Nu har jag äntligen fått ordning på min dator! Den är jättebra och funkar jättesnabbt!
Om någon av er tidigare har haft mailkontakt med mig kan ni veta att min adress INTE längre är telia.com utan hakan.sunnliden@svenskakyrkan.se.
Jag hoppas nu också kunna återuppta Veckobreven till er celledare med utkast för veckans cellmöte.
Jo, en sak till! Bill Beckhams bok har kommit! En utmärkt julklapp till den som följer vad som sker med kristenheten. Eller som tänker radikalt i allmänhet! Du kan beställa den på www.corvita.se.
På återhörande.
11 kommentarer:
Håkan
Jeg er tilhenger av ikke-hierarkiske menigheter. Samtidig synes jeg det er interessant å se hvilke ulike hierarkiske strukturer som brukes andre steder. Jeg tenker på katolikkene, pinsebevegelsen, trosbevegelsen osv.
Mange har de siste årene oppdaget at det er viktig å samles i små grupper, gjerne i hjemmene, men fremdeles beholder man en eller annen form for hierarki. Noen har en apostel på toppen, andre har en pastor. Kan du fortelle hvordan opplegget er i ditt miljø?
Er det slik:
Apostel -> Forstander -> Hyrde -> Soneleder -> Husgruppeleder -> Medlem
Er du forstander?
Hej Sjur,
Jag upptäckte just att du frågat tidigare och att jag inte svarat. Det är inte av ointresse utan bara att det är mycket att hålla reda på.
Jag är präst i Svenska kyrkan och har bett och arbetat för celler i mer än tio år. Cellsystemet kan fungera bra i olika traditioner, anabaptistiska, husmenigheter, ortodoxa, katoliker ... Men även om de kan kopplas ihop med ett hierarkiskt system måste nog ledarna vara positiva för att det ska fungera i praktiken. Det andliga livet är känsligt och bygger på förtroenden.
Jag har som uppgift att stödja cellmedlemmar, beskydda och bistå dem så mycket jag bara kan.
Jag är inte kyrkoherde utan komminister med ansvar för ett distrikt om 5 000 människor. Jag har kyrkoherdens stöd.
Jag kaninte förstå att det kan finnas icke-hierarkiska system, men börjar tro att det till viss del handlar om definitioner.
Det där med icke hierarkiska system är intressant. Det kan omöjligt finnas. Det räcker ju med att en tar initiativ mer än en gång så blev det en viss hierki.
tsss... sant
har aldrig tänkt på det så.
handlar nog om definition som sagt
/Cobi
Problemet med smågrupper som säger sig sakna hierarkier, är att de ändå snabbt får informella hierarkier. Människor med viss typ av personlighet tar lätt över. Det blir lätt manipulativt. I bästa fall stannar det vid att vissa har större inflytande än andra. I en miljö med tydligt ledarskap kan det förstås också gå fel, men då är det i alla fall klart vem som skall ställas till svars. Om ledaren dessutom är en erfaren mogen kristen så tror jag det skapar trygghet i gruppen. //JOnny
Absolut, håller helt med. Tror att vi människor är skapta till att ha en viss ordning.
Möjligt att ordningen är en effekt av syndafallet men det ska jag vara försikigt med att säga. Om jag minns rätt så är ett av Guds ord till Eva, förutom att hon ska ha födslovåndor, att hon också ska underställas mannen. Intressant tanke.
Med det vill jag säga att det ligger i oss människor att ha en struktur.
Paulus bejakar väl det här till max i sina brev och där han utser biskopater hit och dit över andra människor.
Att inte ha en hieraki är snudd på obibliskt. Vågar man skriva så?
Alt om menighetsliv kan samles i to begreper: Holdninger (hjertet) og ordninger (struktur). Begge deler må være ikke-hierarkisk hvis man skal si at miljøet er ikke-hierarkisk. Det holder ikke å kutte ut formelle ledere (struktur) hvis enkeltpersoner likevel bruker autoritet (hjertet) og bestemmer over andre.
Men inititativ eller påvirkning må ikke forveksles med hierarki. Noen disipler tar i NT initiativ til å samle inn penger til fattige. De ber noen misjonærer frakte pengene. Betyr det at disiplene er hierarkisk over misjonærene? Nei, selvsagt ikke.
Med hierarki mener jeg for eksempel:
1) Noen har rettigheter som andre ikke har
2) Man må spørre noen før man handler
3) Noen blir utestengt fra tjenester
I praksis: Kun presten preker, døper og godkjenner nye medlemmer. Lederen bestemmer hvem som kan komme med innslag i gudstjenesten. Styret bestemmer læren. Kvinner kan ikke være prest. Lederen bestemmer tema for kvelden. Biskopen kan beordre en prest til flytte til en annen by. Sanglederen bestemmer hvilke sanger man skal synge. Man må spørre lederen før man starter en aktivitet. Man må sende rapporter til lederen. Ledelsen velger hvem som skal være mellomledere. Osv. Noen ganger er dette formelt bestemt. Andre ganger er det samme effekt fra en "uformell" kultur skapt av lederne.
Det er mange forskjellige hierarkier og alt er ikke tilstede alle plasser. På nettet leste jeg om en katolsk prest som ble beordret til en annen by. Jeg vet ikke om det er slik i Svenska Kyrkan.
De tydligste hierarkiene er de som bruker makt og tvang. Men slike er det få av i Skandinavia. Jeg er mest interessert i de myke frivillige hierarkiene og deres bivirkninger. Men det er selvsagt ikke slik at alt hierarki er forferdelige saker. Ut fra hierarkiene skjer det hjelpearbeid, undervisning, initiativer og samlinger. Flott! Men for det første det er ikke nødvendig å være hierarkisk leder for å gi undervisning eller ta et hjelpeinitiativ. For det andre er det vanlig at i hierarkiske miljøer så har lederne også rettigheter (monopoler), for eksempel retten til å holde preken, retten til å døpe, retten til å bestemme tema i samlingen osv. Da kommer bivirkningene: Det virkelige allmenne prestedømme har bremsene på fordi folk blir opplært til at det er lederen som skal handle.
Jeg forsøker å kartlegge hvilke hierarkiske menighetssystemer som finnes og hvilken begrunnelse de bruker for sin eksistens. Her er noen spørsmål:
a) Kan alle medlemmer døpe uten godkjenning av en leder i ditt cellemiljø?
b) Kan alle medlemmer dele nattverd uten leder?
c) Du begrunner hierarki ut fra skapelsen. Kan en kvinne være husgruppeleder?
d) Ut fra NT, hva er forskjellen på en leders plikter og rettigheter og et medlems plikter og rettigheter?
De første spørsmålene er lette å svare på, men det siste kan ta noe tid. Helt ok.
Jeg har skrevet om det allmenne prestedømmet her:
http://byggemennesker.blogspot.com/2006/11/smakebiter-fra-det-allmenne-prestedmme.html
Jeg har skrevet om urmenighetene her:
http://byggemennesker.blogspot.com/2007/11/26-pstander-om-urmenighetene.html
PS: De som er for at kvinnen skal være hierarkisk under mannen pga av syndefallet, må samtidig mene at kvinner ikke kan ta smertestillende når de føder barn...
vdvdvd
Hej Sjur,
Tack för din klargörande kommentar. Det handlar om hur vi definierar ordet hierarki. Vad vi menar. Men om hjärtat ska vara med tror jag än mindre på icke-hiearki. Det mänskliga hjärtat är alldeles ofullkomligt. Kanske är det icke-hierarkiska ett ideal att sträva emot?
Vi behöver en bättre definition för att hitta varandra.
I Svenska kyrkan har vi hierarki. Men alla kristna har samma rättigheter. Vem som helst kan i princip döpa eller leda nattvardfirandet, MEN vi har inte den ordningen. Alla kristna har genom Kristus samma värde men olika postitioner med olika uppdrag. Någon kan ta initiativ till att samla in pengar till exempel.
Det finns naturligtvis alldeles för mycket missbruk av makten, men det finns också motvapen. Våra biskopar och politiker har en tendens att ändra på äktenskapet och att förbjuda vissa män att bli präster. När det gäller oss inom församlingens väggar har vi mycket stor frihet. I en postmodern tid är det praktiskt taget omöjligt att tvinga något. Varje kristen kan också använda sig av vad som kallas civil olydnad. Jag tror att de som vill missbruka makten har svårare med oss undersåtar, än vi med dem.
Samtidigt är det som du säger att någon i en cell kan bli för auktoritär i sitt ledarskap, men det är just därför det kan vara bra med en andefylld hierarki. Där kan vi hålla varandra ansvariga för den position vi innehar. Den som är störst ska också vara den störste tjänaren.
Förutom att vi kan hålla dem ansvariga för den position de innehar så tror jag att, som det står i bibeln, domen kommer vara så mycket mer med dem.
Vi behöver helt klart auktoritet i våra liv. Dock ser jag en stor problematik att "gå till rätta" med varandra. Det finns liksom ingen plattform för det då det ligger i tiden att "ingen ska berätta för mig vad jag ska tänka eller tycka eller göra".
I min direkta närhet har jag mycket som är fel. En kompis som bidragsfuskar, men jag har ingen auktoritet att gå till rätta med det. Och nämner jag det, som jag gjort en gång, viftas det bara bort.
I min värld är det inte okej att leva på det sättet utan det är uppenbar synd.
/cobi
You write very well.
Skicka en kommentar