Det främsta och helt avgörande budet är det vi kalla för det dubbla kärleksbudet. När Jesus predikar Guds rike blir det tydligt att han också av oss förväntar sig "hela vårt hjärta, hela din själ och all din kraft" och det är avgörande för en rätt förståelse av evangelium att inte ge efter på detta. Det får inte vara pengar eller ägodelar, rättigheter eller ära, inte ens den egna familjen får vara i centrum. Jag minns vid ett tillfälle då jag hörde predikanten säga: Gud är inte så intresserad av vad du har att ge honom (han har ju redan allt) utan av vad du inte ger honom. Tänkvärda ord.
Det är lätt för moderna människor att försöka göra sitt bästa. Tyvärr är det inte nog. Också de kristna har drabbats av bror-duktig-syndromet. Detta är ett sätt att undvika det viktigaste nämligen att omvända sig. Jag tror att omvändelsen det vill säga tron är ett resultat av att vi har mött evangelium i dess kraft. Tron är ett resultat av att jag drabbats av Jesus själv. När det sker inser vi något av vad han betyder för oss och vill inget hellre än att ta emot, tro och leva tillsammans med honom.
Gud har alltid människans bästa för ögonen. Och eftersom Gud själv har det vill också jag ha det. Det går inte att tjäna Gud utan att tjäna sin nästa. Vi talar praktik eftersom kärleken är praktik och inte kan vara något annat. Det handlar inte om att tjäna människor i hela världen, människor i allmänhet utan självklart din broder och din syster OCH den som kommer i din väg, som vi lovar i ett av koinoians löften. Relationen till min nästa är en övning som jag aldrig blir klar med. Den innebär ständigt nya utmaningar, nya offer. Men det är en nyttig övning eftersom det samtidigt är ett sätt att bli beroende av och öppen för den Helige Ande.
Kärleken är grundläggande för oss. Den ger förlåtelsen vidare till andra, till och med till dem som vill vara ens fiender. Den är beredvillig när det gäller att möta andra människors behov och går så långt att den avsäger sig de egna rättigheterna för att möta andra.
Kärleken är solidarisk med de fattiga, med kvinnor och bar särskilt änkor och föräldralösa. Den är till och med solidarisk med dem som av andra betraktas som "orena". Jesus satte sig till bord med tullindrivare, horor och spetälska, människor som inte bara var utsatta utan till och med utstötta av samhället. Guds nåd erbjuds alla människor. Visst kan man tycka att det är orättvist. Det finns människor som inte förtjänar nåden, tänker några. Nej, men nåden erbjuds alla. När en människa uppfattar den nåden DÅ sker omvändelsen i det att Gud fullbordar vad han påbörjat. När en människa sätter tro till Jesus Kristus ger Gud sin förlåtelse, befriar och förklarar han syndare rättfärdiga. Gus straffar inte människor utan benådar människor!
Det är lätt för moderna människor att försöka göra sitt bästa. Tyvärr är det inte nog. Också de kristna har drabbats av bror-duktig-syndromet. Detta är ett sätt att undvika det viktigaste nämligen att omvända sig. Jag tror att omvändelsen det vill säga tron är ett resultat av att vi har mött evangelium i dess kraft. Tron är ett resultat av att jag drabbats av Jesus själv. När det sker inser vi något av vad han betyder för oss och vill inget hellre än att ta emot, tro och leva tillsammans med honom.
Gud har alltid människans bästa för ögonen. Och eftersom Gud själv har det vill också jag ha det. Det går inte att tjäna Gud utan att tjäna sin nästa. Vi talar praktik eftersom kärleken är praktik och inte kan vara något annat. Det handlar inte om att tjäna människor i hela världen, människor i allmänhet utan självklart din broder och din syster OCH den som kommer i din väg, som vi lovar i ett av koinoians löften. Relationen till min nästa är en övning som jag aldrig blir klar med. Den innebär ständigt nya utmaningar, nya offer. Men det är en nyttig övning eftersom det samtidigt är ett sätt att bli beroende av och öppen för den Helige Ande.
Kärleken är grundläggande för oss. Den ger förlåtelsen vidare till andra, till och med till dem som vill vara ens fiender. Den är beredvillig när det gäller att möta andra människors behov och går så långt att den avsäger sig de egna rättigheterna för att möta andra.
Kärleken är solidarisk med de fattiga, med kvinnor och bar särskilt änkor och föräldralösa. Den är till och med solidarisk med dem som av andra betraktas som "orena". Jesus satte sig till bord med tullindrivare, horor och spetälska, människor som inte bara var utsatta utan till och med utstötta av samhället. Guds nåd erbjuds alla människor. Visst kan man tycka att det är orättvist. Det finns människor som inte förtjänar nåden, tänker några. Nej, men nåden erbjuds alla. När en människa uppfattar den nåden DÅ sker omvändelsen i det att Gud fullbordar vad han påbörjat. När en människa sätter tro till Jesus Kristus ger Gud sin förlåtelse, befriar och förklarar han syndare rättfärdiga. Gus straffar inte människor utan benådar människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar