Ämbetsdräkt?

Vi bor i en fjällstuga med 14 bäddar, gott om plats, men vi behöver gå ner till hotellet för att få tillgång till wi-fi. Så här är vi nu, läser några bloggar, tidningar och skriver något. Dag hänvisar mig denna gång till Equmeniakyrkans tidning Sändaren och där kan jag se det nya arbetsplagget. Hela projektet får mig att tro att de drabbats av en kollektiv kollaps. Det är ju otroligt att frikyrkofolk bemödar sig om att uppfinna en ämbetsdräkt som inte ska vittna om något ämbete och att den ska vara gemensam för alla fast ingen behöver använda den. Dräkten är inte liturgisk utan en arbetsdräkt. Har de verkligen inte viktigare saker för sig? Hur kommer jag att reagera om jag får se pastorn i Smyrna komma gående i denna Maria-blå klänning? Jag vet uppriktigt sagt inte. Jag kan väl inte nöja mig med att säga: vad fin du är.

Det är naturligtvis lite märkligt att se biskopar i mitra, men det är ändå kopplat till en ämbetssyn. Lite ovant för några att se prästen iförd mässhake vid altaret, men det är en Kristus-mantel, ett liturgiskt plagg som inte har med mode att göra. Prästerna använder prästskjortan för att vittna om sin tjänst hos Herren Jesus. Men varför i all sin dar hitta på något liknande samtidigt som man förnekar all kyrklig tradition?

Själv har jag tvingats slänga 12 prästskjortor eftersom omkretsen på min hals ökat med 4 cm efter olyckan och operationen. Det har gått bra att undervisa från Skriften ändå och eftetsom vi i mässan använder alba, stola och skrud syns det inte vad jag har under. Inte bara liturgiskt rätt utan praktiskt också.

För övrigt, vid närmare eftertanke, är frågan om inte Svenska kyrkan är på väg ner i samma dike som Equmeniakyrkan. Svenska kyrkans vigda har också en ämbetsdräkt, kaftanen med elva. Den används alltmer sällan och kanske beror det på att just ämbetet reducerats till en anställning bland andra. Förresten tycker jag mig märka att ordet ämbetsdräkt ofta byts ut mot ordet högtidsdräkt.

Förutom en liten utflykt idag har jag tillbringat några timmar i Rom 6. Den kommentar jag läser här är skriven av en jesuit vid namn Brendan Byrne. Kommentaren ingår i serien Sacra Pagina. Just kapitel 6 är inte helt lättillgängligt för vanligt folk,  inte självklart heller för präster eller pastorer. Paulus låter oss blicka in i Guds mysterium. Han utgår från vår tro  på Herren Jesus, förklarar hur vi förenas med Honom och talar om de följder det får att leva i Jesus Kristus. Föreningen med Herren innebär en förening med hela hans verk, hans död, begravning och uppståndelse.

När en kristen väl har tagit till sig undervisningen i Rom 6 tror jag det viktiga är att tillämpa Kristus-mönstret på sig själv.

Nyheter från Nepal

Sitter och blickar ut över de väldiga fjällmassiven. Kari och jag har anlänt Gaustatoppen, Norge. Vi stannar till på söndag. På torsdag kommer barnen och deras familjer. Vi firar Karis 60-års dag. Det är inte många här nu i detta underbara vinterparadis. Snön ligger kvar på fjället men skidsäsongen är slut. I stort råder en bedövande tystnad också på hotellet där vi idag ska inta middagen. Vi bor i en stuga med 5 rum och kök, bastu och alla möjliga faciliteter. För att inte alldeles komma ur balans har jag med mig en rejäl kommentar till Romarbrevet.

Har idag fått lite mer nyheter från Nepal. Familjen Roberthsson kom iväg, stannade en natt i Doha, Qatar men fick avbryta resan och resa hem igen. Tydligen fungerar inte flygplatsen i Kathmandu. Jag förmodar att alla dessa hjälpinsatser mer eller mindre blockerar flyplatsen. Den är inte särskilt stor.

Vidare fick jag en höra från Preston och Mirjam att en av deras anställda hittat en grupp med 40 övergivna flickor. De kom från ett flickhem men vart deras ledare tagit vägen var det ingen som visste. Preston kommer från Kanada och är gift med Mirjam från Sverige.  Mirjam kom till min sjukbädd i Kathmandu och läste Guds ord för mig. Hon och Preston driver ett socialt företag och har ett knappt 20-tal anställda. De gör en liten men fantastisk insats för människorna i Nepal.

Sedan läste jag Dags blogg som hänvisade till läkaren Dan Johannesson. Han skriver på sin Facebook sida att han drar sig för att behandla kristna. Det är uppenbart att klimatet hårdnar för de kristna inte bara på grund av IS utan också på grund av så kallade humanister. Samtidigt är det bra att hyckleriet avslöjas. Det låter så fint och vackert när de talar, men påminner mig om Jesu ord när han talar om vargar i fårakläder. Gåvan att kunna urskilja är en av vår tids viktigaste, men i sådana fall som Dan Johannessons behöver inte gåvan brukas. Sådan som han avslöjar sig själva. Det finns andra tillfällen då gåvan kan behövas.

Ikväll blir det en lugn kväll och imorgon en lugn dag.

Jag skojar inte

Just nu sitter jag på övervåningen hemma hos Björn och Randi. Vi kom hit för några timmar sedan på vår väg till Rjukan, Norge. Karis syster bor i en liten by några mil norr om Sandefjord. Vi åkte följaktligen färja från Strömstad till Sandefjord. Vi åkte med 11-färjan så då kan ni räkna ut hur dags vi var uppe på morgonen. Nåja, nu har jag lyckats få tag på deras lösenord och lyckats koppla upp mig. Passar på att uppdatera mig och har fått veta att Samirs hus i Kathmandu skakats om så att han och familjen nu sover i tält. Han blev visst lätt skadad när han tog sig ut, men utom fara.

Så har jag läst några bloggar,  till exempel Dags som jag försöker följa dagligdags. Han har varit på Frimodig Kyrkas årsmöte i Västerås fredag-lördag. Det skulle jag också ha varit om inte Koinonian haft sin inspirationsdag i lördags. Han rapporterade inte så mycket men på bloggen följde dels en liten diskussion om kristna och muslimer tror på samma Gud och dels om det vore möjligt att få till stånd en konferens om Svenska kyrkans läge. Vad gäller den första frågan hölls tydligen ett intressant föredrag av Annahita Parsán där det hävdas att kristna och muslimer inte har samma Gud. Dag som är en mästare på att problematisera frågar efter vilka goda skäl islamister har för att döda kristna eller slaktar de kristna utan skäl? Bra fråga tycker jag. Men lika intressant är en av kommentarerna som hävdar att vi faktiskt har samma Gud men att vi tolkar Honom radikalt olika. Skulle vi inte då kunna inleda samtal med varandra? Jag vill tro det. Vi har muslimer i vår trappuppgång. Kanske ska jag vid tillfälle försöka tala med dem? Jag har inget intryck av att de vill mig illa.

Då är det värre med många av mina medkristna bröder och systrar. Jag kan emellanåt känna hur illa de tycker om mig.

Bengt-Olof Dike heter en gammal kyrkopolitiker som gärna kommenterar på Dags blogg. Han ivrar väldeliga för den gamla statskyrkan. Ibland tror jag inte det är sant. Hur som helst försöker han denna gång vara vänlig mot oss i Frimodig Kyrka och jag tror han menar allvar. Han tycker att vi tillsammans ska försöka förnya Svenska kyrkan. Men grundförutsättningarna måste gälla:

1. Att Svenska kyrkan är och förblir en rikstäckande och demokratisk kyrka.
2. Att kvinnors rätt till prästämbetet ligger fast.
3. Att förtroendevalda fortsatt ska ha ett stort inflytande i beslutsorganisationen.

Frimodig kyrkas bidrag skulle om jag förstår saken rätt vara förkunnelse och liturgi. Tänk om vi skulle ta BOD på allvar? Tänk om Svenska kyrkan kunde ägna sig åt att göra lärjungar och så kunde vi, vilka de nu är, de som vill kanske, kunna skickliggöra de heliga.
Jag är inte ironisk än mindre sarkastisk. Jag skojar inte.

Nej, nu är det visst dags för middag en trappa ner.

Jordbävning i Nepal

Det har inte undgått någon att det varit jordbävning i Nepal med många döda. Efterskalven pågår för fullt och det är för tidigt att fastställa antalet döda men det handlar om tusentals. Jag fick genom media veta var epicentrum var mitt emellan Kathmandu och Pockhara, de två största städerna i Nepal. Jag hart själv åkt den vägen och vet hur landskapet ser ut. Men jag var inte klar över att Kathmandu drabbats så hårt som det tydligen gjort. Enligt uppgift ligger det döda överallt i de värst drabbade områdena. Håkan Gabrielsson som talat med pastor Raju har meddelat att församlingsmedlemmar och flickhemmen klarat sig bra och vad jag förstår har ingen skadats.

Victor som var hos mig på sjukhuset i Kathmandu har varit i kontakt med våra närmaste vänner i Kathmandu och de har också klarat sig bra.

Här är Victor tillsamman med den svenske konsuln. Sverige har ingen ambassad i Nepal men ett konsulat.

Tydligen har många historiska byggnader rasat samman. Jag har i tidningarna sett bilder från till exempel Durbar Square, den gamla historiska delen av Kathmandu varifrån kungen regerade innan han störtades. Mina tankar går särskilt till familjen Roberthsson som förlorade sonen Samuel i olyckan vi råkade ut för. Familjen har just i dagarna rest till Nepal för att vandra i Samuels och mina fotspår, nästan på årsdagen. Jag vet inte när de landade. Kom de iväg häromdagen eller landade de häromdagen så att de faktiskt var på plats när jordbävningen kom?  Eller är det så att de landar idag? Jag vet inte, men jag vet att Hans Sundberg reste i går. Han skulle först ha ett seminarium i norra Indien, i Orissa. Det börjar idag och nästa lördag, 2 maj, ska han möta familjen i Kathmandu.

Detta är ingången till det sjukhus jag och Victor tillbringade nästan två veckor. Hur det ser ut idag vet jag inte, men jag hoppas att det inte är skadat.

Nepal är ett av världens fattigaste länder med en enorm arbetslöshet. Victor har sedan olyckan en hel del kontakter, inte bara med konsuln, utan också med en del affärsmän. Han önskar vara med att stödja framväxten av nya företag. I den saken har han tagit fram en affärsplan och i samband med den lite statistik. Jag publicerar lite statistik om befolkningen nedan. 

Population Structure
Data	Size
Population	26,494,504 (2011)
Growth Rate	1.35%
Population below 14 Years old	34.19%
Population of age 15 to 59	54.15%
Population above 60	8.13%
The median age (Average)	20.07
The median age (Male)	19.91
The median age (Females)	20.24
Ratio (Male:Female)	100:94.16
Life expectancy (Average)	66.16 Years
Life expectancy (Male)	64.94
Life expectancy (Female)	67.44
Literacy Rate (Average)	65.9%
Literacy Rate (Male)	75.1%
Literacy Rate (Female)	57.4%

Låt oss under några dagar ha med oss våra bröder och systrar i våra förböner. Nästan två miljoner har omvänt sig till Jesus Kristus under de senaste decennierna. Låt oss särskilt be för familjen Roberthsson.

Vilken vecka!

Vi har haft en fantastisk vecka. Jag berättade om tisdagens ekumeniska kvällssamling och igår var det storsamling hemma hos s Kerstin. Stolarna räckte precis till. Vi var 25 stycken och så många till kan vi inte vara i ett hem. Vi gladdes åt varandra, samtalade och lovsjöng Herren Jesus. Jag undervisade från Rom 3:21-26 där Paulus talar om vad som NU har hänt. Vi har förklarats rättfärdiga i Jesus, blivit friköpta och försonande med Gud.

Idag fortsatte vi med en inspirationsdag, undervisning och åtta nya medlemmar togs upp i Koinonian. Så underbart. I undervisningen betonade jag vår identitet i Jesus Kristus. Det är denna som är grunden för det nya livet och för våra gärningar. Vidare talade vi om vad det innebär att vara döpt i den helige Ande och hur vi vandrar i och efter den helige Ande. Den som är döpt i den Helige Ande uppvisar sannolikt följande tecken:

1. Får kärlek till Guds Ord
2. Bekänner Jesus som Herren
3. Vill vandra i trons lydnad
4. Har ett värdesystem som är Guds eget
5. Har en gudomlig attityd till andra
6. Äger och får liv och frid
7. Har ett riktigt förhållande till Lagen

Här hoppar jag över bibelhänvisningarna. Vidare försökte jag förklara något om den kamp vi kristna är insatta i och motivera till ett rikt böneliv. Eftersom de flesta börjar förstå skillnaden mellan att vara en lärjunge och en kristen blev det mycket, säger mycket, evangelium.

Rydaholm lördagen den 25 april 2015

Dagen avslutades som sagt med att åtta nya medlemmar togs upp i koinonian. Jag är övertygad om att Herren själv har visat oss en väg i och med koinonian. I denna nådens gemenskap har vi full frihet samtidigt som vi vill vara helt överlåtna åt Kyrkan. Otroligt tryggt, härligt och underbart. Detta, tror jag, är en väg som Herren vill visa fler.

När jag blickar tillbaka på veckan fylls jag av förundran. Full gemenskap tisdagskväll, fredagskväll och hela lördagen.

När Kari och jag kom hem kunde vi se Hammarby besegra Åtvidaberg med 2-1. Vilken vecka!

Imorgon bjuder pastoratet på en heldag om konceptet Till tro.

Guds växtkraft

Ikväll har vår ekumeniska cell haft öppet hus, gästkväll eller ska vi säga prova-på-kväll. Vi var 16 personer från Svenska kyrkan,  Missionskyrkan och Pingstkyrkan. Det blev en mycket uppskattad samling. Vi hade i förväg bestämt att göra ungefär som vanligt. Det betyder grovt laget-runt, lovsång och tillbedjan, Guds Ord och påminnelse om visionen. Det är som sagt i stora drag. Vi börjar 19 och slutar 20.30. Denna kväll fick vi ta nästan 40 minuter till första delen eftersom vi behövde presentera oss för varandra. Det är emellanåt rörande att höra hur människor motiveras att gå vidare, drivna av den helige Ande. Ikväll var de flesta 50 plus och mer. Det betyder att vi talar om människor som har gått igenom en hel del.

När vi sedan började lovsjunga, be och tillbe lyfte det på en gång. Sången kunde ackompanjeras av piano och två gitarrer. Sångerna var väl utvalda från början och det fanns ingen tvekan i sången. Det är mycket speciellt att så på en gång bli ett hjärta och en själ trots våra olikheter. Gud har lovat att trona på våra lovsånger och vi tyckte oss märka Guds närvaro. Vi sjöng nog 20 minuter.

Det betydde att jag inte hade mycket tid att dela Ordet men tillräckligt. Det var två ord i 1 Kor 3:6-9 som jag fastnat vid denna eftetmiddag. Det första "Gud ger växten" och det andra "Vi är Guds medarbetare". Hur ser växtprocessen ut? Och vad gör Gud? Vi kan knappast vara medarbetare om vi inte vet vad Gud vill göra. När jag i korthet förklarat och ställt frågorna samtalade vi tre och tre i cirka tio minuter för att sedan i samma grupper be för våra anställda, oss själva och vårt uppdrag ungefär lika länge. Stunden slutade med att vi återupptog sången "Bara i dig har min själ sin ro".

Kvällen avslutades med bönen Fader vår, välsignelsen och information om nästa samling. Jag är tämligen säker på att vi kommer att träffa dessa vänner flera gånger. Guds växtkraft är påtaglig. Behoven att få komma samman för att dricka ur nådens källa är uppenbara. Guds folk behöver inte först aktiviteter,  arbetsuppgifter, underhållning eller diskussioner.  Det behöver först Guds tro, hopp och kärlek. Det behöver nåd, läkedom och gemenskap - framvuxen i vardagslivet.

Imorgon ska jag göra färdigt förberedelserna till storsamlingen på fredag och Koinonians undervisningsdag på lördag. Sådana förberedelser tycker jag om. På lördag ska dessutom jag tror åtta nya medlemmar avlägga sina löften. Vilket liv kan inte också heltids sjukskrivna leva!

Väsentligheter

Tidningen Dagen verkar tuffa till sig på något sätt. Kanske beror det på att Joel Halldorf har fått en plats som skribent? Jag känner inte Joel personligen men han har ju påbrå som skribent i sin far Peter. Joel är också en god teolog efter att ha studerar i USA och forskat vid Uppsala Universitet där han blev doktor på en avhandling om Emil Gustafsson. Jag har tidigare nämnt om denna avhandling, klicka här. Han är nu lektor vid Stockholms Teologiska Högskola och som sagt ledarskribent på tidningen Dagen.

Joel skrev en artikel om homosexualitet.  Varför vet jag inte. Rubriken var "Homosexualitet ingen regelfråga". Om jag förstod saken rätt går det inte att använda ett regelverk som Bibeln för att göra utlåtanden om homosexualitet.  Eller var det om homosexuella. Mitt minne är kort men det kan också bero på att artikeln var luddig. Var det meningen att vålla debatt? Jag tror det. Det blev en rad uppföljande artiklar. Men varför?

Tommy Dahlman var en av dem som reagerade starkt och som menade att nu måste vi "stå upp för Bibeln". Nja, står den inte upp för sig själv? Behöver Gud försvaras? Inte mindre än 22 pingstpastorer skrev under och det blev debatt i tidningen Dagen. Är det inte att vara väl populistisk att skriva om homosexualitet? Till och med biskop Martin Modéus kände sig tvungen att göra ett inlägg om Guds stoooora kärlek. Som om det inte räckte tyckte tidningen Dagen sig vara tvungen att hänga ut Tommy Dahlman som en lögnare genom att skriva att Dahlman inte har någon vigselrätt, som han hade gett intryck av. Där är han för övrigt i gott sällskap. Tommy försvarade sig men nu är chefredaktören Elisabet Sandlund på honom igen. Den här gången har tidningen tydligen inte fått publicera en kommentar på hans blogg. Ja, ja, som vårt lilla barnbarn skulle ha sagt.

Nu kom en ny debattartikel av Joel Halldorf som jag för min del hoppas får minst lika mycket uppmärksamhet.  Men jag tvivlar. Den är nämligen kritisk mot kyrkor och samfund. Jag länkar till den här.

Svenskarna har tidigare levt med nationalismen som vägledare. Det talades om svenska missionsförbundet och fortfarande om svenska kyrkan. Men nu har konsumismen blivit vår ledstjärna. Kyrkor och samfund lägger ner ansenliga summor av pengar på logotyper, på att nischa sig och lyfta fram sin usp, det betyder unique selling point. Vad utmärker just din kyrka? Eller som vi hoppas inom Svenska kyrkan; att varje småkyrka ska ha sin profil. Därför ska den ena före detta distriktskyrkan ha barn- och familj som sin profil och den andra ha diakonal profil. Blir man trött eller blir man trött?

Det är naturligtvis som Joel att detta är ett utslag av den inre sekulariseringen, ett utslag av världsligt tänkande, som gör själva evangeliet trångt och ytligt. Nej, plocka istället fram det för kyrkan unika. Tala öppet om synd och nåd, lag och evangelium. Eller varför inte börja med att ifrågasätta den inomvärldsliga verklighetsbild människor av vår tid slavar under och som får dem att bli konsumenter.

Det är glädjande att Joel Halldorf i sin artikel skriver att det kristna fotfolket eller den kristna, ekumeniska fotrörelsen inte verkar bry sig om samfundens usp.

Jag önskar att tidningen Dagen eller Kyrkans Tidning kunde ägna sig åt de verkligt existentiella frågorna, de om Gud, om vårt sätt att bruka Bibeln, om frälsningen, livet i den Helige Ande och så vidare. Är det att hoppas för mycket av svenska kyrkor och samfund?