söndag, augusti 02, 2015

En riktig vigsel

Igår assisterade jag i en riktig vigsel. Även om jag skickade tillbaka mitt vigselförordnande till  staten och Kammarkollegiet kan jag ha kyrkliga vigslar. Jag skulle kunna säga att jag bara kan ha kyrkliga vigslar. Det är jag inte ledsen för.

Det har hänt tre eller fyra gånger att jag blivit ombedd att ha sådana vigslar men det har aldrig passat.  Det senaste året av förklarliga skäl, men nu passade det.

I väntan på att gudstjänsten ska börja

Sebastian och Bernadet skulle gifta sig och eftersom Bernadet är romersk-katolsk kristen fick det bli en katolsk vigsel.  F. Anders Pilz ledde det hela och jag assisterade.

Det började med att de båda under tre veckor fick gå i äktenskapsskola.


Vigselakten var något annorlunda utformad jämfört med den i Svenska kyrkan. Brudparet satt på ett par stolar i Odensjö kyrkan under Ordets gudstjänst. Jag läste evangeliet om bröllopet i Kana och höll vigseltalet innan vigselakten ägde rum. Brudparet står nu vid altarrunden och efter inledande ord får de svara på följande frågor:

  • Har ni kommit hit utan något tvång, i full frihet och medvetna om innebörden i detta ert beslut?
  • Är ni beredda att under hela ert liv leva tillsammans som äkta makar i ömsesidig kärlek och respekt?
  • Är ni beredda att i kärlek ta emot de barn som Gud låter er få och att fostra dem enligt Kristi och hans kyrkas bud?

Sedan fick de fatta varandras händer och ge sitt samtycke ungefär som det görs i Svenska kyrkan. När de gjort detta lindar prästen sin stola kring de nygiftas händer och bekräftar det hela med orden:

Må Gud i sin godhet
bekräfta och välsigna det samtycke
som ni inför kyrkan
klart och öppet har uttalat.
Vad Gud har förenat får människan icke åtskilja.

Sedan stänker prästen vigvatten på ringarna och överlämnar dem till brudparet. Efter ringväxlingen sjöng vi psalmen 436;- som handlar om bröllopet i Kana, kärleken och sakramenten.

Efter psalmen bads förböner, brudparet böjde knä och prästen, med båda händerna över deras huvuden nedkallade Guds välsignelse. Avslutningsvis fick jag meddela den aronitiska välsignelsen över alla dem som samlats.

Se det var en riktig vigsel.

Inga kommentarer: