Sedan flera år tillbaka funderar jag nästan dagligen på morgondagens kyrka. Vid ett tillfälle, kanske 25 år sedan när jag försökte förstå detta med cellstrukturen, påstod en pastor att jag talade för mycket om organisation och för lite om Jesus. Det var en verklig tankeställare för så vill jag definitivt inte att det ska vara. Hans ord kommer ofta tillbaka till mig - som ett spöke. Det har hänt att jag försökt "glömma" orden, men senare har jag tyckt mig förstå att organisation är nödvändig. Det finns ingen organism utan en organisation, i alla fall inte så länge vi talar om tid och rum.
Jag kan inte sluta brottas med frågan om morgondagens ekklesiologi. Och nu är den mer levande än någonsin. Hur ser den unga generationens kyrka eller församling ut? Jo, visst har jag en del förslag och jag talar gärna och diskuterar gärna dem.
Min utgångspunkt är att vi faktiskt befinner oss i ett rejält paradigmskifte. Jag menar att människors världsbild - utan Gud - är självklar.
Det går inte längre att tro att den konstantinska modellen med en pastor, en byggnad och en "publik" är framtidens modell. Den här definitivt till det äldre paradigmet, till den moderna tiden, det vill säga 17-1900-talen.
Tyvärr verkar det som att modellen kommer att kunna överleva så länge den har politiskt och ekonomiskt stöd. I värsta fall kan det bli ett mycket utdraget lidande. I bästa fall leder det oss till insikten att Uppenbarelseboken tal om "skökan" är relevant. Men då kvarstår frågan om vad som ska hända med de kristna.
Så kan tankarna gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar