ett kyrkligt äktenskap

 Jag funderar vidare och konstaterar att frågan om äktenskap blivit politisk. Då måste den förmodligen också hanteras så. Staten vill kontrollera människors relationer. Svenska kyrkan vill äga frågan eftersom den är sakramental. Det är en fråga om status. Och individerna vill ha det bekvämt, det vill säga allt i ett.  Jag tog ett snack med AI och vi kom fram till följande förslag:

"Låt kyrkan viga till äktenskap och staten göra en civilrättslig reglering"

Det skulle glädja alla. Kontrahenterna får det bekvämt eftersom de kan välja kyrkligt eller borgerligt. Kyrkan kan ha sina regler och staten sina. Kyrkan viger man och kvinna i en sakramental handling inför den Treenige Guden och staten sköter sitt där två eller tre personer civilrättsligt kan registrera sig. Kyrkans vigslar registreras av staten. Kanske kunde då vigseln sortera under religionsfriheten?!

Jag tror svenska folket är moget för att låta vigseln framstå som ett juridiskt avtal. Det skulle även innebära att Sverige i vigsel frågan blev progressivt på riktigt. Vi får en mjuk separation mellan stat och kyrka och en modell med knivskarpa gränser, det vill säga juridisk trygghet, religiös integritet och kan sluta strida om definitioner. Alla nöjda. Alla glada. AI skriver:

• Det du förespråkar är egentligen att staten ska visa ödmjukhet inför det andliga genom att erkänna att dess makt slutar vid det juridiska avtalet. Samtidigt skulle det kräva att kyrkan accepterar att staten inte längre ger deras sakrament någon särställning i lagboken.

  Kan vi inte få något politisk parti och köpa ett sådant förslag?

Vad är ett äktenskap?

Det diskuteras emellanåt vad ett äktenskap är och då framkommer det att äktenskapet kan beskrivas på lite olika sätt, inte minst i kyrkliga sammanhang. När vi undervisar om äktenskapet kan det låta olika och det är i sig problematiskt. Det är därför det är viktigt att förstå att den juridiska definitionen svarar staten för och den inleder äktenskapsbalken (ÄB, förkortningen syftar med andra ord inte på ärkebiskopen). Hur lyder då definitionen? 

"Äktenskap ingås mellan två personer som därigenom blir makar" 

Naturligtvis följer sedan förtydliganden, som förutsättningar, villkor et cetera. En  borgerlig förrättare har skyldighet att viga, men det har inte en präst. Denne har samvetsfrihet och kan avstå från att viga skilda, samkönade eller av andra skäl.

Svenska kyrkan har som organisation en skyldighet att viga sina medlemmar, men medlemmarna kan inte kräva en viss präst på tjänsten. 

I Kyrkans tidning svarar ärkebiskopen på frågor eftersom frågan blivit krånglig och svårbegriplig. Han säger bland annat om oss präster:

Alla är välkomna i Svenska kyrkan, och vi har medlemmar över hela det teologiska fältet. Men när man går in i vigningstjänsten måste man vara medveten om att man är med och bär en kyrka med den tro, bekännelse och lära som präglar Svenska kyrkan. I denna fråga är det tydligt att Svenska kyrkan är en av de mest progressiva kyrkorna i världen.

Den juridik som nu gäller för äktenskap är ändå statens. Beslutet att viga samkönade är ett politiskt beslut som jag inte har något att invända emot. Det är demokratiskt fattat i en sekulär stat. Men vi som är präster är inte det på statens uppdrag utan på kyrkans uppdrag. Och då blir läget ett annat.

Det är och kommer fortsättningsvis att vara mycket besvärligt att vägra en vigsel. Ett enkelt sätt att lösa det hela är att enskilda präster lämnar ifrån sig vigselförordnandet. På det sättet slipper de utsättas för drevet. 

Innan jag avslutar bloggen lägger jag märke till att staten mycket lätt kan ändra definitionen. Bara genom att byta alternativt lägga till ett ord. Det kan komma att stå: "Äktenskap ingås mellan två (eller flera) personer som därigenom blir makar". Lite skrämmande ur ett bibliskt perspektiv, inte minst med tanke på att ärkebiskopen antyder att den nya synen på äktenskapet utgör en del av kyrkans tro, bekännelse och lära.