torsdag, december 24, 2015

God Jul

Det sägs ofta att Gamla Testamentet är så förskräckligt med alla våldsamheter och krig. Inte sällan används det som ett argument mot det faktum att Skiften är helig och inspirerad av Gud. Hur kan Gud vara inblandad i incest, mord och avgudadyrkan? I Skriften kan vi läsa om alla möjliga hemskheter, om ett folk som ständigt är hotat, förs bort i fångenskap eller tvingas på flykt. Hur kommer det sig att Skriften innehåller så mycket ont? Svaret är enkelt; Därför att det är så verkligheten ser ut!

730 år före Kristus, när profeten Jesaja verkade, hotade assyrierna folket i Israel. Och det dröjde inte länge förrän de invaderade Israel och hundratusentals människor fördes bort i fångenskap. I detta elände ljöd profetens ord:

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja, över dem som vandrar i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. (1917 års översättning)

I Bibel 2000 heter det att de "ser ett stort ljus". Tempusformen är ändrad till presens. I det hebreiska språket finns strängt taget inga tempusformer alls. Ordens tempus ska förstås av sitt sammanhang och så är det så enligt judarna att det som har skett, sker och sker igen.

Den stora förändringen förklaras med att:

ett barn bli oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, evig Fader, Fridsfurste. Så skall herradömet bli stort och friden utan ände

Julevangeliet har till en början ingenting att göra med romantiska stämningar. Berättelsen om Jesu Kristi födelse är torr och krass verklighet. Den är väl förankrad i historien. Det var en lång, besvärlig och påtvingad resa. Hur många av oss skulle vilja färdas 30 mil på en åsna, med en trolovad som är i nionde månaden - för att få betala skatt?

Hans födelse är en liten händelse på jorden - men en stor och avgörande händelse i himmelen! På hans skuldror skall herradömet vila! Det började med att den andra personen i gudomen blev människa utan att för den skull upphöra att vara den andra personen i gudomen. Hans livsuppgift kulminerade i korsfästelsen, begravningen och uppståndelsen från de döda. Det var ett försoningsverk för "hela folket", det vill säga för alla människor. Där lades grunden för det kommande Guds rike. Där tändes Ljuset som blev vårt hopp. Och nu sprider sig Ljuset i mörkret för att sedan en dag lysa upp hela Universum.

Dig, o himmelske Fader, vare evigt lov och pris,
för att Du så älskade världen, att Du utgav din enfödde Son
och lät honom födas och bliva vår broder.
För att vi skulle leva, har Du låtit det eviga livet komma ibland oss.
För att vi skulle upplysas, har Du låtit själva ljuset nedstiga i vårt mörker.
För att vi skulle bliva Dina barn, har Du gjort Din Son till ett ringa människobarn.
, Gud vilken underbar vishet och nåd har Du icke brukat för att frälsa mig.
Jag tillbeder Dig ödmjukt vid Din Sons krubba.
Tag emot mitt ringa tack och lov.
För Jesu Kristi skull. 
Amen.

(Thomas a Kempis)
  

Inga kommentarer: