pogradesh. Lägret blev snabbt uppskattat av ungdomar som ville veta mer om Jesus. Ett år var Magnus med och där kom han verkligen till sin rätt. På bilden nedan sitter han på stolen och lyssnar till någon. Lägret som Magnus var med och startade har nu blivit årligen återkommande.
Det finns mycket gott att säga om Magnus, till exempel att han också var en begåvad violinist. Det var en fröjd att höra honom spela vare sig det var i profana eller kyrkliga sammanhang.
Det var synnerligen tråkigt att han tvingades sluta sin tjänst i Värnamo. Jag vill ogärna skriva om hur det gick till, men det var inte bara Magnus som drabbades, drabbades gjorde också hans familj och senare än fler präster. Gud är emellertid god och låter allt samverka till det bästa. Magnus blev kyrkoherden i Berga pastorat och senare ledamot i Domkapitlet. Han var mycket omtyckt också i de sammanhangen.
Nu har han ändå nått sitt och vårt gemensamma mål; härligheten hos Gud. Vi är många som ser fram emot att få möta honom igen, men just nu är vi bara ledsna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar