tisdag, oktober 31, 2017

Hösten är här





Elliot, vårt yngsta barnbarn som fyllde ett år förra veckan, krattar löv.

måndag, oktober 30, 2017

Hemma igen

Natten till idag kom vi hem från Israel. Det blev en mycket lyckad resa. Ett skäl till en lyckad resa är antalet deltagare. Vi var 14 personer plus guiden. Det betyder att alla kommer att lära känna varandra  något. Igen kan hamna utanför utan att det märks på en gång. Jag har verkligen tackat Gud mer än en gång för att inte ha behövt ansvara för stora grupper av resenärer. Det är, som ungdomarna säger, "inte min grej." Visst kan det tänkas att jag reser till Israel med fler grupper, men de får inte vara för stora. Helst skulle jag vilja göra kvalitetsresor. Resor med ett mindre antal resenärer, vänlig guide, bra hotellstandard och god mat, gärna ett hyfsat lugnt schema. En vecka kan vara lagom.

Foto: Asta Sandahl


Här verkar det som att jag spanar ut över Medelhavet, efter vad vet jag inte. Vi besökte Caesarea Maritima och kortet är taget vid akvedukten, en imponerande vattenledning som försåg staden med vatten. Flera av deltagarna drog upp byxorna och vadade ut i det ljumma havsvattnet. Underbart. Detta är första dagen och här skulle man lätt kunna stanna länge.


Foto: Asta Sandahl
Om några av er deltagare kan utröna var det här kortet är taget får ni gärna underrätta mig. Jag har faktiskt ingen aning. Det ser ut som jag undervisar, men var? (Svaret kom idag. Vi är på Karmel-berget.)

Vi fick göra en del ändringar i programmet men utan att missa något. Ändringar är snarare regel än undantag. Vid sådana tillfällen är det också underbart med en mindre grupp.

PS Ni som deltog i resan och har kort får gärna mejla över några till mig som inte har någon kamera. Korten behöver verkligen inte vara på mig. DS

fredag, oktober 20, 2017

Direktrapport från mission Nepal

Just när jag skulle avsluta arbetet vid datorn fick jag via Kari en hälsning från Victor. Efter att ha läst den med tårar i ögonen tar jag mig friheten att vidarebefordra den här utan att ha tala med Victor.

---

Hej, från Five14

Sitter i vårt nya co lab rum som tidigare va gemensamhetsutrymme och bagage förvaring.
Nu är det utstädat, ett stort bord, AC och på dagarna sitter folk här och jobbar.

Skottland, Norge, Sverige, USA, Nya Zeland och säkert något mer.
Det är precis samma smältdegel som Ni känner det som.

Skillnaden är att man nu också hyr huset bredvid, öppnat upp emellan och har nu därmed 45 rum.
Allt på samma ställe och det gamla team huset är borta.

Nytt är bland annat David och Cynthia Pearson som till våren (när all byråkrati gått igenom) är nya ägare till B&B.
David har haft bygg firma i 25 år (vattenavrinning) och de sista åren har de egentligen rest mest via sin egen iThirst International och borrat brunnar och filtrerat vatten. Uganda, sydamerika, Filippinerna….listan slutar inte.
Sonen får sköta firman hemma.
Nu säljer de firman till sonen och flyttar hit på bestämd tid.

Så fort David lärt sig driva ett B&B och fått det självförsörjande så ska han och jag odla bin i bergen.
Så…..ni ser. Allt är som vanligt.

I Tisdags var jag hos Mirjam och Preston och innan dess va jag med Preston på Dinadi.
Cool historia det där.

63 kvinnor jobbar för dom nu
Nästa vecka launchar dom sin webshop med leverans i hela världen (även sverige)
De har fortfarande likviditetsproblem (men har löst dom genom lån i US och SWE på ett finurligt sätt)
En del av kvinnorna stickar så mkt att Diandi snart måste sätta max gräns på hur mkt man får producera. För att lära dom om balans i livet.

Här kommer två guldkorn från Dinadi (som jag ser det)

·         Jag frågade om de kunde se någon skillnad i prestation på kvinnorna och om det fanns något som va gemensamt för de som presterar högst. Preston va tvärsäker (även om svaret är mer komplicerat än så här som han sa) De som presterar mest, bäst och som tjänar mest pengar är de kvinnor som INTE kommer från någon organisation, skyddshem eller har något stöd i livet.

       Minimilönen i Nepal är RPN 9000, en lärare har kanske RPN12-15000 och de kvinnor som tjänar mest på Diandi drar in RPN 30,000 i månaden. En av kvinnorna grät på kontoret när hon fick sina 30 lax. Hon är analfabet och har ingen utbildning. Hon sa att hon trodde aldrig i hela sitt liv att hon skulle kunna tjäna egna pengar…….

Peace
//Victor


Israel nästa

Nu är det bara några timmar kvar innan jag tillsammans med andra reser till Israel. Det ska bli gott att få komma dit igen. Gott med vädret, gott med vyerna, med associationerna och kamratskap.

Det betyder att det dröjer till måndag 30 oktober innan jag kommer hit till bloggen igen. Det kan vara skönt både för er och för mig att få en paus. Jag konstaterar juste att jag skrivit 1400 bloggar så varför inte en paus.



Sedan när jag kommer hem blir det full rulle igen. Min senaste bok om motståndsrörelser i kyrkans historia är just nu på sättning. Jag får läsa manus när jag kommer hem. Och sedan ska det tryckas och sälja lagom till jul. Och så ska det förhandlas om platser i kyrkofullmäktige. Frimodig kyrka fick 26 % av rösterna och det borde ge en del viktiga positioner. Kanske ska jag när jag kommer hem också kommentera det faktum att jag röstades in i såväl Stiftsfullmäktige som Kyrkomötet. Puh, en sak i taget.

Ha det så bra allihopa!

onsdag, oktober 18, 2017

Gift med sig själv?

Det händer en hel del just nu, men ändå nöjer jag mig med att kommentera kvällens Aktuellt. Varför i all sin dar gör man ett reportage om människor som gifter sig med sig själva?

Jag tror det var i går som det handlade om månggifte och folk på sta´n fick uttala sig. Ärligt talat tror jag att den här typen av reportage är ett led i din Ondes strategi att fullständigt upplösa äktenskapet. Äktenskapet har alltid betraktats som samhällets viktigaste relation. Det har varit omgärdat med regler som till exempel att det måste ingås mellan man och kvinna, av fri vilja, att man ska ha uppnått myndig ålder, att vederbörande inte får vara sinnessjuk och tidigare att det inte utan vidare kunde upplösas. Enligt kristen tro och tradition är inte heller omgifte tillåtet. Allt det här var viktigt för "samhällets bestånd". Äktenskapet var också viktigt för barnen och deras fostran.

Allt detta har i princip kastats på sophögen. Politiker, HBTQ-människor och journalister har hjälpts åt. Och när saken är klar, förutom att lagstiftningen verkar lite långsamt eftersom där står att äktenskapet ska bestå av två parter, inte av en eller fler än två, då sänder man sensationella reportage om alla möjliga och omöjliga varianter på äktenskapet.

Om det finns någon makt som vill undergräva "samhällets bestånd" bör den makten inrikta sig på äktenskapet, särskilt det kristna äktenskapet.

Det där med "samhällets bestånd" är numera borttaget men det fanns där när jag prästvigdes. Jag minns också hur präster kunde diskutera med varandra om de kunde viga människor som var frånskilda. Här användes och segrade ett nästintill horribelt argument. Man sa att man kunde få förlåtelse och så gå vidare. Och många nickade med och köpte argumentet. Kan man få förlåtelse för att man gift sig?

Idag måste jag nog konstatera att det kristna äktenskapet i princip är utraderat. Några sådana äktenskap ingås inte längre, förutom i de samfund där äktenskapet är ett sakrament.

Är det inte märkligt att SVT reagerar på att folk inte lever kristet? Varför reagerar de på månggifte eller på att någon gifter sig med sig själv? Är det för att ytterligare undergräva det kristna äktenskapet? För att underblåsa opinionen och påskynda en ny lagstiftning?

Att gifta sig med sig själv därför att man är så kär i sig själv måste betraktas som ett postmodernt fenomen. Kan det komma att förändra lagstiftningen? Inte omöjligt. Är det då inte bättre att ta bort äktenskapsbalken helt och hållet? Människor kan väl få leva samman som de vill. Varför ska staten bry sig om det? Om det inte är så att ...

Är det någon som skulle reagera vore det väl biskoparna och kyrkomötet. Är det inte dags att tala högt om det kristna äktenskapet? Är det försent? Eller har kyrkan ändrat sig?


tisdag, oktober 17, 2017

Victor i Kathmandu

Idag har Victor anlänt Nepal.


Jag tror det är tredje gången han är där sedan olyckan för drygt tre år sedan. Under tiden på sjukhuset i Kathmandu hann Victor med att träffa och lära känna ett antal bröder och systrar. UMU har ett fantastiskt arbete i många länder världen över, bland annat i Nepal. Bland annat grundade de Five14  Nepal, ett företag som driver Bed and Breakfast i syfte att ge nepaleser träning och jobb.

Victor som själv jobbar inom näringslivet i Skövde har hjälpt dem att att utveckla en vettig affärsplan. Det är inte sunt att i förlängningen leva på "gåvor från väst". Ett företag ska drivas med vinst. I det här fallet en vinst som de kan investera i företagets utveckling. Vad jag förstår har hans insats fallit väl ut och han är sedan ett år tillbaka invald i styrelsen. Som styrelseledamot deltar han i två sammanträden per år, varav ett i Nepal. Dessutom pratar de med varandra via Skype.

Victor har idag tagit det nyrenoverade rummet i besittning. 

Till denna resa har han med sig en affärsmanual för chefer och anställda i företagen. Han har översatt från svenska till engelska och även lagt till ett kapitel om bibliskt förvaltarskap.

Nu är de tydligen på väg att förmera företaget så att det ska bli tre företag. Vad jag förstår ska något av dessa företag inrikta sig på de tusentals turister som kommer till Nepal för att vandra och för att klättra. Five14 placerar sina caféer längs rutten mot Himalaya.

Tidigare fanns en enkel dusch i korridoren. Nu finns en till varje rum.
Det gör vandrarhemmet mer attraktivt. 
Det är inte omöjligt att jag själv kommer att resa till Nepal under nästa år för att fortsätta undervisa blivande pastorer. Tänk om jag kunde få resa tillsammans med Victor? Då får vi nog också göra ett besök på det sjukhus vi tillbringade nästan 14 dagar. Det är fascinerande hur tiden går och hur saker kan utvecklas. Tag gärna med arbetet i Nepal i era förböner eftersom regeringen nu infört förbud mot konverteringar från hinduism till kristen tro, ett förbud som sannolikt är verkningslöst men som ändå kan ställa till det om det vill sig illa. Be också för det arbete Victor stöttar.

måndag, oktober 16, 2017

Tankar efter församlingsbesök

Det har varit en fullspäckad helg och dagen idag har varit välbehövlig vila. Tråkigt bara att få se Bajen spela så dåligt som de gjorde i Kalmar. Det finns visserligen inte så mycket att spela för men hedern är inte oviktig. Kalmar behövde segern för att hålla sig kvar i Allsvenskan och jag tycket att de förtjänade segern även om det var en bajare som stod för det första målet. Självmål med andra ord.

Kvällen i Stora Lundby församlingshem var intressant. Det var ett tjugotal närvarande och flera från frikyrkliga sammanhang. Det finns människor som längtar efter, ja vadå? Jag tvivlar på att de själva vet det. Några tänker på och talar om väckelse eller förnyelse, men jag är inte säker på att de vet vad de säger. Vad är det som ska förnyas?

När jag försöker gå lite mer på djupet inser jag att det är väldigt svårt att tänka utanför boxen. Kristna människor sitter orubbligt fast i sina samfund, sina älsklingstankar, sin kritik av tillståndet och sin för mig alltmer obegripliga syn på "församlingen". Den senare förefaller vara det viktiga och med församlingen menar man ... sin egen juridiska organisation. Det är sälla, kanske aldrig, jag här människor tala om församlingen med ett bibliskt perspektiv. Jag kan förstå att saker och ting har utvecklats (?) under århundraden, men varför tappa bort det bibliska perspektivet. Har vi ingenting att lära av Nya testamentet? Självklart har vi det. Problemet är bara att när vi lär känna Nya testamentets kristen liv inser vi hur långt vi har kommit från de mest grundläggande principer.

Under senare tid har jag läst en del radikalkristen litteratur och även om jag själv inte står i någon reformert tradition, än mindre varit medlem i någon sekt, ser jag att här finns mycket att upptäcka. Till exempel behöver vi helt från grunden lära oss vad en församling är. De definitioner vi nu håller oss med är otillräckliga och svarar inte vare sig mot mot Skriften eller verkligheten. Den kristna församlingen är inte anpassad till svensk juridik. Den har inte sitt ursprung i mänskliga tankar. Den är inte en förening som uppbär bidrag från staten. Den består inte ens av likasinnade kristna ... Hur vi ska komma ur dessa missuppfattningar är svårt att se.

I Stora Lundby kunde jag i avslutningen säga att de smågrupper jag talat om, de bibelstudiegrupper och bönegrupper vi säger oss längta efter i själva verket är församlingar! Där de kristna samlas är församlingen. Att samlas i Jesu namn förpliktar. Det innebär inte bara att vi tar emot frihet utan lika mycket att vi blir ansvariga. Men så länge vi såsom barn förstår vi inte och slipper ta ansvar. Många kristna är bekväma med det.

När jag läser i Apostlagärningarna och de paulinska breven ser jag att Paulus ansvarar dels för att förkunna Guds rike och dels att organisera de som tagit emot budskapet så de kan över- och fortleva. Jag drar mig till minnes hur en sådan som John Wesley menade att det är oansvarigt att predika evangelium, att hjälpa människor till tro om man inte samtidigt ser till att det blir en organiserad uppföljning. Jag tror att han hade och har rätt. Nu måste jag och vi andra som predikar och undervisar börja ta ansvar för uppföljningen så att människor blir bevarade, växer, mognar och bär sådan frukt Jesus har bestämt att vi ska bära.

Ja, så kan jag reflektera efter att under en längre tid funderat och bett över saken. Och efter att ha tillbringat helgen med ärliga, fina kristna i Hovås kyrka i Södertälje och Stora Lundby i Gråbo. Fortsättning följer!

fredag, oktober 13, 2017

Södertälje Syd

I morgon blir det tåget till Södertälje Syd och vännen prästen Stellan Bengtsson. Han ville att jag skulle tala över ämnet Rättfärdig genom tron allena och det gör jag gärna. Det är en sådan där tes som många av oss som vuxit upp i Svenska kyrkan brottats mycket med. Vi trodde den kom från Luther. Och kanske är det därför församlingen i Södertälje valt temat. Det är ju Luther-jubileum. Men det var inte sant visade det sig. Tesen kom från Paulus! Och även om han inte hade med det lilla ordet "allena" utan Luther lade till det, så går det att rättfärdiga,

I våra dagar är det klart för de många att Paulus är upphovsmannen, men kanske tycker lika många fortfarande att tesen är svår. Jag vet inte, men Jakob skriver i sitt brev att vi inte blir rättfärdiga genom tron allena. Tron utan gärningar är död. Till och med de onda andarna tror att Gud är en. Nä, gärningarna visar vad du tror. Jag tror jag får ta och gå igenom det där i morgon. Bäst att ta med sig några ex av bibelkommentaren jag skrev till Jakobs brev.

---

På förmiddagen var jag hos läkare för att få ett invaliditetsintyg. Tänkt att det skulle dröja 3 1/2 år innan de kunde skriva ett sådant. Det är försäkringsbolaget som behöver det. Jo,då jag är numera invalid. Hur svårt invalidiserad jag är vet jag inte, men det kommer att visa.

Tyvärr visade det sig att armen inte är läkt. Skruvarna som skulle fästa metallplattan har släppt och troligtvis har armen inte läkt. Det är ett år sedan den röntgades. Men så länge jag inte har ont kom vi överens om att inte operera om eller ta ut plattan. Och jag har inte ont. Så fick jag ytterligare ett vackert skäl till att ta en dag i sänder. Just som Jesus önskade.

---

Det blir ingen blogg i morgon. Jag åker tidigt och kommer hem sent. På söndag blir det några rader, men sedan ska jag till Stora Lundby. Jag har just konstaterat att det ligger i Gråbo strax norr om Lerum. Bra att veta. Där är ämnet smågrupper i församlingen och bönen i smågrupperna. Det är nog så att många svenskkyrkliga inte har mod att be vare sig fritt eller högt i grupp. Får se om jag kan hjälpa dem. Tänk det har blivit allt viktigare med åren att försöka uppmuntra till praktik. Inte bara tala om ... utan också göra. Kunna dela erfarenheter och öva tillsammans.

Jag ser fram emot morgondagen i Södertälje.

torsdag, oktober 12, 2017

Magnus Persson undervisar

Nu har jag läst färdigt boken Kristi kyrka - om kyrkans kännetecken. Det är fantastiskt att få disponera dagarna som man själv vill. Kunna läsa, skriva och samtala med folk. Som en riktig präst.

Själva innehållet i boken är inte nytt för min generation men böcker av det här slaget måste skrivas på nytt för varje ny generation. Jag tycker Magnus har gjort det med den äran och hoppas nu inte bara att boken säljer och blir läst utan också att saken förverkligas i allt större utsträckning.

I morse talade jag med en kär broder och vän och vi kom att tala om Svenska kyrkans prekära läge. Det finns inte många riktigt svensk kyrkliga kvar. Hur ser framtiden ut för dem som vill hålla sig till Bibeln och Bekännelsen? Det kan man verkligen fråga sig. Samtidigt är det ett faktum att det finns åtskilliga tusentals kristna bekännare i vårt avlånga land. Men de tillhör olika traditioner och de flesta är tämligen bundna till sina samfund. Kanske till och med fångna i sin församlings programverksamheter. Därför är det som nu sker i dels i det fördolda och dels i till exempel United Malmö mycket hoppingivande.

Magnus Perssons bok kan förstås som en personlig bekännelse. En personlig bekännelse till den allmänneliga kyrkan.


I boken går han igenom Luthers sju kännetecken på kyrkan och här och där finns också berättigad kritik mot sakernas nuvarande tillstånd. Kapitlet om nattvarden tycker jag är lysande. Här skiner Perssons personliga upptäckter igenom och det blir uppenbart att han inte bara har läst in sig på ett ämne utan också funnit skatter. Till exempel skriver han på sidan 110 att måltiden "handlade lika mycket om vem man åt med som vad man åt." Det kan tyckas som en liten upptäckt men bakom den bibliska upptäckten finns ett inte litet mått av ekklesiologi. Vi har ofta talat om vad vi tar emot i nattvarden men inte ofta om vilka vi äter tillsammans med. Sådana meningar säger mer än vad man först inser.

Kapitlet om ämbete tycker jag också var mycket bra. Han förklarar vad som menas med ämbete genom att tala om läkaren, polisen och domaren. Dessa personer representerar hela väsenden. Så är det också med kyrkans särskilda ämbete. Han betonar vidare att ämbetet är underställt evangeliet. Om ämbetet förlorar evangeliet har det i grund ingenting att förvalta. Tyvärr är det någonstans där vi befinner oss och jag kan förstå om Magnus undviker den saken. Det är inte roligt att bli negativ.

Magnus undviker också frågan om kvinnliga präster. Förmodligen därför att han inte har några problem i den saken. Det är OK för mig, men i det avseendet avviker Magnus Persson från allmänkyrklig tradition. Men som sagt det är begripligt att han undviker den. En annan förklaring skulle kunna vara att frågan om kvinnliga präster är en icke-fråga i Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan pratar vi inte om det utan saken är klar. Men fortfarande är det så att vi i det avseendet skiljer oss från kyrkans tradition och därför finns frågan kvar.

Jo, det finns en sak till jag lägger märke till och det är att Magnus aldrig ifrågasätter synen på församlingen. Det är fortfarande den konstantinska eran som gäller. I den saken tror jag att han kan komma att ändra sig. Den lilla gemenskapen är i sig en ekklesia och det kommer sannolikt att medverka till en förändrad förståelse av kyrkan. Men det får vi återkomma till.


onsdag, oktober 11, 2017

Hans Lindholm undervisar

Det arbete jag är involverad i, i Nepal, fortgår. Just nu är Hans Lindholm på plats och undervisar och hans tolk Sarita Tamang syns tillsammans med Hans på bilden nedan.

Hans Lindholm och Sarita Tamang
När jag hörde att Hans var på väg ner blev jag först väldigt glad. Det var nämligen på tal att jag skulle rest ner men så kom ovissheten. Därför blev jag glad när jag såg att Hans åkte ner. Sedan blev jag rörd till tårar när jag insåg att han har rest ner alldeles själv! När jag har varit nere har vi varit minst två och vi har kunnat stödja varandra. Plötsligt befinner vi oss i en ovan kultur med andra seder och bruk än vi är vana vid. Då är det inte självklart enkelt att vara ensam. Men Hans följde Andens maning och reste själv för att kursen skulle kunna gå vidare.


Vi har under de år som utbildningen och träningen av pastorer och blivande pastorer pågått fått se hela skara bytas ut. Mankaji som jag tidigare nämnt om, du kan läsa om honom genom att klicka här, har nu det fulla ansvaret för arbetet på plats och han sköter det väldigt bra. Han har vistats utomlands, i Kuwait om jag minns rätt, och förstår oss västerlänningar lite bättre än andra nepaleser. Det var för övrigt han som ville ha förbön eftersom han skulle gifta sig tre månader senare. Med vem, frågade jag och det kunde han inte svara på. Föräldrarna bestämmer. Men han gifte sig med Sarita och se hur underbart HERREN har ordnat det hela.


Broder - syster - varför inte ta några sekunder och tacka HERREN för att han tar sitt verk vidare och att han använder sådana som oss.

För övrigt kan jag berätta att vår son Victor som tjänade mig när jag låg på sjukhuset i Kathmandu nu på måndag reser för tredje gången till Nepal. Han arbetar till vardags inom näringslivet i Skövde kommun men sedan olyckan är han också involverad i ett par nepalesiska bolag. Han hjälper dem med affärsplaner, finansiering och hjälper dem att utveckla några företag. Men det hoppas jag att han själv kan berätta om vid tillfälle.

tisdag, oktober 10, 2017

United, Malmö

Kan det vara så att kyrko och samfund äntligen börjar öppna sig något?

Igår fick jag boken Kristi kyrka - om kyrkans kännetecken. Magnus Persson är författare och jag jag började genast läsa med stort intresse. Jag kunde nog läst färdigt boken idag men har tills vidare stannat på sidan 104. Det är roligt att läsa och se med vilken iver, ja frenesi, Persson skriver. Han är verkligen mitt i det allmänkyrkliga eller lutherska arvet när han skriver om kyrkans kännetecken. Det är inte något nytt för oss som har vuxit upp i och med det lutherska arvet och i den meningen blir det lite tröttande att läsa boken. Men en och annan rad får också en sådan som mig att lyfta på ögonbrynen.  Till exempel skriver pingstpastorn på sid 61 att "Andedopet är alltså ingenting annat än frälsningens gåva genom tro och dop". Och det har han rätt i, men jag har aldrig hört en pingstpastor säga det. Tiderna förändras och måtte ett påstående som det ovan vara en del i en pågående re-formation. Tänk om vi kunde få en gemensam förståelse av andedopet?!

Men Persson adresserar lika mycket Svenska kyrkan. På sid 102 skriver han att dopets gåva inte blir till någon nytta utan tro. Och ändå ligger gåvan där och väntar. "Miljoner människor i vårt land har tagit emot dopets gåva, men genom en oklar ordning och undervisning är det otydligt för många vad de äger i sitt dop". Mitt i prick! För många är i det här fallet miljontals!!!

Sedan kommer hustrun hem och meddelar att tidningen DAGEN nu basunerar ut att United har ansökt om dubbelanslutning, dels till pingst och dels till EFS. Intressant. Det ska bli mycket intressant att se hur den förhandlingen går eftersom den kan bli prejudicerande. Och om förhandlingarna skulle misslyckas har samfunds Sverige ändå tvingats bekänna färg.

Men samtidigt blir jag lite betänksam. Nu försöker United inte bara tillgodogöra sig det lutherska arvet, eller borde jag inte skriva det allmänkyrkliga arvet i stället? United är också på väg att engagera sig kyrkopolitiskt. Jag frågade mig själv spontant om det verkligen kan vara rätt väg. Ja, rätt och rätt ... det kanske är den nödvändiga vägen. Kanske är det, det enda språk kyrkor och samfund har?

Plötsligt ser jag att den bok jag snart publicerar är kontextuell. Den är skriven för vår tid. Men det lovar jag återkomma till. Jag får nog ta och koppla av med lite fotboll i kväll.

måndag, oktober 09, 2017

Äntligen tillbaka

Det är skönt att vara tillbaka på bloggen. Det har gått en vecka sedan senast beroende på ett virus som visade sig inte vara något virus. Plötsligt hade bara en massa tillfälliga filer samlat ihop sig och fyllt hela datorn. Lite snopet förstås, men skönt.

Vill passa på att rekommendera Techbuddy, www.techbuddy.se. Om du får problem med datorn ringer du till dem och så kommer de hem och fixar felet. Du betalar 399;- för en timme och några dagar efter besöket får du en räkning. RUT-avdraget gäller.

För övrigt har jag nu lämnat ifrån mig mitt bokmanus för sättning. Carl-Erik Sahlberg har skrivit på baksidan och Kerstin Berggren har korrekturläst. Titeln på boken blir nog

Motstånds- eller reformrörelser i kyrkans historia


Är det en alltför svår titel för tung? Jag vet inte men det är vad det handlar om. När boken går till trycket skickar jag en hälsning till er som tidigare har köpt kommentaren till Jakobs brev. Om ni nu finns med i mitt lilla kundregister. Annars kan ni höra av er direkt till mig så ska jag fixa att ni kommer med.

Nu kommer jag att tillsammans med några andra resa till Israel 21-29 oktober så kanske bli produktionen lite stillastående då, annars räknar jag med att boken ska var tillgänglig i november månad. Kanske kunde den få bli en julklapp för någon?

Återkommer i morgon.

måndag, oktober 02, 2017

Ingen dator

Datorn har inte kraschat. Men något slag av virus har krupit in och fyllt hela minnet. Jag måste i morgon ta ner den till servicemannen. Men som ni ser går det fortfarande att skriva på den, surfa och förhoppningsvis lägga ut detta meddelande.

Så i morgon, onsdag har jag ingen dator, men så fort den är klar tar jag upp skrivandet igen. Jag tror det fixar detta under morgondagen. Vi får se.

söndag, oktober 01, 2017

Den helige Mikaels dag

Änglarna skapades innan vi skapades. De skapades för att bistå oss och de är vanliga i Bibeln. Det var ängeln Gabriel som kom till Maria och när Jesus föddes fylldes himlen av änglarnas lovsång. I vår GT-text får Jakob se änglarna gå upp och ner för en himlastege.

1. I drömmen såg Jakob en trappa
a) Kanske hade Jakob tidigare sett eller hört om en sådan där zikkurat. Det är en väldig trappa som leder upp på bergets topp där något slag av tempel kunde varit placerat. Människor har alltid vetat att det finns en synlig värld och en osynlig och att det finns något slag av en förbindelse mellan de två.
b) Än idag tänker många människor att man på något sätt måste ta oss upp för den där trappan. Eller som i dagens evangelium där Natanael såväl bildligt som bokstavligt tänker att han komma i förbindelse med Jesus genom att klättra upp i ett fikonträd. Men evangeliet lär oss att det är tvärtom så att Gud kommer till oss. Tre gånger heter det i evangeliet att "Jesus såg Natanael", "såg jag dig under fikonträdet" och "du tror för att jag såg dig". Jesus ser dig och din situation. Han ser in i ditt och mitt hjärta? Och vad ser han?
c) Jakob hade varit på flykt undan Laban och önskade inget hellre än att flykten skulle ta slut. Hans hjärta var fyllt med oro och ängslan. Esau jagade honom och ville döda honom för att på så sätt få tillbaka sin förstfödslorätt. På natten drömmer Jakob att han får se trappa med änglar och Herren själv talar till honom.

2. HERREN är på denna plats och jag visste det inte
a) De flesta människor har inte en aning om hur det ska komma i kontakt med HERREN, men Guds änglar vet det. Och de verkar i och genom HERRENS ORD. När en människa hör om Gud kan en längtan väckas hos dem. De gamle kallade den stunden för en nådastund. Den öppnar våra ögon för Guds närvaro och ger oss kraft att be.Natanael hade fått en sådan nådastund och nu ville han klättra upp i fikonträdet för att få en skymt av Jesus. Vad förväntade sig Natanael att få se?
b) Det är inte troligt att människor i allmänhet eller sökande, längtande människor i synnerhet egentligen vet vad eller vem de söker och längtar efter. När Johannes döparen förkunnade att Gud var nära lyssnade människorna med förundran. Och så en dag säger han: "Mitt ibland er står en som ni ni inte känner".  Så nära är Gud och jag visste det inte.
c) Plötsligt får vi höra att Han är mitt ibland oss och något händer med Jakob, något händer med Natanael och var och en som kan höra. Jakob säger: "HERREN är på denna plats" och Natanael bekänner: "Du är Guds Son". Då fylldes himlen av änglarnas lovsång. Evangelisten Johannes förklarar i Joh 3:13-17 vad som har skett.

3. Ni ska få se Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen
a) Jesus säger till Natanael: "Större ting ska du få se" och till dem alla att de skulle få se Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen. Det är tämligen säkert att Johannes använde sig av Jakobs dröm och att han har ersatt stegen med Herren Jesus. Profeterna hade också talat om Människosonen som skulle komma på himlens moln och stiga ned till oss människor och förse oss med bröd från himlen. Johannes talar om detta och även om att Människosonen sedan ska stiga upp till sin härlighet.
b) Vi kan än idag använda bilden av Jesus som stegen. Han stiger ner i våra hjärtan för att ge oss del av sin seger. Han kommer med syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Han befria oss och gör oss till sina fångar i det att han vänder åter till sin Fader.
c) Som kristna vet vi att Gud ser till oss och ständigt vill komma till oss med sitt goda och idag påminns vi om att änglarna medverkar. Änglarna är hans budbärare, hans tjänare. De sjunger, skyddar och kämpar för oss. Änglarnas glädje är vår glädje.