Vigningslinjen

Som jag berättade i min förra blogg står Svenska kyrka i en väl förankrad linje. Ibland talas det om att den obrutna linjen skulle vara bruten, men det spelar enligt min mening ingen roll. Här är det tanken som räknas. 

I samtal med min gode vän prästen Robert Ojala fick jag veta att det var hans släkting sexton generationer tillbaka som såg till att successionen fördes vidare i Sverige. Eftersom du är intresserad skickar jag med linjen. Den kommer via den Romersk katolska kyrkan. Du får den här från 1439: 

1. Den romerska vigningslinjen

Guillaume d’Estouteville, O.S.B.
Kardinalbiskop av Ostia (e Velletri)
Vigd till biskop år 1439

Pope Sixtus IV (Francesco della Rovere, O.F.M.)
Påve från 1471
Vigd av Guillaume d’Estouteville

Pope Julius II (Giuliano della Rovere)
Påve från 1503
Vigd av Sixtus IV

Achille Cardinal Grassi
Biskop av Bologna
Vigd av Julius II

Paris de Grassi (Paride de Grassis)
Biskop av Pesaro
Vigd av Achille Grassi

Sedan kommer reformationen till Sverige och då gick det till så här_

2. Den svenska vigningslinjen

Paris de Grassi, biskop av Pesaro
vigde 1524 i sitt hus i Rom
Petrus Magni till biskop av Västerås

Petrus Magni
vigde 1531
Laurentius Petri till ärkebiskop av Uppsala

Laurentius Petri
vigde 1536
Botvid Sunesson till biskop av Strängnäs

Botvid Sunesson
vigde 1554
Paul Juusten till biskop av Viborg
(från 1563 biskop i Åbo)

Paul Juusten
vigde 1575
Laurentius Petri Gothus till ärkebiskop av Uppsala

Du ska särskilt lägga märke till årtalet 1575 eftersom det visar att successionsordningen överlevde reformationen.

Ha en bra dag!

Apostolisk succession

 Varför prästviger Svenska kyrkan prästkandidater? Får de något särskilt genom handpåläggningen? Vad då i sådana fall. Någon mening måste det väl vara?

I vår allmänkyrkliga tradition talar vi om apostolisk tradition. Den handlar om kontinuitet i kyrkans ledarskap. Någon skulle mer precist säga att biskoparna står i en obruten kedja av handpåläggning som går tillbaka på apostlarna. Sedan diskuteras det om kedjan verkligen är obruten eller om den är nödvändig.

Som jag förstår det är det ändå bättre att tänka att jag förs in i apostlarnas gemenskap. På samma sätt som dopet för mig in i Kristi kropp på Golgata och nattvarden placerar mig vid det nattvardsbord där Jesus instiftade nattvarden. Så är det med prästvigningen. Den för mig in i apostlarnas skara.

Det betyder att jag står i gemenskap med Jesus och apostlarna och självklart är förpliktigad att göra som de säger och lär.

Det här var tidigare också Svenska kyrkans mening. Vid reformationen vigdes Laurentius Petri 1575 till biskop enligt denna ordning, se nästa blogg. Det gjorde att Sverige - till skillnad från många andra protestantiska länder - bevarade tanken på en succession. Några menade att det inte var nödvändigt, andra kedjan var bruten, men faktum kvarstår. De behöll det apostoliska ämbetet och den apostoliska läran.

Det handlar självklart inte om att vissa personer är heligare än andra utan om att de som prästvigs överlämnas till och ska stå för kyrkans ämbete och lära. Inte heller är successionen magisk, men ändå en sakramental handling, det vill säga Gud själv ger prästen möjlighet att rätt förvalta Guds ord och sakrament. Vigningen är Andens gåva.

I dagens Svenska kyrka har de flesta övergivit dessa tankar i såväl ord som handling. Successionen ger mig en historisk och teologisk förankring som jag inte vill vara utan.  Jag tyckte det var värt en blogg och är glad för att Missionsprovinsen håller fast vid detta.

Prästvigning på Kyndelsmässodagen

 I dag firar jag prästvigningen på Kyndelsmässodagen 1978. Det är 48 år sedan och om skulle jag berätta om allt som har hänt skulle inte världens alla böcker räcka till, som aposteln Johannes skrev. I alla fall skulle det bli väldigt många sidor.

Biskopen i Strängnäs Åke Kastlund tyckte jag hade fel syn på ämbetet och ville därför inte viga mig. Biskopen Ingmar Ström höll en nyårs predikan 1978 som gjorde prästkandidater med fel syn på ämbetet till lovligt byte. Hur de ser på ämbetet idag vet jag inte, knappast någon annan heller.

Här går 13 kandidater till altaret i Göteborgs Domkyrka 29 januari 1978. Alla var införstådda med att de sattes in i vad som kallas den apostoliska successionen.

Biskopen Bertil Gärtner håller tal till oss, för övrigt ett tala som jag har skriftligt förvarat ord för ord. Kanske värt att publicera?

I dag går jag för att celebrera mässan på Gotlandsgatan 46 med förnyad styrka.

Adrian Lahdo

 Jaha, med bara några timmar kvar till transferfönstret stänger kommer ett oemotståndligt (?) bud på vår nya stjärna Adrian Lahdo. Hammarby har sedan ett antal år tillbaka satsat på egna produkter, som det brukar heta. Adrian, som är född 2007, började spela fotboll i Bajen som femåring. De5 visade sig att han var en extrem talang. Han fortsatte via juniorlaget, till HTTF och debuterade för två år sedan i A-laget. Först fick han inte så mycket speltid, men förra året spelade han 14 matcher och visade att han är en blivande storspelare. Det var sagt att han skulle stanna några år i Bajen och inte gå alltför tidigt, men nu blev det som det blev. Han gick till Italien för 130 miljoner! 

På hemsidan fick man höra hur det gått till, se här, men även se hur han tog farväl av sina kamrater för att omedelbart resa till Italien. Det gjorde ont i alla eftersom Adrian är mycket omtyckt och för att han skulle hjälpa Bajen till SM-guld det här året.

Det är inte länge sedan den lika unga Smilla Holmberg (f 2006) på Åsögatan såldes till Arsenal och Ellen Wangerheim (f 2004) till Manchester United. Alla födda Bajare ... Hur ska vi kunna vinna SM-guld om vi hela tiden säljer våra bästa spelare? Vi får se hur det går i år. Den 18 februari ska jag i alla fall gå och se hur damlaget spelar mot Sporting från Lissabon. Ser fram emot det även om våra bästa lämnat. Får återkomma i saken. 

Ha en bra dag!

Mystik och upplysning

 Så har jag tagit mig igenom den nedanstående mycket spännande boken på nästan 450 sidor. Det har tagit sin tid, men det är inte en bok man läser från pärm till pärm, om den inte används som kursbok någonstans. Den passar bra som  uppslagsbok, men eftersom den intresserar mig har jag bit för bit gått igenom den med pennan i hand. Den analyserar utvecklingen av och i Sverige med början i medeltiden (1000-1521) fram till Vasatiden från och med 1521 och sedan till det omvälvande året 1809. Medeltiden brukar i andra större sammanhang börja i slutet av 400-talet, men då var vi fortfarande kvar i järnåldern. I alla fall nästan. Folkvandringstiden började nu. Först 800 e Kr kom vikingatiden så  vi låg lite efter Europa, om man säger så.

Det finnas oerhört många intressanta saker som händer i Sverige under dessa 800 år och man får verkligen perspektiv  på saker och ting. För egen del fascineras jag av spänningen mellan mystiken och upplysningen. En hel del utav det jag läst utspelade sig dessutom här i Stockholm vilket nu gör det extra intressant. Känner du till vad som hände vid sekelskiftet 17-1800-talet? Hur Ryssland anföll Sverige så sent som 1808?

Nobel museet

Det låter måhända lite överdrivet när jag skriver om glädjen över att vara pensionär, eller senior adviser, som jag föredrar att tänka om mig själv. Varför inte?

I måndags var jag på väg in i Stockholms stads muséum, men det var stängt på måndagar. Jag har lite kvar att se där så den dagen vi kan gå dit ser jag fram emot. Nu är det ett par veckor sedan, men kortet är taget från Nobel museet i Gamla stan. Ser fram emot när det byggs nytt vid Slussen. Jag tror det blir bra även om många ogillar det.

Det finns 83 muséer i Stockholm så det återstår en hel del. Ska inte trötta er med alla. Ha en bra dag!

Omloppsbanor

 Visste du att man kan resa jorden runt 16 gånger på ett dygn? I alla fall om man färdas med 27 000 kmn i timmen. Det har jag lärt mig av den engelska författarinnan Samantha Harvey. Det är ett tag sedan jag läste recensionen i SvD, men det fick mig att låna boken. Sex astronauter och kosmonauter färdas i en rymdfarkost för att samla meteorologiska data, genomföra experiment och undersöka människokroppens gränser. Harvey beskriver deras viktlösa tillvaro. 

 

Det var en intressant bok också med tanke på de rent filosofisk, existentiella och nödvändiga tankar som tränger sig på. Vad återstår av livet utan jorden? Vad är jorden utan människan, frågar sig författarinnan.