söndag, september 08, 2013

Nelson Mandela

Igår avslutade jag läsningen av en mycket intressant och lärorik bok Nelson Mandela - samtal med mig själv. Den är att betrakta som en komplettering till hans biografi Long walk to freedom. Finns den på svenska? Jag vill inte påstå att jag kunde särskilt mycket om denne av hela världen hyllade man, men nu vet jag en del. Och jag får nog revidera min bild av Nelson Mandela. Han har ju närmast framställts som ett helgon och tilldelats Nobels fredspris. I själva verket har han åtminstone varit en rebell. Det var därför han fängslades och dömdes till livstids fängelse. Han svarade för ANC:s beväpnade gren och måste hållas ansvarig för mer än ett våldsdåd. Han skriver också själv att han inte är något helgon.

Den Sverigeaktuelle presidenten Barack Obama har skrivit förordet till boken och där heter det bland annat:

Detta porträtt i helfigur påminner oss om att Nelson Mandela inte är en fullkomlig människa. Han har sina brister liksom alla vi andra.

Denne ofullkomlige man föddes 1918 och eftersom fadern dör när Nelson är nio år tas han om hand av stammens hövding. Han sätts i internatskola (sic!), ansluter sig till African National Congress (ANC) och utbildar sig till advokat. Gifter sig 1944 med Evelyn Ntoko Mase och får fyra barn med henne. 1952 blir han vice ordförande i ANC där han förordar våld och får myndigheternas ögon på sig. Samma år arresteras han och döms villkorligt. 1956 åtalas han för förräderi och två år senare skiljer han sig från sin hustru och gifter sig en andra gång. Denna gång med Nomzamo Winifred Madikizela. De får två döttrar tillsammans. 1961 går Nelson Mandela under jorden och den väpnade grenen av ANC bildas. Mandela blir dess förste befälhavare och ansvarar för en rad bombattentat. Året därefter skaffar han sig en militär utbildning och 1962 arresteras han igen och döms till fem års fängelse för att ha lämnat landet utan pass och för att ha uppmanat till strejker. 1964 döms han till livstids fängelse. Han kommer att sitta fängslad i sammanlagt 27 år. Han erbjuds amnesti av president P.W. Botha 1985 om han lovar att avstå från våld men Mandela tackar nej. Fem år senare upphävs förbudet mot ANC och Mandela friges och året därefter får han Nobels fredspris?!

Den här boken utgår från Mandelas personliga arkiv och består av dagböcker, brev, tal, intervjuer och andra källor. Han står med andra ord för materialet även om det är andra som har skrivit och redigerat. Ett sådant material ger läsaren del av Mandelas personliga tankar och häri ligger nog värdet av boken. Och även om han inte berättar sådant som anses privat så berättar han ändå att han skilde sig från Winnie Mandela 1996 och gifte sig en tredje gång 1998. Då med Graca Machel som tidigare var gift med Moçambiques förre president. Han berättar också om motgångar som att han inte fick tillåtelse att gå på sin mors begravning och om barn som dött av olika orsaker. Boken är försedd med appendix och utförliga register.

Men mitt nya intryck är att människor främst inom ANC gjorde Nelson Mandela till sin symbol. Mandela själv satt ju i fängelse och kunde inte bidra särskilt mycket till kampen, men han blev som sagt en symbol för kampen. Så kan det gå till. Nelson Mandela verkar inte själv alltid vara helt bekväm i den rollen.

Det är inte så att jag nedvärderar hans betydelse. Tvärtom. Han var som president Obama också påpekar beredd att "offra sitt eget liv för det som han trodde på och han ansträngde sig för att leva så att han kunde bidra till att världen förbättrades." Det blir tydligt när han tackar nej till president Bothas erbjudande 1985. Och sedan det som kanske är mest imponerande: "När hämnden framstod som en frestelse såg han behovet av försoning och av principens seger över den råa styrkan", för att åter citera president Obama.

Boken var inte helt lättläst men jag är glad för att ha läst den. Tack Thomas för att jag fick den på min födelsedag!



2 kommentarer:

Alma sa...

För mig förstärker Mandelas själbiografiska böcker min bild av honom som helgon just eftersom han tar upp saker som inte är smickrande. Precis så gör man ju i Vatikanen när människor ska saligförklaras/helgonförklaras. Att Mandela själv agerar "Djävulens advokat" är ju ännu mer hedrande.

Jag menar att hans förmåga att inte förbittras utan i stället förädlas i fängelset är skäl nog till att beundra honom. Att han utöver detta lyckades rädda Sydafrika från ett hotande inbördeskrig och blodiga hämndaktioner visar att hans mognadsprocess också gett honom en auktoritet utöver det vanliga. Hans ex.fru Winnie har ju gått en helt annan och mycket vanligare väg, vilket visar att det inte var ett självklart val han gjorde.

För mig framstår Nelson Mandela som en av få riktigt respektingivande politiska ledare i världspolitiken och jag är djupt tacksam att få ha levt i en tid där en sådan ledare finns på riktigt.

Håkan Sunnliden sa...

Bra kommentar. Fast jag kan nog ställa mig frågande inför användningen av våld. Jag vet inte alltid vad som är rätt i det avseendet. Det är möjligt att det krävs ibland, som i Syrien till exempel.