Det börjar dra ihop sig till det så kallade kyrkomötet. Den här gången är det ett tema-möte. Temat är kyrkan i det offentliga rummet och börjar tisdagen den 1 oktober.
Det var inte ironiskt menat när jag skrev det så kallade kyrkomötet. Jag menar bara att det är viktigt att förstå att vi här har att göra med en ockuperad kyrka, för att citera f Gunnar Rosendahl. Kyrkan, för övrigt med litet k, det vill säga inte identisk med Kristi kyrka, är marinerad av partipolitik, främst socialdemokratisk sådan. I hundra år har man, medvetet och systematiskt, så gjort om Svenska kyrkan att den i princip har blivit statens religiösa institution. Är det verkligen så hemskt?
Svenska kyrkan har en bekännelse, men hon följer den inte. Den används sällan, nästan aldrig, som något argument i kyrkomötet, än mer sällan Bibeln. I bekännelsen står att läsa att kyrkan är där "Guds ord förkunnas rent och klart och sakramenten rätt förvaltas". Det är en verklig utmaning och borde stå i centrum varje kyrkomöte. Jag tror att de flesta av kyrkomötets delegater är mer upptagna av att hålla ihop sitt parti eller sin nomineringsgrupp och försöka förutse röstningen i november än att hålla sig till bekännelsen.
Motionen om att "ta fram riktlinjer som främjar jämställdhet vid vigslar" är ett litet, litet exempel på hur arbetet bedrivs. Den tycks ta sin utgångspunkt i att kvinnor inte själva kan bestämma hur de vill ta sig fram till altaret. I motionen insinueras att hon visar sig omyndig och det hävdas att hon företräder en okristlig människosyn som inte gestaltar vår syn på äktenskapet. Vilken den nu är?
Så fortsätter politikerna utifrån sin ideologi att politisera och förändra bekännelsen. I det här fallet blev det möjligt genom att steg för steg förändra synen på äktenskapet. Så får man hela Sverige att diskutera, inte synen på äktenskapet, utan synen på jämställdhet. Det kan i och för sig vara bra, men har knappast något att göra med hur bruden vill ta sig fram till altaret. Det ingår inte i bekännelsen att fadern inte får följa sin dotter till altaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar