Svenska kyrkans fria synod

 Det var en intressant dag jag fick vara med om i Bollnäs. Dagen började med att vi fick fira mässan hemma hos en av deltagarna. Vi var ett tjugotal samlade så det blev ganska trångt om utrymmet. Men så härligt att få möta vänner som delar den något djupare tron i Kristus. Där fanns en handfull präster, flera uthålliga kristna och några alldeles nya i tron.

Det var Svenska kyrkans fria synod som hade bjudit in till samlingen under rubriken De små gruppernas betydelse. Jag trodde att synoden var i det närmaste död, men några ville att den skulle överleva. Nu finns visserligen varken biskop, presesråd eller aktiva dekaner, men kan det vara så att synoden ska uppstå från de döda? Är det förresten inte det som kännetecknar kristen tro och liv?

Min uppgift var att berätta om de små gruppernas teologi och liv. Vid närmare eftertanke har jag levt med i en mindre gemenskap, varje vecka året runt, i ganska exakt 30 år. Så visst har jag en del att berätta för dem som är intresserade och vill lyssna,. Min utmaning är numera främst att välja vad jag ska berätta eftersom allt inte hinns med och att får se kristna, som säger att gemenskapen är viktig, också göra gemenskap. I Bollnäs fanns det som sagt några tämligen nykristna, någon från New Age.-sammanhang, som tände till och ville börja göra det material jag tagit fram. Vi får se hur det går med den saken. Ännu ett böneämne. Det är inte otroligt att vi får se en smågrupps rörelse också i Sverige. Kanske den kommer till uttryck på ett annat sätt än jag tänker, men det har mindre betydelse. Det viktiga är att kristna får hjälp med att älska Jesus och utveckla sin livsstil.

Om, eller bättre, när Synoden uppstår kommer den sannolikt att göra det med en annan profil. Inte främst som en kyrko-kritisk instans utan snare med ett missionellt uppdrag. Svensk lutherdom behöver lämna statskyrkotänket och i stället ta sig an utmaningen att arbeta för reformationen. Re-formera, som de säger inom EFS. Ja, men då behöver vi vara seriösa i så måtto att vi inte främst arbetar med att förnya den egna organisationen utan verka för Gudsrikets utbredande. Vi behöver varandra. I samverkan skulle EFS, Synoden, ELM, ELBK, Credo, varför inte OAS och Alpha också verka för reformation. Inte som på 80-talet med endast förnyelse-konferenser utan med vardags-kristendom, det vill säga genom små grupper som vet vilka de är och förstår sitt syfte och sin betydelse.

Ja, så kan tankarna gå i all hast på ett tåg på från Linköping till Nässjö.

På återhörande.

Israels vice ambassadör på besök

Nu sitter jag på tåget till Bollnäs. Har fått lite tid över eller rättare sagt nu kan jag skriva några rader. I september satte jag i gång bloggen, men orkade tydligen inte hålla ut. Ännu ett långt uppehåll. Lite motsägelsefullt med tanke på att jag flera gånger varit riktigt nära att skriva. Det är så mycket som pågår just nu och som jag vill både berätta om och analysera, inte minst för min egen skull. Vet knappat var jag ska börja.

I tisdags var Kari och jag i Brunnskyrkan för att lyssna till Israels vice ambassadör Arezoo Herzel-Rohila. Hon var personlig och berättade att hon är född och uppvuxen i Teheran, Iran. Trots att hon och hennes familj är judisk menade hon att de behandlats bra. Visserligen fick eleverna på skolan varje dag ställa upp på linje och ropa: Död åt USA. Död åt Israel, men annars fanns inte så mycket att klaga på förrän efter islamiska revolutionen i februari 1979. Då förändrades läget på ett sådant sätt att tusentals judar lämnade landet. Hon berättade om hur hon kom till Israel med sin mamma. I Israel har sedan gjort politisk karriär.

Det var intressant att höra hennes bild av vad som sker i Israel. Den bild vi får via svensk media verkar stämma ganska bra om man bortser från urvalet av nyheterna och från analyserna. Det tycks mig tämligen klart att praktiskt taget alla uppgifter om antalet bombade sjukhus, skolor och naturligtvis antalet döda kommer från Hamas. Det har alla konstaterat, men har vi förstått vad det innebär. Tror inte.

Det har ju visat sig klart att till exempel ammunitionslager och ledningscentraler förlagts till sjukhus, skolor och att civila används som sköldar. Där med har Hamas gjort dessa platser till legitima mål. Israel har vare sig skäl eller intresse av att döda civila palestinier. Varför skulle de ha det?

FN har inte imponerat på mig efter 7 oktober. Inte blev det bättre av att generalsekreteraren Antonio Guterres på FN-dagen 24 oktober reser till BRICS-ländernas toppmöte i Ryssland. Där får vi se honom buga för Putin. Känns verkligen inte rätt. Jan Eliasson menade tydligen att det är hans jobb, men kära nån; världen har förändrats sedan Jan Eliasson verkade inom FN. Har han inte uppfattat att Ryssland anfallit Ukraina och att Putin försöker samla öst mot väst?

Ja, det är många tankar som kommer till mig när jag ser och hör nyheterna. Lite bättre urval av nyheter hade inte skadat SVT och varför inte få tillbaka Israel kännaren Anders Persson i SVT. Han var verkligen bra när han försökte förklara för oss hur israelerna uppfattar kriget.

Det var fullsatt i Brunnskyrkan i tisdag, ungefär 120 personer. Då var samlingen ändå inte annonserad av säkerhetsskäl. Bara till oss som är medlemmar i föreningen. Det är för eländigt att det ska behövas säkerhetsvakter och poliser när Israels ambassadör kommer på besök. För övrigt ska det bli intressant att se hur Vänsterpartiet kommer att agera i mötet med Judiska Centralrådet. Kanske får återkomma  till det. Ändå bra att Nosshi Dadgostaragerar nu. Heder åt henne i en svår situation.

För övrigt går Arezoo Herzel-Rohilas period i Sverige ut nu och hon flyttar tillbaka till Israel efter fyra år.

Jag nöjer mig med detta när tåget tuffar vidare från Uppsala till Bollnäs.