Ibland kan man bli upprörd och förvirrad på en och samma gång. Jag anser att Kyrkomötet tog ett felaktigt beslut om vigsel och vigselrätt förra hösten. Mötet har inte mandat att omdefiniera det bibliska äktenskapet och att äventyra våra ekumeniska förbindelser. Det kommer att bli förödande. Jag skrev till Domkapitlet, men som alla vet "ingår det i tjänsten" att viga och man än har rätt att avstå. Den rätten är naturligtvis inte värd någonting utan bara ett försök att lugna ner det hela. Den som läser Dag Sandahls blogg vet att en av våra biskopar redan har svikit detta löfte. Nu är det bara att finna sig i situationen.
Nu hade jag en vigsel innan semestern. Jag fyllde i papperet i vanlig ordning och skickade det till Skattemyndigheten. När jag nu kommer hem får jag veta av brudparet att de inte registrerats som vigda därför att jag inte fyllt i papperet. Jag har ändå fyllt i och skickat papperet, MEN min namnteckning duger inte längre. Skattemyndigheten menar att vigselrätt är till individen och att individen därför måste legitimera sig genom att ange det nummer han fått av Kammarrätten. Därför har de skickat tillbaka papperet till mig personligen och bett mig skriva på numret. Men jag vill inte skriva på. Jag har fått vigselrätten från Svenska kyrkan ... eller var det från Kammarrätten?
Motsägelsen är alltså att Svenska kyrkan "tvingar" mig att inneha vigselrätt och Kammarrätten likaså. Men kan verkligen den politiska makten bete sig så? Jag har nu pratat med några kollegor om detta. Jag förstår min skyldighet. Men kollegorna, som också menar att hela beslutet är felaktigt, säger att var och en av oss får nu själv tolka vad som menas med äktenskap. Håkan, det blir vad du gör det till.
En kollega menar att en vigsel av samkönade inte kan betraktas som vigsel. Därför tycker han att han kan utföra den. Det är ju ändå ingen vigsel. Ja, men försöker jag ... Han svarar att på något sätt måste jag ju förhålla mig till detta. Jo,visst, men ... Är det underligt att det känns uppgivet? Mest uppgivet är ändå att se hur bröderna viker ner sig, en efter en. Mitt nästa steg blir nog att fråga kyrkoherden om jag kan få bli befriad från allt vad vigslar heter. Så här kan inte jag hålla på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar