Det har inte blivit så mycket bloggande på senare tid. Förmodligen av flera orsaker. En orsak är i alla fall att det händer ganska mycket här i Värnamo när det kommer till Frimodig kyrka (FK) och personalsituationen. Här bildades inför kyrkovalet i höstas hastigt en grupp. Den fick framgång och när det räknades första gången lika många platser i Kyrkofullmäktige som (S). I slutänden var det något med utjämningsrösterna som gjorde att ett mandat gick från FK till (S). Så kan det bli.
För er som vet hur det går till inom politiska sammanhang räcker det med att jag säger att det går till på samma sätt i till exempel Värnamo pastorat. Möjligtvis med den skillnaden att fulspelet förnekas i kristna sammanhang. Det gör faktiskt saken värre, tycker jag, eftersom de kristna i regel är ärliga människor och gärna vill se sin omgivning på det sättet.
Det finns framföra allt två skäl till att jag inte skrivit så mycket kyrkokritiskt efter valet. Jag tycker mig ha insett att det helt enkelt är lönlöst. Majoriteten i våra demokratiska sammanhang anser sig helt enkelt ha mandat och rätt just genom att de är flest. Därför behöver de inte lyssna annat än möjligtvis av artighetsskäl. Jag finner det inte längre meningsfullt att kritisera systemet. I stället vill jag, och det är det andra skälet, ägna mig åt alternativen. Ett alternativ är att definitivt att be och arbeta för något annorlunda, något som min bok om Motståndsrörelserna kan vittna om. Till sommaren kommer jag förresten ut med en ny bok med den troliga titeln Vänner eller fiender? med samma tema. Mer om det senare.
De utav er som läser min blogg vet att jag skrivit kyrkopolitiskt därför att jag är kyrkokritisk. Men jag har aldrig direkt skrivit om Värnamo pastorat, bara insinuant vid några tillfällen. Det var tillräckligt för att kyrkoherden, prosten och biskopen skulle försöka tysta mig. Jag hotades. Men det var inte det som var skälet till att jag aldrig skrev direkt om situationen i Värnamo pastorat. Jag ville helt enkelt inte "hänga ut" någon eller några personer. Mitt kall tillät inte det.
Nu är situationen annorlunda. Jag är inte längre delaktig i vad som sker i pastoratet och tycker jag kan vara fri att kommentera sådant som är allmänt känt eller kan vara allmänt intressant. Värnamo Nyheter har mig veterligt inte skrivit ett ord om situationen.
Men vad värre är - inte ens de förtroendevalda förstår vad som händer eller vad som har hänt. Vad har faktiskt hänt? Jo, det har hänt att mellan 10 och 15 personer har sagt upp sig i förtid därför att arbetsmiljön är för dålig. Jag är med andra ord inte ensam om att ha gjort det. Vi är sju stycken präster som har sagt upp oss i förtid och ingen har frågat varför. Jag var nummer fyra. Det är endast en av dessa sju som i skriftlig form har motiverat sin uppsägning. Men vart tog den skrivelsen, adresserad till kyrkorådet, vägen?
Nu har ytterligare sex, sju personer sagt upp sig och troligtvis är det några till på gång trots att det är ett mycket stort steg att säga upp sig från en fast anställning.Nu har allt detta kommit upp till ytan.
Skälet till att jag skriver detta är att jag idag fick del av kallelsen till Kyrkofullmäktiges sammanträde som hålls på måndag. Där stod som punkt 6 kort och gott: Personalsituationen. Är det ett bra sätt att beskriva ett ärende? Borde det inte ha stått Information om personalsituationen eller samtal om personalsituationen eller förslag med anledning av personalsituationen? Är ärendet berett? Hur då? Av vem? Varför får ledamöterna i sådana fall inte tillgång till det? Frågorna hopar sig.
Jag väcker med andra ord inte någon sovande björn. Jag vittnar inte falskt eller går med förtal. Jag kritiserar inte ens utan konstaterar bara att Kyrkofullmäktige ska ... något med ... personalsituationen. Det är klart att det ska bli spännande att höra i efterhand om detta möte. Sammanträdet är öppet för allmänheten! Det är ett offentligt möte så vem som helst kan gå dit och lyssna. Ni Värnamobor som läser detta ska gå om ni är intresserade, tycker jag. Om jag ska gå? Nej, det tror jag inte eftersom Bajen spelar mot Kalmar FF samma tid.
För er som vet hur det går till inom politiska sammanhang räcker det med att jag säger att det går till på samma sätt i till exempel Värnamo pastorat. Möjligtvis med den skillnaden att fulspelet förnekas i kristna sammanhang. Det gör faktiskt saken värre, tycker jag, eftersom de kristna i regel är ärliga människor och gärna vill se sin omgivning på det sättet.
Det finns framföra allt två skäl till att jag inte skrivit så mycket kyrkokritiskt efter valet. Jag tycker mig ha insett att det helt enkelt är lönlöst. Majoriteten i våra demokratiska sammanhang anser sig helt enkelt ha mandat och rätt just genom att de är flest. Därför behöver de inte lyssna annat än möjligtvis av artighetsskäl. Jag finner det inte längre meningsfullt att kritisera systemet. I stället vill jag, och det är det andra skälet, ägna mig åt alternativen. Ett alternativ är att definitivt att be och arbeta för något annorlunda, något som min bok om Motståndsrörelserna kan vittna om. Till sommaren kommer jag förresten ut med en ny bok med den troliga titeln Vänner eller fiender? med samma tema. Mer om det senare.
De utav er som läser min blogg vet att jag skrivit kyrkopolitiskt därför att jag är kyrkokritisk. Men jag har aldrig direkt skrivit om Värnamo pastorat, bara insinuant vid några tillfällen. Det var tillräckligt för att kyrkoherden, prosten och biskopen skulle försöka tysta mig. Jag hotades. Men det var inte det som var skälet till att jag aldrig skrev direkt om situationen i Värnamo pastorat. Jag ville helt enkelt inte "hänga ut" någon eller några personer. Mitt kall tillät inte det.
Nu är situationen annorlunda. Jag är inte längre delaktig i vad som sker i pastoratet och tycker jag kan vara fri att kommentera sådant som är allmänt känt eller kan vara allmänt intressant. Värnamo Nyheter har mig veterligt inte skrivit ett ord om situationen.
Men vad värre är - inte ens de förtroendevalda förstår vad som händer eller vad som har hänt. Vad har faktiskt hänt? Jo, det har hänt att mellan 10 och 15 personer har sagt upp sig i förtid därför att arbetsmiljön är för dålig. Jag är med andra ord inte ensam om att ha gjort det. Vi är sju stycken präster som har sagt upp oss i förtid och ingen har frågat varför. Jag var nummer fyra. Det är endast en av dessa sju som i skriftlig form har motiverat sin uppsägning. Men vart tog den skrivelsen, adresserad till kyrkorådet, vägen?
Nu har ytterligare sex, sju personer sagt upp sig och troligtvis är det några till på gång trots att det är ett mycket stort steg att säga upp sig från en fast anställning.Nu har allt detta kommit upp till ytan.
Skälet till att jag skriver detta är att jag idag fick del av kallelsen till Kyrkofullmäktiges sammanträde som hålls på måndag. Där stod som punkt 6 kort och gott: Personalsituationen. Är det ett bra sätt att beskriva ett ärende? Borde det inte ha stått Information om personalsituationen eller samtal om personalsituationen eller förslag med anledning av personalsituationen? Är ärendet berett? Hur då? Av vem? Varför får ledamöterna i sådana fall inte tillgång till det? Frågorna hopar sig.
Jag väcker med andra ord inte någon sovande björn. Jag vittnar inte falskt eller går med förtal. Jag kritiserar inte ens utan konstaterar bara att Kyrkofullmäktige ska ... något med ... personalsituationen. Det är klart att det ska bli spännande att höra i efterhand om detta möte. Sammanträdet är öppet för allmänheten! Det är ett offentligt möte så vem som helst kan gå dit och lyssna. Ni Värnamobor som läser detta ska gå om ni är intresserade, tycker jag. Om jag ska gå? Nej, det tror jag inte eftersom Bajen spelar mot Kalmar FF samma tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar