tisdag, juli 21, 2009

Vad då församling?

Nu har bloggen stått stilla länge. Det kan bli så ibland har jag förstått. Tänkta diskussioner tog liksom inte fart, kanske av flera skäl. Ett är förstås att det inte är så många som läser denna blogg ivartfall inte kommenterar. En annan kan vara att ämnet synen på församlingen är svårare för de flesta än man först tänker sig. kanske särskilt för dem som är med och är aktiva i en sådan. Då börjar det emellertid bli lite märkligt. Är det så att dessa människor djupast sett är slavar i sina församlingar och därför inte kan ha några egna funderingar? Eller är det bara okunnighet? Jag vet inte. Inte mer än än det kan vara ett lidande att vara medlem i en församling, det vill säga klubb för inbördes beundran.

Vi har just kommmit hem från en missionsresa i Albanien och på förmiddagen har jag läst ifatt tidningarna. Det var ingen munter läsning med hotbrev från den anglikanska kyrkan. De funderar på att bryta med Svenska kyrkan som har kärt över alla andra kyrkor i allmänhet och anglikanska i synnerhet när det gäller homovigslar. En annan nyhet var att invandrare i Sverige gärna vill leva med i en kristen gemenskap bara den inte heter Svenska kyrkan som är alldeles för ljum. Glädjande var emellertid att vår Biskop sagt ifrån, - alltid något.

13 kommentarer:

HH sa...

Jag vet inte om du har läst brevet från anglikanska kyrkan, men något hotbrev är det definitivt inte fråga om. Kanske är ditt ordval bara ett sätt att ironisera över de svenska medierna, som givetvis vinklar det hela efter sin egen agenda.

Läs själv:
Wejryds brev
Svaret från England

Håkan Sunnliden sa...

Det går att nyansera mitt ordval, men att det är allvarligt torde vara väl helt klart. Brevet talar om uppenbara "negativa ekumeniska konsekvenser". Det är diplomatiskt uttryckt. Om vi översätter det till vanlig svenska menar de väl att Svenska kyrkan gjort bort sig rejält. Svenska kyrkan har inte fört några seriösa teologiska samtal, har ingen distans till staten och kan knappast rätta till sitt misstag. Jo, jo ... hotfullt eller inte?

SigridL sa...

Jag har av och till grubblat på ditt förra inlägg om den "ekumeniska församlingen"
Egentligen tror jag tanken ligger väl i linje med mina egna tankar. Jag funderar på hur det skulle bli på min egen plats. Egentligen fungerar det lite som en ekumenisk församling, men bara för de som "vågar" vara med. Vi har en lite bönegrupp som ibland känns som fröet till det nya. Det är dock en hel del som saknas i vår grupp. Det skulle vara intressant att få veta varför.
Kanske är de som vi delvis "slavar" i de sammanhang de/vi hör hemma. Av hänsyn, gammal vana, ren bekvämlighet men kanske också av övertygelse.
Kanske kommer samhällsutvecklingen att föda en annan gemenskap, det är nog min tro.
Till dess lever jag nog i den ekumeniska församlingen, även om den inte riktigt finns.

Håkan Sunnliden sa...

Hej Sigrid. Det var längesedan. Vi har just idag några vänner hos oss från Stenungssund där vi bildade ett antal celler för 10 år sedan. Och vi har prata om exakt det du tar upp. Jag tjatar om att församlingen uppträder på olika nivåer. Vi alla relaterar väl till den allmänneliga kyrkan? Och den finns. Ju längre ner du kommer i nivå desto mer verklig blir gemenskapen. Vi gläder oss över gemenskapen med våra närmaste. Men 8-10 personer behöver i nästa steg tillsammans hitta ännu en cell om 8-10 personer och plötsligt är vi 20 även om vi inte relaterar lika nära till alla. Ju fler desto svagare blir relationerna. Vi kan visst relatera till den ekumeniska församlingen på vår ort, men relationerna blir aldrig lika starka som till cellen. Ska inte och kan inte bli det. Vi räcker helt enkelt inte till för alla. Men på alla nivåer är vi ekumeniska!
Ja, så går tankarna här. Jag fick just rapport från OAS i Boräs att ekumeniken blir närgången. Tror att det är den Helige Andes verk.

Anonym sa...

det är ett hotbrev i allra högsta grad. Brittiskt artigt hotbrev. Tror inte Anders W hade velat skriva det där brevet egentligen. Det kröp nog i kroppen när han skickade iväg det. Svaren tror jag inte han fattar.

HH sa...

Jag förstår era synpunkter. Och jag håller med om att det är ytterst allvarligt att Svenska kyrkan håller på att göra bort sig så till den milda grad att de ekumeniska relationerna bryts eller allvarligt skadas. Så situationen är definitivt hotfull. Och det är bra att anglikanska kyrkan påpekar detta. Även om också jag tvivlar på att SvK-makthavarna förstår allvaret.

Men steget därifrån till att kalla brevet för ett hotbrev är för mig väldigt långt. Det ger fel associationer, tycker jag. Hotbrev är för mig något annat. Exempelvis lägger jag in i ordet att avsändaren har ont uppsåt. Och det är jag helt övertygad om att de båda biskoparna inte har. Tvärtom ser jag att de drivs av samma kärlek till Kristus, Guds ord, kyrkan och medmänniskorna som jag själv.

Många ord om lite semantik. Men det är inte alldeles oviktigt hur vi uttrycker oss.

Allt gott!

Anonym sa...

HH. Ser din tanke - dock definierar vi inte ordet "hot" på samma sätt. Nåja, det mest spännande att läsa för mig var att det blev så tydligt att äb AW skriver utifrån en allmän politiskt perspektiv, medans de två biskoparna från England svarar från en biblisk grund. Tänk hur olika det kan vara... Därför tror jag inte att de någonsin kan mötas utan att inse detta.

Jonny sa...

Vad menar du när du skriver att det är glädjande att vår Biskop sagt ifrån? Sagt ifrån om vad till vem? Svenska Kyrkan är som jag ser det biskopslös. Skulle inte kalla någon nu varande biskop Biskop med stort B. Det skulle kännas som falsk ödmjukhet. Tusentals kristna i Sverige är utan rätta jordiska herdar.

Anonym sa...

Tror han menar att Sven T sa ifrån i någon kvällsblaska ang. breven från engelska kyrkan.

Modigt att inte kalla någon för biskop. men jag tror du har fel. ämbetet biter även på dumma människor. det är en handling av Gud och inte människa, därför fungerar ett dop, nattvard motsvarande även om prästen i fråga är syndig eller dum i huvudet.

sen håller jag med dig om att de inte fungerar i sin tjänst och det är uppseendeväckande.

SigridL sa...

Har suttit och läst Runar Eldebos bok Den stora skillnaden, som handlar om varför det gör skillnad att vara kristen. I inledningskapitlet listar han några vinster med kristen tro och där finns ett avsnitt som tar upp "att älska" som vinst. Inte att bli älskad, det har han skrivit om tidigare, men att älska. Där talar han om församlingen som en plats som ger oss möjlighet att stiga fram och ta för oss genom att älska. Främst de små, men naturligtvis alla, och sedan vidare ut till människor utanför församlingen. Det var ett starkt avsnitt och jag kan inte här göra riktig rättvisa åt det, men det är en viktig ingrediens när vi nu talar om församlingen. - En plats där vi älskar.

Anonym sa...

bra. det är viktigt. kärleken överskyler en mängd synder.

Jonny sa...

Det är klart att jag vill visa respekt för ämbetet biskop så långt det är möjligt. Samtidigt får man inte driva det så långt att man accepterar biskopar som uppenbart har avfallit från kristen tro. Det finns ju ingen magi i ämbetet.

Anonym sa...

knepigt det där tycker jag. skickar Gud ämbetet vidare så gör han oavsett om personen i fråga är idiot/biskop eller icke-troende.