Det var en intressant dag jag fick vara med om i Bollnäs. Dagen började med att vi fick fira mässan hemma hos en av deltagarna. Vi var ett tjugotal samlade så det blev ganska trångt om utrymmet. Men så härligt att få möta vänner som delar den något djupare tron i Kristus. Där fanns en handfull präster, flera uthålliga kristna och några alldeles nya i tron.
Det var Svenska kyrkans fria synod som hade bjudit in till samlingen under rubriken De små gruppernas betydelse. Jag trodde att synoden var i det närmaste död, men några ville att den skulle överleva. Nu finns visserligen varken biskop, presesråd eller aktiva dekaner, men kan det vara så att synoden ska uppstå från de döda? Är det förresten inte det som kännetecknar kristen tro och liv?
Min uppgift var att berätta om de små gruppernas teologi och liv. Vid närmare eftertanke har jag levt med i en mindre gemenskap, varje vecka året runt, i ganska exakt 30 år. Så visst har jag en del att berätta för dem som är intresserade och vill lyssna,. Min utmaning är numera främst att välja vad jag ska berätta eftersom allt inte hinns med och att får se kristna, som säger att gemenskapen är viktig, också göra gemenskap. I Bollnäs fanns det som sagt några tämligen nykristna, någon från New Age.-sammanhang, som tände till och ville börja göra det material jag tagit fram. Vi får se hur det går med den saken. Ännu ett böneämne. Det är inte otroligt att vi får se en smågrupps rörelse också i Sverige. Kanske den kommer till uttryck på ett annat sätt än jag tänker, men det har mindre betydelse. Det viktiga är att kristna får hjälp med att älska Jesus och utveckla sin livsstil.
Om, eller bättre, när Synoden uppstår kommer den sannolikt att göra det med en annan profil. Inte främst som en kyrko-kritisk instans utan snare med ett missionellt uppdrag. Svensk lutherdom behöver lämna statskyrkotänket och i stället ta sig an utmaningen att arbeta för reformationen. Re-formera, som de säger inom EFS. Ja, men då behöver vi vara seriösa i så måtto att vi inte främst arbetar med att förnya den egna organisationen utan verka för Gudsrikets utbredande. Vi behöver varandra. I samverkan skulle EFS, Synoden, ELM, ELBK, Credo, varför inte OAS och Alpha också verka för reformation. Inte som på 80-talet med endast förnyelse-konferenser utan med vardags-kristendom, det vill säga genom små grupper som vet vilka de är och förstår sitt syfte och sin betydelse.
Ja, så kan tankarna gå i all hast på ett tåg på från Linköping till Nässjö.
På återhörande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar