fredag, oktober 17, 2025

Mariaberget

Kari och jag fortsätter att promenera och upptäcka Södermalm. Korten tog Kari när hon gick västerut för några dagar sedan. Det första kortet visar promenadstråket på bergets norra sida.




Och det andra utsikten över Mälaren där "en blandning av sött och salt" möts, för att citera Allsångens signatur. Jag tror ni alla känner igen Riddarholmen till höger och Stockholm stadshus något längre bort till vänster.



I dag har solen strålat, men samtidigt märks det att det börjar bli lite kallt i luften. Någon sa att det nu är 5 grader. Inte mycket.

Senare i kväll ska jag till Centralen. Där ska jag ta emot två av våra barnbarn, tillsammans med deras mor Maria som befunnit sig här sedan ett par dagar. Det är en fröjd att kunna göra det.


söndag, oktober 12, 2025

Djurgårdskyrkan

 I dag har Kari och jag besökt Djurgårdskyrkan. Kanske låter det oroande, men lugn, bara lugn. Jag har bibelförklaringarna i Hammarbykyrkan. Det handlar inte om något annat än en gudstjänst. Var mina sympatier ligger när det kommer till fotboll och andra angelägenheter råder ingen tvekan om. Vad gjorde vi då i Djurgårdskyrkan?

Vi firade Tacksägelsedagen. Det var som förr i tiden - gudstjänst utan nattvard, men med god predikan och fantastisk sång av en ensemble från Oscars församling. Kari och jag känner till och har tidigare som hastigast mött prästen som ledde gudstjänsten, Patrik Pettersson. Emellertid var det mannen på bild vi samtalade med efteråt. Han heter Gunnars Hafström, pensionerad sedan många år, men tidigare förste stiftsjurist här i Stockholms stift.



Det var först för ett år sedan som jag var i direkt kontakt med Gunnar. Det var i samband med att vi började fundera på att flytta till Stockholm. Min gode vän och kollega Klas Lindberg tipsade mig om Gunnar som tydligen tidigare sysslat med lägenhetsaffärer. Det hade han slutat med när jag talade med honom, men vi fick god kontakt och när vi idag kom till Djurgårdskyrkan var han där.

Djurgårdskyrkan ligger alldeles intill Gröna Lund. Vi promenerade till Slussen och tog sedan Djurgårdsfärjan till Allmänna gränd. Efter gudstjänsten strosade vi utefter Strandvägen intill City. En härlig tur i strålande sol om än lite kyligt. Det märks att det blivit höst.

Vi tog 2:ans buss hem till Söder. Bussen stannar alldeles utanför porten där vi bor.

Så kan en dag se ut nu för tiden. I morgon blir ännu en spännande dag. Då får vi besök av präst och hemgruppsledare från S:ta Clara församling. De vill veta mer om materialet jag skrivit Hand i hand med Jesus. Det ska bli intressant att få möta dem. På kvällen leder jag sedan ett zoom-möte med representanter från flera olika sammanhang. Så helt ledig är jag inte. Det blir lite spännande uppdrag också.

Allt gott och glöm inte att tacka Gud på denna Tacksägelsedag!


lördag, september 20, 2025

Inkludera laestadianerna

I morgon går jag och röstar på Frimodig kyrka. Om jag bara hittar någon valsedel. Det går nog bra. De är säker hjälpsamma i Sofia församling.

Som ni kanske sett, åtminstone några av er, är jag medmotionär på sammanlagt åtta motioner. Den åttonde är skriven av Elisabeth Sandlund och handlar om laestadianerna. Det har varit en hel del väsen kring samerna i allmänhet, men tyvärr har tycks man ha bortsett från att de flesta är kristna, laestadianer. Därför uppmanar motionen kyrkomötet att inkludera denna väckelserörelse i försoningsprocessen.



Inkludera laestadianska väckelserörelsen  i försoningsprocessen

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att

1. tillsätta en utredning av Svenska kyrkans relation till den laestadianska rörelsen inom Svenska kyrkan,

2. tillse att det i utredningens direktiv ingår att: 

a) identifiera och inleda en fördjupad dialog med såväl företrädare som enskilda tornedalingar, kväner och lantalaiset som räknar sig till den laestadianska rörelsen kring hur dessa upplever sin situation och sina möjligheter att utöva och upprätthålla sin andliga tradition samt verka inom Svenska kyrkan idag,

b) presentera förslag till beslut för att bevara den laestadianska rörelsen inom Svenska kyrkan samt i enlighet med rörelsens andliga tradition skapa förutsättningar för samhörighet och hemvist i Svenska kyrkan,

c) beakta de slutsatser som dragits i tidigare utredningar, såsom SOU 2023:68, Som om vi aldrig funnits, avseende Svenska kyrkans nuvarande och historiska förhållande till de nationella och kyrkliga minoriteter som idag ingår och historiskt har ingått i den laestadianska rörelsen.

Motivering

I mars 2020 tillsatte regeringen en sannings- och försoningskommission i syfte att kartlägga och granska den assimileringspolitik som svenska staten och kyrkan drivit under 1800- och 1900-talen mot tornedalingar, kväner och lantalaiset. Genom en omfattande insamling av vittnesmål, arkivsökningar, forskningsrapporter och dialogmöten med organisationer samt enskilda togs ett unikt material fram. Slutsatser och förslag till insatser som skrevs fram baserades på detta material. I november 2023 överlämnade kommissionen slutligen sitt slutbetänkande till regeringen.

Slutbetänkandet Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset (SOU 2023:68) beskriver statens respektive kyrkans historiska roll i assimileringspolitiken. Utredningen innehåller även överväganden kring ansvar och ansvarsutkrävande.

I slutbetänkandets avslutande del utpekas Svenska kyrkan som en av aktörerna med ett särskilt ansvar för det historiskt inträffade. Ett avsnitt ägnas därför åt att redogöra för kyrkans ansvar samt hur kyrkans företrädare på olika nivåer varit delaktiga och i många fall pådrivande, i den utveckling som bidrog till assimilering och försvenskning av tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Svenska kyrkan hör även till de aktörer som kommissionen väljer att adressera specifika uppmaningar till angående åtgärder som behöver vidtas. å ett exemplariskt sätt tog Svenska kyrkan emot det som anfördes i slutbetänkandet. Skyndsamt togs initiativ för att etablera en nära dialog med Svenska Tornedalingars Riksförbund- torniolaaksolaiset (STR-T) och ungdomsförbundet Met Nuoret om den fortsatta försoningsprocessen, vilket var helt i linje med den första uppmaningen som riktades till Svenska kyrkan.

Ett första konkret steg var att genomföra en återbegravning av mänskliga kvarlevor. Återbördandet som skedde i Akamella 2024 blev historiskt, dels för att det var den första i Tornedalen, dels för att det handlade om kvarlevor av både samiska och tornedalska individer.

Under 2025 arrangerar Svenska kyrkan på nationell nivå och Luleå stift tillsammans med minoriteten gemensamma seminarier på flera orter i det meänkielitalande området. I fokus för mötesserien står upplevelser från arbetsstugan och den ska ses som ännu ett gemensamt steg i en försoningsfrämjande process. Synliggörandet av minoritetens språk, kultur och kyrkliga traditioner (som är den andra uppmaningen) pågår för närvarande. I detta arbete har somligt redan gjorts medan annat pågår. Exempelvis ingår bibelöversättningsarbetet som påbörjades av Svenska Bibelsällskapet och Luleå stift för några år sen.

Däremot saknas fortfarande insatser i enlighet med den sista uppmaningen som handlar om relationen till den laestadianska väckelserörelsen. Enligt kommissionen spelade den laestadianska väckelserörelsens existens en avgörande roll för kyrkans agerande i assimileringsprocessen av tornedalingar, kväner och lantalaiset. I kartläggningen framgår att det i motivbilden för statens och kyrkans agerande och ställningstagande för assimilering fanns flera samverkande faktorer. Ett framträdande motiv som förstärkte kyrkans agerande negativt var relationen till laestadianismen.

Väckelsen fick sin upprinnelse i en vanlig församling genom prosten Lars-Levi Laestadius i Karesuandoområdet på 1840-talet. Trots sin pietistiskt präglade spiritualitet och sin kyrkokritiska ton förblev man en väckelserörelse inom Svenska kyrkan. När trycket från assimileringspolitiken ökade i skola och arbetsstuga med införandet av svenska som enda undervisningsspråk bildade väckelserörelsen en motkultur till den officiella sfären. Även i religiös mening blev rörelsen en nödvändig motvikt till det officiella kyrkliga livet och utgjorde en andlig fristad, där minoritetens språk användes och andliga traditioner praktiserades. I flera avseenden utvecklades rörelsen till en gemensam och förenande arena för samer och tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Det faktum att människor inom rörelsen kom samman och använde meänkieli som ett gemensamt gudstjänstspråk stärkte samhörigheten mellan dessa grupper under en tid när kyrkan motarbetade dem (SOU 2023:68, s. 650). Laestadianismen är dock ingen homogen andlig rörelse. Den består idag av ett antal olika förgreningar. Inte heller till Svenska kyrkan finns ett gemensamt förhållningssätt. Ofta handlar det om lokala variationer. Kartläggningen visar dock att hos många tornedalingar, kväner och lantalaiset som räknar sig till den laestadianska väckelserörelsen finns olika spänningar som har sin grund i brist på tillit till Svenska kyrkan. I dessa spänningar finns en blandning av teologiska och strukturella frågor, vilket förstärks av erfarenheten av en kyrka som tydligt utövat sin maktposition (SOU 2023:68 s. 475–477).

För att inkludera den laestadianska väckelserörelsen i den pågående försoningsprocessen behöver spänningar, frågor och frustrationer öppet belysas och möten skapas i ögonhöjd. Såväl personer i ledande funktioner som människor på renlavsnivå behöver få göra sina röster hörda.

Ett brett insamlande av tankar, erfarenheter och åsikter behver ske i ålders- och könsöverskridande mötesplatser som inkluderar tornedalingar, kväner, lantalaiset och samer. En fördjupad dialog med den laestadianska rörelsen skulle förstärka både den samiska och den tornedalska försoningsprocessen. Det skulle återställa tilliten till Svenska kyrkan och stärka det rika andliga arv och den mångfald som kyrkan har blivit satt att förvalta.

Vi menar därför att det är av väsentlig betydelse att kyrkostyrelsen tar det första steget att uppmärksamma och värna om den laestadianska väckelserörelsen i den pågående försoningsprocessen.  Frågan är angelägen såväl utifrån behovet av att göra upp med överträdelser som skett i historisk tid, som med avseende på upprättandet av en hållbar och respektfull relation med den laestadianska rörelsen i Svenska kyrkan. Ett lyssnande förhållningssätt kommer att bidra till att etniciteter, språk, kulturer och andliga traditioner kan verka och berika mångfalden nu och framöver i Svenska kyrkan.

Bromma den 29 juli 2025

Elisabeth Sandlund Gäfvert (FK) Leif Nordlander (FK) Berth Löndahl (FK) Hans Weichbrodt (FK) Håkan Sunnliden (FK)

torsdag, september 18, 2025

Välsignelse av hem

Som flera av er redan vet har vi nyligen (i somras) flyttat in i vår nya lägenhet på Södermalm. Och i morgon, fredag, kommer 10-15 personer hem till oss därför att vi ska ha välsignelse av vårt hem. Vår kyrkoherde f Magnus Olsson kommer att leda en kortare gudstjänst. Därefter kommer vi att umgås en stund med våra vänner. Vi ser verkligen fram emot detta.

Min gode vän och kollega Stefan Aro har skrivit en motion till kyrkomötet och jag är glad över att, tillsammans med Hans Weichbrodt, få vara medmotionär. Så här lyder motionen:

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma till kyrkomötet med förslag till ändring i kyrkohandboken som innebär att en ordning för välsignelse av hem införs.

Motivering

I Nya testamentet finns otaliga exempel där Jesus besökte enskilda hem. Vid sådana tillfällen välsignades hemmen ofta genom att sjuka botades, sörjande fick tröst, socialt utstötta upprättades och betryckta befriades från sina bördor. I kyrkans tradition har därför hemvälsignelse praktiserats för att skydda och välsigna dess boenden. En välsignelse av hemmet har oftast formen av en bönestund där man påmints om Guds ord och löften. Man tackar Gud för hemmet och ber om Guds välsignelse över det, för dem som bor där och alla som besöker det.

I vår svenska kulturkrets har hemmet fått förnyat fokus. Hemmet är idag inte bara platsen där vi är folkbokförda, äter och sover utan har kommit att handla om så mycket mer. Många skapar idag sina hem för att spegla den egna identiteten och personligheten. Inredningstrender avlöser varandra och renoveringar har närmast blivit en livsstil och djupast sett en identitetsmarkör.

Präster och diakoner möter emellertid personer som bär på andliga erfarenheter från nyreligiösa strömningar. Inte sällan är det individer som valt bort kristen tro och sedan sökt sig till olika typer av nyandlighet som kontaktar präst eller diakon för själavård och andlig vägledning. En första nyfikenhet som kanske grundade sig i existentiell oro ledde snart till en andlighet man inte kunnat förutse eller förstå vidden av. Oro, rädsla, sömnsvårigheter och ångest kommer ofta i spåren av engagemang i ockulta sammanhang. I extrema lägen kan tvångsmässiga handlingar eller paranormala aktiviteter utlösas och även påverka hemmiljön negativt. Präster och diakoner som möter denna problematik i själavård och enskilda samtal möts även av konkreta förfrågningar om hemvälsignelse. En del pastorat erbjuder välsignelse av hem och informerar även om detta på sina webbplatser, se till exempel https://www.svenskakyrkan.se/knivsta/valsignelse-av-hem.

Svenska kyrkan saknar en officiell ordning för välsignelse av hem. I den evangelisklutherska kyrkan i Finland finns en tradition av hemvälsignelse och där finns också en ordning för denna handling. I anslutning till dop eller flytt till ny bostad kan medlemmar välja att låta prästen välsigna hemmet. Det händer att svenskkyrkliga präster använder den finska ordningen eller ordning från annat samfund.

Ett bifall till motionen ger mod och redskap till fler församlingar i Svenska kyrkan att tillhandahålla hemvälsignelse till medlemsvårdande, kontaktskapande och evange-liserande syften. Ett bifall till en ordning för välsignelse av hem ger också tillfälle att erbjuda präster och diakoner i Svenska kyrkan teologisk fortbildning i befrielsetjänst och själavård som möter ockultism och nyandlighet.

Ett bifall står i samklang med församlingens grundläggande uppgift och dess syfte ”att människor ska komma i tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”, för att citera portal-paragrafen i kyrkoordningen.

Luleå den 29 juli 2025

Stefan Aro (FK) Håkan Sunnliden (FK)

Hans Weichbrodt (FK)


Rösta på Frimodig kyrka


måndag, september 15, 2025

Missionscertifiera församlingar

 


Det finns åtminstone två skäl bakom den här motionen. Det ena är att det väcktes en idé om att missionscertifiera församlingar. Det andra är att nätverket Vägen, där Elisabet Sandlund, är med åstadkommit vad vi kallar Missionsträdet. Sagt och gjort det blev en motion och eftersom den känns så fräsch, angelägen och omöjlig så meddelar jag den nedan i sin helhet.


Förslag till kyrkomötes beslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram ett program för missionscertifiering, som riktar sig till såväl anställda och förtroendevalda som andra engagerade lekmän i församlingarna.

Motivering

Nyfikenheten på och intresset för kristen tro ökar i Sverige, inte minst bland unga människor. Behovet i församlingarna att, i enlighet med vad kyrkoordningen före skriver, leda människor till tro på Jesus Kristus, är stort. Att presentera det glada budskapet för personer som ofta saknar grundläggande kunskaper kräver fantasi, kreativitet och uthållighet. Det faktum att Svenska kyrkan är rikstäckande, välkänd och med dokumenterade låga trösklar innebär ett särskilt ansvar för att ta vara på möjligheterna till en utveckling som kan förändra såväl enskildas liv som hela samhället.

På det internationella planet har Svenska kyrkans arbete efter sammanslagningen av Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen huvudsakligen inriktats på i sig behjärtansvärda biståndsinsatser medan mission i ordets klassiska betydelse satts på undantag.

Sammantaget innebär detta att det är hög tid för en medveten satsning på evangelisation och mission. Det är en uppgift för kyrkans anställda men i hög grad också för varje förtroendevald och engagerad församlingsmedlem så att teologi och personliga vittnesbörd går hand i hand. För att lyckas behövs en välfylld verktygslåda och övning i att använda de metoder som genom historien och i vår tid har visat sig bära frukt.

Arbetet måste utföras lokalt. Men Svenska kyrkan på central nivå har ett ansvar att ge ett verksamt stöd till stift och församlingar. Vi föreslår att ett program tas fram, som när det genomförts resulterar i en missionscertifiering av församlingen som tilldelas ett synligt bevis i form av ett diplom. Programmet, som med fördel kan genomföras i studiecirkelform, bör omfatta såväl teoretiska inslag, om exempelvis teologiska utgångspunkter och svensk missionshistoria, som praktiska övningar. En källa till inspiration är det ”missionsträd” som det svenskkyrkliga nätverket Vägen nyligen lanserat: 

https://vagen.me/Mission/Tree#mission_tree 

Bromma den 22 juli 2025

Elisabeth Sandlund Gäfvert (FK), Berth Löndahl (FK), Hans Weichbrodt (FK) Håkan Sunnliden (FK)


Rösta på Frimodig kyrka



onsdag, september 10, 2025

Missionsstrategi

Tyvärr har de flesta i det nuvarande kyrkomötet ganska svaga föreställningar (eller vanföreställningar) av mission och missionens betydelse. Att då tro att Svenska kyrkan har en strategi för hur man ska bedriva mission är långsökt. Visserligen har man omdefinierat begreppet missions så att allt kyrkan gör är mission, men då har man lämnat missionens väsen eller reducerat den till socialt arbete.



Leif Nordlander har skrivit en motion där han föreslår att Svenska kyrkan tar initiativ till ett samtal på ekumenisk bas. Förslaget lyder:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att på ekumenisk bas genom

Sveriges kristna råd och/eller Sveriges Missionsråd ta fram en hållbar strategi för

mission för Sverige.

Vid närmare eftertanke är det svårbegripligt att det inte finns en strategi för hur världens mest sekulära land ska nås med evangelium. Tyvärr är risken stor att det inte finns det eller efter kyrkomötet. 

Ett samtal skulle med nödvändighet se väldigt annorlunda ut i jämförelse med hur det startade för 100 år sedan med ärkebiskop Nathan Söderblom. I vår tid kan man höra begreppet polycentrisk mission. För hundra år sedan utgick missionen till exempel från Sverige till Afrika som då skulle "kristnas". I vår tid är situationen den omvända. De flesta i Afrika verkar vara kristna och de sänder missionärer till Sverige. Vi kanske skulle samtala om hur vi tar emot dessa?

Det handlar inte längre om ett sändande land utan det finns många sändande länder. Alla missionerar alla, men hur då? Här borde finnas mycket att samtala om. Därför är jag, tillsammans med Elisabeth Sandlund, Hans Weichbrodt och Berth Löndahl medmotionär till Leifs motion.

Rösta på Frimodig kyrka!


måndag, september 08, 2025

Guds mission i världen

I dag fick jag mitt röstkort till kyrkovalet. I Sofia församling finns inte Frimodig kyrka (FK) representerat, men någon berättade för mig att man kunde skriva namnet på en blank valsedel. Nåja, det lär ordna sig när jag väl tagit mig till församlingssalen på Borgmästargatan.

Vår gruppledare i FK, Leif Nordlander, har alltid haft ett stort hjärta för missionen. Han har genom åren skrivit ett flertal motioner om mission. I år handlar den om att samverka med andra kyrkors missions engagemang. Han skriver bland annat: 

Konsultationen jag föreslår kan göras med Svenska kyrkan som inbjudare till andra evangelisk-lutherska kyrkor såsom Vereinigte Evangelisch-Lutherische Kirche, Deutschland (VELKD) och American Lutheran Church (ALC) och våra systerkyrkor i Sydafrika, Zimbabwe, Tanzania, Kenya, Liberia och Etiopien. Konsultationen kan eventuellt utvidgas med representanter för de lutherska kyrkorna i Indien och Malaysia som också varit del av svensk mission. Konsultationen kan göras i Sverige eller kanske helst i någon av våra systerkyrkor i Afrika söder om Sahara.

 Så här lyder lyder förslaget till kyrkomötes beslut:
 

Kyrkomötet beslutar att

1. uppdra till kyrkostyrelsen att via Svenska kyrkans internationella verksamhet ta

initiativ till en konsultation med våra systerkyrkor om vårt gemensamma missionsuppdrag,

2. för detta avsätta 20 miljoner kronor utöver rambudget.


  Svenska kyrkan gjorde tidigt stora insatser
för att sprida evangeliet till alla folk.

De 20 miljonerna ska främst användas för att täcka våra systerkyrkors delegater medan Svenska kyrkan, VELKD och ALC får stå för sina egna delegaters kostnader. Konsultationen synes alltmer nödvändig mot bakgrund av västerländska organisationers indragna stöd på många områden i utvecklingsländer.

Det är en behjärtansvärd motion som jag tycker är värd allt stöd. Missionen behöver sättas i gång på nytt i Sverige, både inom- som utomlands. Jag står med som medmotionär.

Rösta på Frimodig kyrka!