Skönt att vara hemma igen efter resan till Nepal. Väl hemma får jag frågan hur jag upplevde att komma tillbaka till olyckans land. Ärligt talat inget speciellt. Jag har aldrig varit ängslig eller känslosam över att komma tillbaka till Nepal, men inte haft anledning tidigare. Det är ju fem år sedan olyckan inträffade. Den dagen olyckan skedde fylldes jag av Guds frid på ett mycket speciellt sätt och den friden har inte lämnat mig sedan dess.
Den här gången var det inte medresenärerna som reste mig därför att jag hade ett uppdrag. Den här gången var det Victor som hade ärende och Kari och jag som var medresenärer. Victor har varit nere kanske fem, sex eller sju gånger efter olyckan. Han arbetar inom näringslivet i Örebro-regionen och har hjälpt några av de sociala företag kristna vänner har startat i Kathmandu. Nu ville Five 14 som du kan läsa om genom att klicka här ha hans akuta hjälp. Five 14 består av tre bolag som samarbetar. De arbetar med Bed & Breakfast, Kairos café och Adventure. Det ställer ganska stora krav på samarbete förutom de vanliga företags utmaningarna. Det var både spännande och intressant att se hur Victor arbetade sig igenom processerna. Det är väl inte konstigt att vi är både glada och stolta över honom. Five 14 har idag upp emot 50 handplockade anställda, alla hämtade från gatan.
Förutom dessa bolag var det så att när olyckan skedde 14 maj 2014 reste Victor snarast till Kathmandu för att bistå mig. När han anlände togs han emot av Preston och Mirjam som arbetar i Katmandu sedan jag tror sju år tillbaka. De drev först ett bolag som heter Purnaa. Du kan läsa om det genom att klicka här. Mirjam var den första som besökte mig på sjukhuset. Hon kommer från Östersund och kunde läsa Psalm 91 för mig på ren skönsjungande svenska. Jag minns det än idag. Jag trodde det var en ängel. Och kanske var det det också.
Mirjam är gift med Preston som kommer från Kanada. De sålde Purnaa och startade i stället Dinadi som du kan läsa om genom att klicka här. De gör helt enkelt som så att de erbjuder kvinnor, ofta ensamstående, och flickor som hotas av försäljning att arbeta för dem. Victor fungerar idag som konsult också för detta företag. Det finns mer intressant att berätta om dessa företag. Vilken glädje att se hur människor som normalt sett aldrig skulle ha fått något arbete nu arbetar och tjänar pengar.
Vi hann också med en utflykt med utsikt över Kathmandu Valley. Här lär grundaren av Nepal en gång stått och blickat ut över dalen innan han bestämde sig för att göra detta till ett land. Här är höjden 2 500 m över havet. Sista biten upp går linbana. Själv finner jag inget nöje alls med de hör höjderna. Jag stannade nedanför så det är Kari som har tagit bilden.
Det är skönt att vara hemma igen.
Café Kairos i Kathmandu |
Förutom dessa bolag var det så att när olyckan skedde 14 maj 2014 reste Victor snarast till Kathmandu för att bistå mig. När han anlände togs han emot av Preston och Mirjam som arbetar i Katmandu sedan jag tror sju år tillbaka. De drev först ett bolag som heter Purnaa. Du kan läsa om det genom att klicka här. Mirjam var den första som besökte mig på sjukhuset. Hon kommer från Östersund och kunde läsa Psalm 91 för mig på ren skönsjungande svenska. Jag minns det än idag. Jag trodde det var en ängel. Och kanske var det det också.
Mirjam är gift med Preston som kommer från Kanada. De sålde Purnaa och startade i stället Dinadi som du kan läsa om genom att klicka här. De gör helt enkelt som så att de erbjuder kvinnor, ofta ensamstående, och flickor som hotas av försäljning att arbeta för dem. Victor fungerar idag som konsult också för detta företag. Det finns mer intressant att berätta om dessa företag. Vilken glädje att se hur människor som normalt sett aldrig skulle ha fått något arbete nu arbetar och tjänar pengar.
Utflykt med utsikt över Himalaya i bakgrunden |
Det är skönt att vara hemma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar