Inkludera laestadianerna

I morgon går jag och röstar på Frimodig kyrka. Om jag bara hittar någon valsedel. Det går nog bra. De är säker hjälpsamma i Sofia församling.

Som ni kanske sett, åtminstone några av er, är jag medmotionär på sammanlagt åtta motioner. Den åttonde är skriven av Elisabeth Sandlund och handlar om laestadianerna. Det har varit en hel del väsen kring samerna i allmänhet, men tyvärr har tycks man ha bortsett från att de flesta är kristna, laestadianer. Därför uppmanar motionen kyrkomötet att inkludera denna väckelserörelse i försoningsprocessen.

Inkludera laestadianska väckelserörelsen  i försoningsprocessen

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att

1. tillsätta en utredning av Svenska kyrkans relation till den laestadianska rörelsen inom Svenska kyrkan,

2. tillse att det i utredningens direktiv ingår att: 

a) identifiera och inleda en fördjupad dialog med såväl företrädare som enskilda tornedalingar, kväner och lantalaiset som räknar sig till den laestadianska rörelsen kring hur dessa upplever sin situation och sina möjligheter att utöva och upprätthålla sin andliga tradition samt verka inom Svenska kyrkan idag,

b) presentera förslag till beslut för att bevara den laestadianska rörelsen inom Svenska kyrkan samt i enlighet med rörelsens andliga tradition skapa förutsättningar för samhörighet och hemvist i Svenska kyrkan,

c) beakta de slutsatser som dragits i tidigare utredningar, såsom SOU 2023:68, Som om vi aldrig funnits, avseende Svenska kyrkans nuvarande och historiska förhållande till de nationella och kyrkliga minoriteter som idag ingår och historiskt har ingått i den laestadianska rörelsen.

Motivering

I mars 2020 tillsatte regeringen en sannings- och försoningskommission i syfte att kartlägga och granska den assimileringspolitik som svenska staten och kyrkan drivit under 1800- och 1900-talen mot tornedalingar, kväner och lantalaiset. Genom en omfattande insamling av vittnesmål, arkivsökningar, forskningsrapporter och dialogmöten med organisationer samt enskilda togs ett unikt material fram. Slutsatser och förslag till insatser som skrevs fram baserades på detta material. I november 2023 överlämnade kommissionen slutligen sitt slutbetänkande till regeringen.

Slutbetänkandet Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset (SOU 2023:68) beskriver statens respektive kyrkans historiska roll i assimileringspolitiken. Utredningen innehåller även överväganden kring ansvar och ansvarsutkrävande.

I slutbetänkandets avslutande del utpekas Svenska kyrkan som en av aktörerna med ett särskilt ansvar för det historiskt inträffade. Ett avsnitt ägnas därför åt att redogöra för kyrkans ansvar samt hur kyrkans företrädare på olika nivåer varit delaktiga och i många fall pådrivande, i den utveckling som bidrog till assimilering och försvenskning av tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Svenska kyrkan hör även till de aktörer som kommissionen väljer att adressera specifika uppmaningar till angående åtgärder som behöver vidtas. å ett exemplariskt sätt tog Svenska kyrkan emot det som anfördes i slutbetänkandet. Skyndsamt togs initiativ för att etablera en nära dialog med Svenska Tornedalingars Riksförbund- torniolaaksolaiset (STR-T) och ungdomsförbundet Met Nuoret om den fortsatta försoningsprocessen, vilket var helt i linje med den första uppmaningen som riktades till Svenska kyrkan.

Ett första konkret steg var att genomföra en återbegravning av mänskliga kvarlevor. Återbördandet som skedde i Akamella 2024 blev historiskt, dels för att det var den första i Tornedalen, dels för att det handlade om kvarlevor av både samiska och tornedalska individer.

Under 2025 arrangerar Svenska kyrkan på nationell nivå och Luleå stift tillsammans med minoriteten gemensamma seminarier på flera orter i det meänkielitalande området. I fokus för mötesserien står upplevelser från arbetsstugan och den ska ses som ännu ett gemensamt steg i en försoningsfrämjande process. Synliggörandet av minoritetens språk, kultur och kyrkliga traditioner (som är den andra uppmaningen) pågår för närvarande. I detta arbete har somligt redan gjorts medan annat pågår. Exempelvis ingår bibelöversättningsarbetet som påbörjades av Svenska Bibelsällskapet och Luleå stift för några år sen.

Däremot saknas fortfarande insatser i enlighet med den sista uppmaningen som handlar om relationen till den laestadianska väckelserörelsen. Enligt kommissionen spelade den laestadianska väckelserörelsens existens en avgörande roll för kyrkans agerande i assimileringsprocessen av tornedalingar, kväner och lantalaiset. I kartläggningen framgår att det i motivbilden för statens och kyrkans agerande och ställningstagande för assimilering fanns flera samverkande faktorer. Ett framträdande motiv som förstärkte kyrkans agerande negativt var relationen till laestadianismen.

Väckelsen fick sin upprinnelse i en vanlig församling genom prosten Lars-Levi Laestadius i Karesuandoområdet på 1840-talet. Trots sin pietistiskt präglade spiritualitet och sin kyrkokritiska ton förblev man en väckelserörelse inom Svenska kyrkan. När trycket från assimileringspolitiken ökade i skola och arbetsstuga med införandet av svenska som enda undervisningsspråk bildade väckelserörelsen en motkultur till den officiella sfären. Även i religiös mening blev rörelsen en nödvändig motvikt till det officiella kyrkliga livet och utgjorde en andlig fristad, där minoritetens språk användes och andliga traditioner praktiserades. I flera avseenden utvecklades rörelsen till en gemensam och förenande arena för samer och tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Det faktum att människor inom rörelsen kom samman och använde meänkieli som ett gemensamt gudstjänstspråk stärkte samhörigheten mellan dessa grupper under en tid när kyrkan motarbetade dem (SOU 2023:68, s. 650). Laestadianismen är dock ingen homogen andlig rörelse. Den består idag av ett antal olika förgreningar. Inte heller till Svenska kyrkan finns ett gemensamt förhållningssätt. Ofta handlar det om lokala variationer. Kartläggningen visar dock att hos många tornedalingar, kväner och lantalaiset som räknar sig till den laestadianska väckelserörelsen finns olika spänningar som har sin grund i brist på tillit till Svenska kyrkan. I dessa spänningar finns en blandning av teologiska och strukturella frågor, vilket förstärks av erfarenheten av en kyrka som tydligt utövat sin maktposition (SOU 2023:68 s. 475–477).

För att inkludera den laestadianska väckelserörelsen i den pågående försoningsprocessen behöver spänningar, frågor och frustrationer öppet belysas och möten skapas i ögonhöjd. Såväl personer i ledande funktioner som människor på renlavsnivå behöver få göra sina röster hörda.

Ett brett insamlande av tankar, erfarenheter och åsikter behver ske i ålders- och könsöverskridande mötesplatser som inkluderar tornedalingar, kväner, lantalaiset och samer. En fördjupad dialog med den laestadianska rörelsen skulle förstärka både den samiska och den tornedalska försoningsprocessen. Det skulle återställa tilliten till Svenska kyrkan och stärka det rika andliga arv och den mångfald som kyrkan har blivit satt att förvalta.

Vi menar därför att det är av väsentlig betydelse att kyrkostyrelsen tar det första steget att uppmärksamma och värna om den laestadianska väckelserörelsen i den pågående försoningsprocessen.  Frågan är angelägen såväl utifrån behovet av att göra upp med överträdelser som skett i historisk tid, som med avseende på upprättandet av en hållbar och respektfull relation med den laestadianska rörelsen i Svenska kyrkan. Ett lyssnande förhållningssätt kommer att bidra till att etniciteter, språk, kulturer och andliga traditioner kan verka och berika mångfalden nu och framöver i Svenska kyrkan.

Bromma den 29 juli 2025

Elisabeth Sandlund Gäfvert (FK) Leif Nordlander (FK) Berth Löndahl (FK) Hans Weichbrodt (FK) Håkan Sunnliden (FK)

Välsignelse av hem

Som flera av er redan vet har vi nyligen (i somras) flyttat in i vår nya lägenhet på Södermalm. Och i morgon, fredag, kommer 10-15 personer hem till oss därför att vi ska ha välsignelse av vårt hem. Vår kyrkoherde f Magnus Olsson kommer att leda en kortare gudstjänst. Därefter kommer vi att umgås en stund med våra vänner. Vi ser verkligen fram emot detta.

Min gode vän och kollega Stefan Aro har skrivit en motion till kyrkomötet och jag är glad över att, tillsammans med Hans Weichbrodt, få vara medmotionär. Så här lyder motionen:

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma till kyrkomötet med förslag till ändring i kyrkohandboken som innebär att en ordning för välsignelse av hem införs.

Motivering

I Nya testamentet finns otaliga exempel där Jesus besökte enskilda hem. Vid sådana tillfällen välsignades hemmen ofta genom att sjuka botades, sörjande fick tröst, socialt utstötta upprättades och betryckta befriades från sina bördor. I kyrkans tradition har därför hemvälsignelse praktiserats för att skydda och välsigna dess boenden. En välsignelse av hemmet har oftast formen av en bönestund där man påmints om Guds ord och löften. Man tackar Gud för hemmet och ber om Guds välsignelse över det, för dem som bor där och alla som besöker det.

I vår svenska kulturkrets har hemmet fått förnyat fokus. Hemmet är idag inte bara platsen där vi är folkbokförda, äter och sover utan har kommit att handla om så mycket mer. Många skapar idag sina hem för att spegla den egna identiteten och personligheten. Inredningstrender avlöser varandra och renoveringar har närmast blivit en livsstil och djupast sett en identitetsmarkör.

Präster och diakoner möter emellertid personer som bär på andliga erfarenheter från nyreligiösa strömningar. Inte sällan är det individer som valt bort kristen tro och sedan sökt sig till olika typer av nyandlighet som kontaktar präst eller diakon för själavård och andlig vägledning. En första nyfikenhet som kanske grundade sig i existentiell oro ledde snart till en andlighet man inte kunnat förutse eller förstå vidden av. Oro, rädsla, sömnsvårigheter och ångest kommer ofta i spåren av engagemang i ockulta sammanhang. I extrema lägen kan tvångsmässiga handlingar eller paranormala aktiviteter utlösas och även påverka hemmiljön negativt. Präster och diakoner som möter denna problematik i själavård och enskilda samtal möts även av konkreta förfrågningar om hemvälsignelse. En del pastorat erbjuder välsignelse av hem och informerar även om detta på sina webbplatser, se till exempel https://www.svenskakyrkan.se/knivsta/valsignelse-av-hem.

Svenska kyrkan saknar en officiell ordning för välsignelse av hem. I den evangelisklutherska kyrkan i Finland finns en tradition av hemvälsignelse och där finns också en ordning för denna handling. I anslutning till dop eller flytt till ny bostad kan medlemmar välja att låta prästen välsigna hemmet. Det händer att svenskkyrkliga präster använder den finska ordningen eller ordning från annat samfund.

Ett bifall till motionen ger mod och redskap till fler församlingar i Svenska kyrkan att tillhandahålla hemvälsignelse till medlemsvårdande, kontaktskapande och evange-liserande syften. Ett bifall till en ordning för välsignelse av hem ger också tillfälle att erbjuda präster och diakoner i Svenska kyrkan teologisk fortbildning i befrielsetjänst och själavård som möter ockultism och nyandlighet.

Ett bifall står i samklang med församlingens grundläggande uppgift och dess syfte ”att människor ska komma i tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”, för att citera portal-paragrafen i kyrkoordningen.

Luleå den 29 juli 2025

Stefan Aro (FK) Håkan Sunnliden (FK)

Hans Weichbrodt (FK)

Rösta på Frimodig kyrka

Missionscertifiera församlingar

 

Det finns åtminstone två skäl bakom den här motionen. Det ena är att det väcktes en idé om att missionscertifiera församlingar. Det andra är att nätverket Vägen, där Elisabet Sandlund, är med åstadkommit vad vi kallar Missionsträdet. Sagt och gjort det blev en motion och eftersom den känns så fräsch, angelägen och omöjlig så meddelar jag den nedan i sin helhet.

Förslag till kyrkomötes beslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram ett program för missionscertifiering, som riktar sig till såväl anställda och förtroendevalda som andra engagerade lekmän i församlingarna.

Motivering

Nyfikenheten på och intresset för kristen tro ökar i Sverige, inte minst bland unga människor. Behovet i församlingarna att, i enlighet med vad kyrkoordningen före skriver, leda människor till tro på Jesus Kristus, är stort. Att presentera det glada budskapet för personer som ofta saknar grundläggande kunskaper kräver fantasi, kreativitet och uthållighet. Det faktum att Svenska kyrkan är rikstäckande, välkänd och med dokumenterade låga trösklar innebär ett särskilt ansvar för att ta vara på möjligheterna till en utveckling som kan förändra såväl enskildas liv som hela samhället.

På det internationella planet har Svenska kyrkans arbete efter sammanslagningen av Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen huvudsakligen inriktats på i sig behjärtansvärda biståndsinsatser medan mission i ordets klassiska betydelse satts på undantag.

Sammantaget innebär detta att det är hög tid för en medveten satsning på evangelisation och mission. Det är en uppgift för kyrkans anställda men i hög grad också för varje förtroendevald och engagerad församlingsmedlem så att teologi och personliga vittnesbörd går hand i hand. För att lyckas behövs en välfylld verktygslåda och övning i att använda de metoder som genom historien och i vår tid har visat sig bära frukt.

Arbetet måste utföras lokalt. Men Svenska kyrkan på central nivå har ett ansvar att ge ett verksamt stöd till stift och församlingar. Vi föreslår att ett program tas fram, som när det genomförts resulterar i en missionscertifiering av församlingen som tilldelas ett synligt bevis i form av ett diplom. Programmet, som med fördel kan genomföras i studiecirkelform, bör omfatta såväl teoretiska inslag, om exempelvis teologiska utgångspunkter och svensk missionshistoria, som praktiska övningar. En källa till inspiration är det ”missionsträd” som det svenskkyrkliga nätverket Vägen nyligen lanserat: 

https://vagen.me/Mission/Tree#mission_tree 

Bromma den 22 juli 2025

Elisabeth Sandlund Gäfvert (FK), Berth Löndahl (FK), Hans Weichbrodt (FK) Håkan Sunnliden (FK)

Rösta på Frimodig kyrka

Missionsstrategi

Tyvärr har de flesta i det nuvarande kyrkomötet ganska svaga föreställningar (eller vanföreställningar) av mission och missionens betydelse. Att då tro att Svenska kyrkan har en strategi för hur man ska bedriva mission är långsökt. Visserligen har man omdefinierat begreppet missions så att allt kyrkan gör är mission, men då har man lämnat missionens väsen eller reducerat den till socialt arbete.

Leif Nordlander har skrivit en motion där han föreslår att Svenska kyrkan tar initiativ till ett samtal på ekumenisk bas. Förslaget lyder:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att på ekumenisk bas genom

Sveriges kristna råd och/eller Sveriges Missionsråd ta fram en hållbar strategi för

mission för Sverige.

Vid närmare eftertanke är det svårbegripligt att det inte finns en strategi för hur världens mest sekulära land ska nås med evangelium. Tyvärr är risken stor att det inte finns det eller efter kyrkomötet. 

Ett samtal skulle med nödvändighet se väldigt annorlunda ut i jämförelse med hur det startade för 100 år sedan med ärkebiskop Nathan Söderblom. I vår tid kan man höra begreppet polycentrisk mission. För hundra år sedan utgick missionen till exempel från Sverige till Afrika som då skulle "kristnas". I vår tid är situationen den omvända. De flesta i Afrika verkar vara kristna och de sänder missionärer till Sverige. Vi kanske skulle samtala om hur vi tar emot dessa?

Det handlar inte längre om ett sändande land utan det finns många sändande länder. Alla missionerar alla, men hur då? Här borde finnas mycket att samtala om. Därför är jag, tillsammans med Elisabeth Sandlund, Hans Weichbrodt och Berth Löndahl medmotionär till Leifs motion.

Rösta på Frimodig kyrka!

Guds mission i världen

I dag fick jag mitt röstkort till kyrkovalet. I Sofia församling finns inte Frimodig kyrka (FK) representerat, men någon berättade för mig att man kunde skriva namnet på en blank valsedel. Nåja, det lär ordna sig när jag väl tagit mig till församlingssalen på Borgmästargatan.

Vår gruppledare i FK, Leif Nordlander, har alltid haft ett stort hjärta för missionen. Han har genom åren skrivit ett flertal motioner om mission. I år handlar den om att samverka med andra kyrkors missions engagemang. Han skriver bland annat: 

Konsultationen jag föreslår kan göras med Svenska kyrkan som inbjudare till andra evangelisk-lutherska kyrkor såsom Vereinigte Evangelisch-Lutherische Kirche, Deutschland (VELKD) och American Lutheran Church (ALC) och våra systerkyrkor i Sydafrika, Zimbabwe, Tanzania, Kenya, Liberia och Etiopien. Konsultationen kan eventuellt utvidgas med representanter för de lutherska kyrkorna i Indien och Malaysia som också varit del av svensk mission. Konsultationen kan göras i Sverige eller kanske helst i någon av våra systerkyrkor i Afrika söder om Sahara.

 Så här lyder lyder förslaget till kyrkomötes beslut:
 

Kyrkomötet beslutar att

1. uppdra till kyrkostyrelsen att via Svenska kyrkans internationella verksamhet ta

initiativ till en konsultation med våra systerkyrkor om vårt gemensamma missionsuppdrag,

2. för detta avsätta 20 miljoner kronor utöver rambudget.

  Svenska kyrkan gjorde tidigt stora insatser
för att sprida evangeliet till alla folk.

De 20 miljonerna ska främst användas för att täcka våra systerkyrkors delegater medan Svenska kyrkan, VELKD och ALC får stå för sina egna delegaters kostnader. Konsultationen synes alltmer nödvändig mot bakgrund av västerländska organisationers indragna stöd på många områden i utvecklingsländer.

Det är en behjärtansvärd motion som jag tycker är värd allt stöd. Missionen behöver sättas i gång på nytt i Sverige, både inom- som utomlands. Jag står med som medmotionär.

Rösta på Frimodig kyrka!

Kulturkanon, kvinnliga präster och tio kommentarer

 Aktuellt har tillsammans med andra medier gjort en stor affär av kulturkanon för Sverige – omfattning och innehåll SOU 2025:92 .  Inslaget i Aktuellt blev en storm i ett vattenglas efter att SD-politikerna Jessica Stegrud skrivit en endaste (provokativ) mening i sociala medier. Nu diskuteras hur hennes tweet ska tolkas. Men själva kommentarerna till kanon uteblev så då får vi nog betrakta Stegruds tweet som ett stickspår.

När det kommer till kanon observerade jag att det fanns en avdelning med benämningen "religion". Den intresserade mig och förvånade mig när beslutet om kvinnliga präster räknas till svensk kanon. Jag läste och noterade att motståndet organiserades genom Svenska kyrkans fria synod och Missionsprovinsen. Mycket tveksamt. Kommentaren till beslutet var vidlyftig, saknade delvis relevans och innehöll mindre felaktigheter. Segrarna skriver, som bekant, historien. Undrade då hur vännen och kollegan Dag Sandahl skulle kommentera detta. Nu har jag läst vad han skrivit. Han har tio kommentarer och du kan läsa hans blogg genom att klicka här.

För övrigt tycker jag det är bra att det skapats en kanon, även om jag undrar vad det är för en tid vi lever i när det har ansetts nödvändigt. Håller den svenska kulturen på att inte bara förändras utan försvinna?

Ny prästutbildning

När jag gick prästutbildningen vid Uppsala universitet 1973-1977 var den starkt präglad av den så kallade 68-rörelsen och frågan om kvinnliga präster. Det är också vad jag minns bäst trots att jag vill glömma delar av den. Nåväl, jag brukar inte klaga för mycket över den eftersom jag lärde mig att urskilja. Jag kollade vad jag fick lära mig med Bibeln och äldre ämbetsbröder.

Det var ganska längesedan jag gick utbildningen, men jag har förstått att den inte blivit mer konfessionell. Problemet är bara att Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka och utbildningen är sekulär. Det fattas med andra ord något. Nu har Berth i sin tredje motion föreslagit att Svenska kyrkan ska starta en egen utbildning. Jag står gärna med som medmotionär till motionen nr 37.

Förslaget lyder: Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att Svenska kyrkan skapar en egen teologisk utbildning och ny högskola för blivande präster.

Johannelund utbildar präster främst för EFS.
De biskopar jag hört tala om den menar att där sker den bästa prästutbildningen. 

På Johannelund lär de utbilda fler präster än Uppsala universitet och Lunds universitet tillsammans. Ändå motarbetar kyrkomötet Johannelund år efter år. Här får studenterna lära sig vad kristen tro är för något. De läser dogmatik, själavård, kyrkohistoria, bibelvetenskap, missionsvetenskap och så vidare.

På de sekulära universiteten kan du skaffa dig en kandidatexamen som leder till prästvigning utan att behöva fördjupa dig i kristen tro. Det är otillräckligt för en präst. Visserligen kan man studera på Johannelund eller varför inte på Församlingsfakulteten i Göteborg, men den senare är än mer underkänd av Svenska kyrkan. Det är dags att Svenska kyrkan skaffar sig en egen prästutbildning.

Rösta på Frimodig kyrka!