Du kanske tänker att nu kommer det en julhälsning. Ett himmelrike på jorden. Nej, det är rubriken på kapitel 4 i Barrlings mycket avslöjande bok. Det har förvisso under senare år kommit ett antal böcker som avslöjar hur Sverige, världens mest protestantiska land, samtidigt kunde bli världens mest sekulariserade land. Ekvationen kan tyckas omöjlig, men icke. Vad hände?
Önskan att få se himmelriket på jorden är inte exklusivt kristen. Den förekommer i alla möjliga religioner och ideologier, men genom att Sverige haft ett synnerligt utpräglat stat-kyrka system har "det kristliga" förts över till staten. Medvetet eller omedvetet? Kanske både ock. Hur som har staten, främst (S) lyckats använda sig av kristendomen. Det var ju också strategin när man insåg att det inte skulle gå att få bort människors religiositet.
Barrlings tes kan sammanfattas med orden:
Summan av det religiösa tänkandet är konstant
Barrling visar hur svensk kristendomen omvandlades till politik. Tron allena gjorde att Svenska kyrkan mer eller mindre kunde bli en statlig och tron isolerades och förlades till den privata sfären. Det är otroligt utstuderat. Medvetet eller omedvetet spelar egentligen mindre roll. Skadan är skedd.
Hennes bok är fylld med dråpliga exempel. Greta Thunberg uppvisar profetiska drag. Gunde Svahn syns vara asketen. Tager Erlander kyrkoherden och Göran Persson prosten och så vidare. När jag läser om dessa och en rad andra prominenta svenska protestanter kan jag inte låta bli att le eller åtminstone nicka igenkännande.
Sverige och svenskarna är med andra ord inte anti-religiösa. De är bara sekulariserade, postmodernt religiösa. Deras religion blir synlig på ett annat sätt än vi är vana vid.
Jag har under senare år fascinerats av hur moralistiska svenskarna har blivit. Det blir väldigt tydligt i nyhetssändningarna. Men efter att ha läsa Barrling förstår jag bättre hur det hänger ihop. I varje religion finns sådant som är heligt och/eller oheligt (synd) i centrum. Så utgör demokratin, mänskliga rättigheter et cetera heliga värden. Det är utifrån dessa vi kan öva självcensur, som tystnads kulturer uppstår, avvikare kan trakasseras särskilt om dessa kättare upplevs som ett hot mot det heliga.
Det finns mycket att återberätta efter att ha läst boken. För många kan den vara spännande, men svår. Är det verkligen så det ser ut? Jag, enligt World Values Survey är det just så det ser ut.
Nu närmar sig julen med hast så jag får sluta här. Nästa blogg får bli en julhälsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar