Egentligen är problemet enkelt. Det finns en borgerlig lag som definierar äktenskapet och utformar vigselakten. Det har inte i sig något att göra med kristen tro eller kristet liv. Sedan finns det en kristen eller sakramental förståelse av detsamma.
Bekymret är att Svenska kyrkan, som samfund, kollektivt, fortfarande har vigselrätt. Den inkluderar med andra ord alla präster. Lite märkligt med tanke på att den rätten kommer från Kammarkollegiet. Då är det naturligtvis Kammarkollegiets bestämmelser som gäller, - även om vi skulle få polygami i Sverige.
Det kan fortfarande vara så att kristna människor avstår den sakramentala dimensionen, väljer och bekänner sig till den sekulära synen på äktenskap och vigselakt. Det gör inte vigseln ogiltig.
Det fanns en tid då staten inte var sekulär utan kristen, men det var som sagt en annan tid. Idag är det den sekulära synen på äktenskapet och vigselakten som är förhärskande. Det hindrar inte att kristna kan bejaka den kristna förståelsen, men lite rörigt blir det allt.
Jag minns en tid då prästerna, av bibliska skäl, inte ville viga om frånskilda. Det är den tid jag vuxit upp med och jag har själv aldrig vigt frånskilda eftersom Skriften vittnar mot det. Idag skulle det vara principiellt omöjligt att som kristen eller vigselförrättare leva med en sådan position. Den sakramentala förståelsen av äktenskapet, den kristna, har glidit oss ur händerna. Nu ligger saken helt i statens händer.
Biskoparnas senaste uttalande tycker jag om. Ingen borde prästvigas som fördömer homosexuella personer. För övrigt borde man inte prästvigas över huvud om man fördömer andra personer. Inte heller ska en präst skuldbelägga andra människor oavsett. Bra jobbat, biskopar även om det är självklart.
Sedan är det naturligtvis bekymmersamt att biskoparna glider från Kyrkans syn på äktenskapet och vigseln för att samtidigt fungera som statens lakejer, men inte heller det är sensationellt. Sådant har hänt förr.
Vad jag förstår håller ändå den allmänneliga kyrkan, den Romersk-katolska och de ortodoxa kyrkorna fast vid Kyrkans tro och lära och blandar inte in statens ideologier i dessa. Heder åt dem. Och även om det ser ut som det gör nu borde trogna präster skicka tillbaka sitt vigselförordnande till Kammarkollegiet. Det står dem fritt att göra så.
Fast det gör ju inte de romersk-katolska prästerna! Jag argumenterade på Frimodig Kyrkas riksårsmöte - tillsammans med Lucas Svärd - för att Frimodig Kyrka ska sluta agitera för att Svenska kyrkan, eller enskilda präster, ska frånsäga sig vigselrätten. Att det fungerar annorlunda i t ex katolska Frankrike, som styrelsen och Elisabet Sandlund framhöll, ändrar inte att romersk-katolska kyrkan, Bibeltrogna Vänner och mormonerna här i Sverige (plus ett gäng imamer) får ha och behålla vigselrätten trots en konservativ syn på äktenskapet. Vad vinner vi med att frånsäga oss vigselrätten, annat än om det kunde kopplas till ett löfte från de politiska partierna och deras avläggare att lämna Svenska kyrkan i fred? Det enda som kommer att hända är ju att de politiska partierna framöver kan mobba oss för att vi "inte ens vill välsigna" människor - och att Romersk-katolska kyrkan får ännu en konkurrensfördel till dem de redan har. (Jag vill dock inte tro att du är RKK:s hemlige agent i Svenska kyrkan :o). Tack för att du står fast i tron. Men nog är det märkligt att vi idag inte har en enda biskop - annat än i Missionsprovinsen, RKK o dyl - som menar att äktenskapet per kristen definition är ett förbund mellan en man och en kvinna. De har, som Dag Sandahl brukar säga, gått över till "partnerskap för alla". På så vis kan jag stödja Centerns och Socialdemokraternas önskan om att alla präster ska redovisa sin ståndpunkt så att folk vet. Det är ju inte bara homosexuella som idag kräver en "könsneutral" vigselpräst; många heterosexuella gör det av ren sympati.
SvaraRaderaNåväl, det finns andra som gärna vill ha en vigselpräst som faktiskt viger dem till det man-kvinna-förbund jag och min hustru vigdes till 2001 (men som både kyrka och stat idag konverterat till ett könsneutralt äktenskap) - aktuellt inför ev löftesförnyelse i höst när vi firar silverbröllop. Tror alltså att det ligger i allas intresse med en ny "Kalin-lista", särskilt som det nu inte längre gäller välsignelse av partnerskap utan själva Äktenskapet och dess definition. Den som vigt två karlar med varandra (i största välmening, förstås, precis som de som vigt kusiner eller halvsyskon med varandra) har ju, i motsats till de som vigt två kusiner eller två halvsyskon av olika kön, i både ord och handling förnekat att Äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna, och att detta skulle vara särskilt välsignat eller väl-designat, ja, t o m att detta ens skulle förtjäna ett eget namn, ens i kyrkan.
Nog bör detta observeras - Ray Baker noterar ju att för att undvika homofobi måste de mer konservativa betrakta alla som viger två av samma kön till äktenskap behandlas precis som man betraktar dem som själva är gifta med någon av samma kön. Hela biskopsmötet bör alltså i dag betraktas med samma ögon som - och behandlas varken bättre eller sämre än - om de alla vore gifta med någon av samma kön som de själva. (Onekligen verkar många högkyrkliga respektera dem mer om de uppfattas som "straighta" eller, som biskop Mogren, verkar leva singel - men detta är enligt Ray Baker i Bekänna färg homofobi).