Så är jag hemma igen. Det har varit en intensiv vecka. Men fylld med inspiration. Middagen i gårkväll hemma hos Hans Sundberg blev en god kväll. Övriga gäster var bland andra biskop Anders Aborelius, EFS missionsföreståndare Anders Sjöberg och lovsångaren Michael Finn. Om jag läste denna blogg skulle jag undra om de sagt något avslöjande. Kvällen var ett resultat av gemenskapen i Sveriges kristna råd, men middagen hemma hos Hans var privat och samtalet därefter.
Jag känner mig glad efter denna utflykt. Delvis beror det på att Värnamo ganska snart känns lite trång. Jag vet inte om jag är orolig eller ambitiös. Jag känner mig inte så, men jag trivs väldigt bra när det blir lite störres sammanhang.
Nu ser Hans och jag än mer fram emot konferensen i Buråskyrkan, Göteborg 20-22 april. Om du har möjlighet att komma med så gör det.
2 kommentarer:
Hmm..din blogg påminner mig om Växjötiden med Sommarbibelskolan och kretsen som drev detta med cellkyrkan. Kanske var det för väl att Håkan ledde detta, för där fanns ärligt talat många vildhästar. Att ni drev cellkyrkan var nog bra. Däremot fanns det kontakter med underliga sk profeter i Kanada som inte fungerade. Och ingen verkade ta itu med konstigheterna. Synd att det utvecklades åt det hållet. Sedan spreds väl alla för vinden. Hoppas det är mer förankrat idag. Jag menar, med Håkana mfl stora teologiska kunkaper borde det ju inte kunna gå fel. Upplever att detta var lite tabubelagt. Ingen fick pröva de stora profeterna från kanada hur de än betedde sig.
Jadu, det var tider det. Jag minns att vi tillät lite för mycket ibland. Dels var vi som ledare ovana att pröva profetia och dels var profetian praktiskt död innan. Det behövs mycket för att balansera upp obalansen vad profetia beträffar.
Numera tillämpar jag profetian i det lilla sammanhanget, cellen.
Skicka en kommentar