10 17 Medan Petrus
undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt
vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18 och nu ropade de och frågade om
Simon som kallas Petrus var där som gäst. 19 Petrus
funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män
söker dig. 20 Gå ner och
följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem." 21 Petrus gick ner till männen och
sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" 22 De
svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har
gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en
helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att
säga." 23 Då bad
Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.
V 17-18 säger att Petrus
grubblade över synen. Ska synen betyda att vi inte längre behöver skilja mellan
rena och orena djur? I förlängningen av en sådan tolkning finns det inte längre
skäl till att dra någon gränslinje mellan judar och hedningar vad gäller
bordsgemenskap, en brännande fråga i den första församlingen. Synen kan också
betyda att Gud nu tar emot både judar (rena) och hedningar (orena). Det är det
senare som är den rätta förståelsen enligt v 28.
V 19-23a Petrus tänkte fortfarande på synen när Anden informerade
honom om de tre männen från Caesarea. Petrus fick ett kunskapens ord. Han får
veta att han ska följa dem utan att tveka. Petrus får höra berättas om
Cornelius och dennes uppenbarelse. Det är andra gången som vi får höra om vad
som skett med Cornelius. Det har nu blivit skymning och de stannar över natten
innan de beger sig i väg dagen därpå.
10 23b Nästa dag gav han sig av i sällskap med
dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. 24 Dagen därpå kom de till Caesarea.
Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste
vänner. 25 När Petrus
skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och
tillbad. 26 Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå
upp! Jag är också bara en människa." 27 Medan
han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där.
V 23b-27 Några av bröderna från Joppe följer med Petrus tillbaka
till Caesarea. Sällskapet består då av 10 män, se 11:12, tre från Cornelius hus,
sex ”bröder” och Petrus. Så anländer de till Caesarea där Cornelius samlat ihop
släkt och vänner. Cornelius är så upprymd att han faller ner för Petrus fötter
och tillber honom. Petrus reser honom omedelbart upp och när de går in i stora
rummet är många församlade.
10 28 Han sade till dem: "Ni vet att
det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men
Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller
oren. 29 Därför tvekade jag
inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken
orsak ni har bett mig komma?" 30 Cornelius
svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen,
var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför
mig 31 och sade: Cornelius,
Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 32 Skicka
nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i
garvaren Simons hus vid havet. 33 Då
skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är
vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att
säga."
V 28-29 inleds med att Petrus hälsar och börjar tala. Han säger:
”Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning …” Det är en
sanning med modifikation. Det förbudet var inte absolut, men det fanns fog för
det och det var politiskt inkorrekt. Det svåraste att hantera var
bordsgemenskapen, se 11:2 och 3. Men också att gå in i ett hedniskt hus var
impopulärt, se till exempel Joh 18:28. Att köpa livsmedel av hedningar,
särskilt kött, var uteslutet för de lagtrogna eftersom djuren inte var rituellt
slaktade. Därför blev det svårt att resa i främmande land och v 28 får här ses
som att Petrus knyter an till detta.
I v 30-33 upprepas för tredje gången den syn Cornelius haft.
Cornelius säger att de vill höra ”vad Herren har befallt dig att säga”. Med de
orden bekräftar Lukas Petrus apostolat ytterligare. Vanligtvis började en
missionspredikan med ett Skriftcitat, men här börjar Petrus direkt med
anknytningen. Han har ju fått ett direkttilltal från Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar